Tävlingsdag 2
Säga vad man vill om finnarna, men de är konsekventa! 2004 hade vi uppehållsväder under fredagen, men regn på lördag. Självklart såg det likadant ut 2005.
När vi hackat oss upp ur parkeringsgaraget, vilket stank av avgaser och racingolja, satte vi fart norrut. Mot Sysmä-trakten, vilken oaktat sitt gastronomiska rykte, är en alldeles utomordentlig plats för rally. Det ligger halvvägs till Jyväskylä, från Lahti räknat, så vissa sträckor har troligen därför använts även av deras rally. Den uppfattningen fick vi i alla fall när vi var där första gången.
Transporten ut till rallyområdet är bedövande vacker! I alla fall om man tycker om sjöar, björkar och tall moar. Cirka halvvägs ligger också en restaurang, vilken definitivt är värd att besöka, men bara för läget, utsikten och buteljerade varor. Snett över vägen, sett från restaurangen, fanns en större parkeringsficka och där hade de flesta sin första service, så även vi.
Upplägget under dagen var att vi skulle åka två SS, sedan hålla service, åka 2SS osv, osv. Sammantaget hade vi 7SS, varav flera gick två gånger. framför oss om ca 80 km. De konsekventa finländarna hade alla sträckor på 11 kilometer komma någonting. Serviceplatsen var belägen på samma ställe som lunchuppehållet och det var samma restaurang som använts förra året. Eftersom hela dagen skulle fördrivas på ett och samma ställe så kunde servicegänget verkligen göra det som de är bäst på. Slå läger, markera revir, ta fram vilstolar, hängmattor, prata med sina kollegor och skryta för varandra om hur det var "en annan gång"...
Vi hade det däremot lite mera körigt. Den listiga strategin var att vi skulle köra på med samma utrustning som dag 1, men med mera notlyssnande och attack. Allt jobb hamnade alltså i mitt knä! Det här hade vi enats om i helt demokratisk ordning under middagen. Sedan kan ju var och en fundera på vilka drivkrafter som låg bakom de olika deltagarnas röstande...? Så medan vi sökte oss fram till dagens första SS, SS5, funderade jag skarpt på om inte en Plan B var av nöden. Om bara så för att sätta resten av teamet i arbete.
Nu var startordningen efter gårdagens resultat och det var både goda och dåliga nyheter.
De goda nyheterna var två:
Den dåliga nyheten var ensam och stark
Hur gick det för Moder Sveas andra solbrända kelgrisar, kan man undra. Bergqvist/Magnusson tyckte det var "tokroligt", men hade enligt egen utsago haft lite bromsproblem. Vilket ju tydligen var problem redan på besiktningen, om man säger så... annars verkade 122:an frisk och kry. Friska och krya var också besättningen, men så blev de ju mycket väl omhändertagna på serviceplatserna av fruar, troligtvis de egna.
Knaggen och Forsell verkade roa sig kungligt. Knaggen påstod att han inte haft så kul sedan han fällde domartornet i Rörforsbacken, med en välriktad PV-sladd i slutet på 60-talet. Tyvärr kunde det ha varit att domartornet stod "fel" som avgjorde tävlingen till Knaggens nackdel. Waldegård vann tävlingen i en fabriks-Porsche, någon 10-del före Knaggens Castrol-PV. Eftersom Forsell knappast var född vid tiden för händelsen hade han lite andra referensramar, vilka vi absolut inte kan redovisa på den här seriösa sidan. Det där med noter tyckte de var lite knepigt och det kan jag väl förstå, för vi hade ju delvis samma problem och min kartis kom ju ändå inte ens från Fagersta.
Sellberg tuffade på med Boström vid sin sida och deras röda PV verkade gå som en klocka.
Först, bland de bilar som räknas på den här sidan, gick denna avgörandets dag:
Tre Fordar först och sedan tre Folkvagnar, med de två mer trimmade, i topp............. Jensen hade fått stränga, stränga förhållningsorder (hot) från sitt serviceteam! De kraftigt Porschemeriterade Åkarna Gustafsson och Bryggarn Andersson hotade med att dra in all sin service, fika, dricka om Jensen/Pedersen inte höll stånd mot Eerola/Raitanen och deras "snik-Porsche", Volkswagen 1302S. Så år 2005 var det alltså norrmän, som fick ta upp Sven Dufvas mantel, för att hålla stånd mot öster. Och att hålla stånd, under en hel dag, kan vara nog så utmanande/utmattande för historiska besättningar..............
Vi draggade på typ 13:onde plats, där vi tillsammans Väpsäläinen/Harju i en Mark 2 Cortina närmast framför och Rahkonen/Ahonen Escort RS2000 bakom, bildade ett litet Ford-block. Bilmagister Rinne fortsatte hålla körlektioner för Eugen ännu en plats längre bak. Bergqvist, Knaggen och Sellberg hängde också med i det numera 66 bilar starka fältet. Värt att notera var att 76 historiker, alla Appendix.K, var anmälda till rallyt och 68 av dessa lyckades få en tid på första SS. Två hade försvunnit, medan vissa andra haltade lite grand. Bland dem fanns till exempel en av förhandsfavoriterna, den Volvo åkande Greklands-specialisten ταχύπλοα-Laaksonen.
SS5 Lahdenpohja 1 11.83 km
Delar av den här sträckan har jag åkt både 2002 och 2005. Då var den under 10 km, men nu har man sträckt ut den till att bli lite över 11 km. Starten går inte på samma ställe som förra året, men bitvis kan man känna igen sig, eller kan man det? Snabb är den i alla fall delvis och finfin väg. Kanske bättre än det vi kallar "allmän väg", då det bitvis finns även en imponerande bredd på vägen. Ett par hopkopplingspartier drar ner farten.
Vi drar iväg med en rent imponerande laddning inne i bilen. Tyvärr omfattar den inte hela ekipaget och snart är vi tillbaka i kända gängor igen. Vid målgången påstår Ulf att han hittat en dellösning. Eftersom jag ändå inte vill höra på vad han säger, så kanske han skall stanna på serviceplatsen till nästa sträcka? Bilen skulle ju bli lättare, tidkortet kan jag ju sköta själv och till sträckorna borde jag hitta vid det här laget! What do you say? Jag bedyrar att bättring är att vänta och att han som codriver icke skall förlåta endast sju gånger, utan sju gånger sjuttiosju, som i den äldsta av roadbooks.
Vi lyckas i alla fall komma avsevärt före Damstedt eftersom han åkt i diket i en lurig sväng. "Han hade, i alla fall, tydligen fart nog för att ta sig AV vägen", var den lokala kommentaren. Att Rinnes körlektioner tydligen gjort susen kunde man se för det sades att han blinkade korrekt med körriktningsvisaren när han kom upp ur diket. Att de nästan välte berodde på "för tung kartläsare", enligt Eugen. Hade de åkt Eugens BMW hade de säkert vält eftersom den inte har så låg tyngdpunkt som 911:an. Hur det är med Rinnes tyngdpunkt vet jag inte.....
Eklundh vinner sträckan före Rämenen, med Jensen i släptåg. Sedan LoCort-Jansson, VW-Eerola, Porsche-Veikkanen och en pånyttfödd Laaksonen i rent grekisk form. Förra året vann Tony Jansson Lahdenpohja 1 och 2003 gick segern till Hannu Mikkola, så Eklundh var i fint sällskap
SS-vinnare: Eklundh/Jaakkola/Escort RS1600
Orkar Du ladda ner ännu mera film? Här finns 32 MB!
SS6 Mäyrä 11,83 km
På den här sträckan fanns det hemska "Wigrens Dike", en fördjupning mellan vägen och åkern i en lång vänsterböj. Här hade den skånska divisionen mött sitt Waterloo 2002. Annars var vägen som tidigare, knallhård, snabb och mycket full vä/krön 150, men en del löst grus. Som gjord för pojkar med trånga byxor, stora Cohones var en tillgång.
Vi tuffar på och tar bl.a. stryk av den italienska Lancia Stratosen, vilket i och för sig borde vara mera en merit än skam, men kanske inte i detta läget. Av de nordiska rallyn eller grusrallyn som Stratosen gick var det bara det svenska som de lyckades vinna, om jag kommer ihåg rätt. RS1600 var det däremot gott om bland prispallarna hos grussprättarna. De gick och kördes nog inte som vår.
Troligen gick de, och kördes, mera som Rämenens Escort RS2000 för han tog sträckan före Eklundh och Jensen. Porsche-Veikkanen kom sedan strax före Volvo-Taipale, som hämtat sig från balansakten på SS5. Jansson kom strax bakom. 2004 vann Eklundh sträckan, men då slapp han ju Rämenen som hade brutit redan tidigare det året.
SS-vinnare: Rämenen/Manninen/Escort RS2000
Service
Att köa sig fram till en serviceplats där vägskylten lyder: "här slutar vägen", kan tyckas symbolisk. Men vi hyste gott hopp, trots det mediokra resultatet under dagens två första SS. Vi skulle nu ringa det svenska BDA, BDG, BDX oraklet Ryrlén. Han kommer säkert med en lösning och kommer att, via mobiltelefon, styra oss upp mot 250 - 300 bhp utan att så mycket som blinka eller skicka faktura. Så var planen! Så stämningen, som borde varit på botten var i alla fall i höjd med etiketten.
Mungiporna åkte också upp, fastän givetvis i lönndom, då det visade sig att Damstedt/Rinne hade blivit allvarligt försenade genom att ta lite vida svängar med tillhörande dikesvisiter. Den gamle bilskolläraren Rinne efterlyste dubbelkommando, vilket han givetvis var van vid, men gladde sig åt att eleven i alla fall stannade vid stoppskyltar och blinkade noga då han bytte fil eller körde upp ur diken. Förhandstipset verkade vara att Damstedt skulle klara uppkörningen! Det lite tråkiga var att den vackra svarta Porschen fått sin ena framskärm stukad, vilket i och för sig kan tyckas som billigt med tanke riskprofilen vid kurvtagning. Jag skulle troligen få behålla greppet om Volvoratten i Afrika!!
Telefonkontakten med "Oraklet i Främmestad" upprättades, men var kluven. Jodå, vi lyckades få tag i karl´n men han stod mitt ute i en skog någonstans i Västergötland så mottagningen var inte den bästa. Vad som värre var för att få "full duplex" i frågeställningarna, var att han stod just där i skogen därför att han just hade kört sönder sin egen Escort RS1600 på en rallytävling. Alltså för cirka 4 minuter sedan! Av tonläget så verkade det som om något dyrt gått sönder! Han öppnade med att föraktfullt avfärda vår teori att en RS1600 inte skulle "orka med" 205:or, det var troligen det dummaste han hört någonsin, sedan förra valrörelsen. "Den orkar vilka j-a hjul som helst", var det raka svaret. NÄ, det måste vara något med soppan eller var det kanske så att vi kommit åt varvstoppet när vi okunniga rotat i motorutrymmet???!! Det låter väl inte hårt/metalliskt någonstans för då måste ni stoppa. Kolla bränsletrycket, kolla ditt, kolla datt blev det sagt innan bristen på täckning avslutade pratstunden med BDG-supporten. Vi skred till verket med att byta hjul till storleken mindre, alltså våra väl använda Avon 175:or på 6/15". Sämre kunde det väl inte bli?!
SS7 Mynnilä 1 11.04 km
Sträckan var lite kortare än förra året, men samma struktur. Några partier kände jag igen på träningen och det är ju alltid trevligt. Brett? Hårt? Krön? full vä 100? Kyllä, på alla frågorna, det här var Finland.
Redan före starten kommer smålänningarna Mats & Morgan fram till oss och frågar vad som är fel på vår bil. Då de har varit ute på sträckorna och tittat har de noterat att vi har inte mycket klipp. På det senaste partiet de stod växlade Ernie Graham, också Eccort RS1600, upp tre växlar medan vi långt om länge lyckades få i en tagg högre. Vi startar gott med den nya däckssättningen men bilen låter allt mer illa när den skall varva ur. Det spikar väl inte? Mitt på sträckan passerar vi dagens näst olyckligaste Escort-besättning, olyckligast var nog Alexander hack som klöv sitt nyrenoverade BDG-block under SS1.. Där står otursgubben Eklundh ståtlig och arg, nästan som Döbeln vid Jutas, mitt på en lång raksträcka med telefonen i högsta hugg. Virtuellt reservdellager? No f***ing way!
Rämenen, som nu sluppit Eklundh, tar sträckan före Jansson. Volvo-maffian, Laaksonen och Taipale, kör in på samma tiondel följda av Porsche-Veikkanen samt Jensen. 2004 vann Jansson sträckan, men då var som sagt inte Rämenen på plats.
SS-vinnare: Rämenen/Manninen/Escort RS2000
SS8 Lahdenpohja 2 11.62 km
Som förra gången, men med lite renare vägbana. Alla har bråttom för detta är sista SS före lunchuppehållet . Äntligen skulle det bli lite mat igen!
Vi påverkas säkert av utsikterna att smörja kråset. Kör också mera diesel, alltså växlar tidigare. Det låter inte kul men det verkar gå lite bättre. Vi gör en efter omständigheterna rimlig SS. Avslutningen är en klurig lång, lång väsnter som kniper till hårnål i ett vägbyte utförsbacke. På upploppet fram till mål passerar vi Laaksonens Volvo som står på en stickväg och ser ledsen ut.
Rämenen verkar vara mest hungrig så han vinner igen. Den här gången med Volvo-Taipale i hälarna. Jansson kommer in strax före nyvaknade Ernie Graham som har Porsche-Veikkanen strax bakom.
SS-vinnare: Rämenen/Manninen/Escort RS2000
Lunch!!!!!
När vi kommer in på service förre lunchpausens Parc Ferme ser vi rallysportens baksida i all sin prakt. Där sitter Jensen på en stol och stirrar bestämt ner i den Finska myllan. Det amerikanska uttrycket "Another day - another dollar", gäller här mer än på de flesta ställen men bakvänt mot vad amerikanerna tänkt sig. Jensens vackra Porsche har kommit till vila framför servicebussen med ett motorfel, så festen är över för idag. Nu tror jag inte att Jensens största bryderi var dollar, då han är välklätt solbränd året om, utan snarare det faktum att han fick bryta när de hade något riktigt tjusigt på gång. Dessutom är det långt ifrån första gången han har haft problem med bilen. Det var väldigt synd både för Jensen/Pedersen och tävlingen som sådan. Trion, Jensen/Pedersen/Carrera RS, var mycket sevärd!
Vi mekar lite förstrött med Forden och det enda vi kan göra som troligen gör någon skillnad är att fylla på vatten. Bensin verkar den absolut inte gilla så vi toppfyller kylaren istället. Damstedt har inga sådana problem, fylla på vatten alltså, utan han har istället andra små problem som åtgärdas. Det börjar märkas på alltfler bilar att de gått tävling i snart två dagar.
Lunchen var inte alls dum och serverades som en buffé under bar himmel. Maten stod visserligen under tak, men själva ätandet var mera fältmässigt. För den som var våghalsig fanns också den berömda rallykorven Makkara att tillgå, så inget saknades väl för oss vuxna. Värre var det för Små-Knaggarna som led av svår glassabstinens så här långt ute i ödemarken. Detta är något arrangören bör sätta alla klutar till för att lösa till nästa år, eftersom det både kan finnas servicefolk som är under 150 cm och även större personer med glassug.
Här kunde vi också få hänge oss lite åt "regrouping-sjukan" och klaga i både allmänhet och synnerhet. Dessutom fick vi tillfälle att träffa våra landsmän, vilka samtliga fortfarande var med i tävlingen.
Västeråsarna verkade alldeles osedvanligt glada, för att vara Västeråsare. Men så blev de säkert också väldigt ompysslade av fruarna, troligvis de egna, under alla serviceuppehåll.
Knaggens PV bar spår från de finska torvmossarna och det diskuterades huruvida man nästa år skulle åka finskregisterad PV istället, för att därigenom få snabbare lyfthjälp. De tyckte att de suttit onödigt länge innan någon masat sig ner i sörjan för att lyfta upp den helsvenska bilen. Somliga ville påstå att om de åkt av i ett liknande sörjställe i Sverige hade de antagligen fått vänta på vintern, för då kan man gå på isen, innan någon överhuvudtaget hade brytt sig. Hur det är med den saken kan man alltid diskutera, men om de åkt av i San Remo hade de fått bärgas med helikopter, det är jag säker på!
Sellberg hade inte åkt helikopter, men väl PV med taksökare. Med detta hade de sökt sig runt sträckorna och nu väntade även de på upploppet för att få gå i mål för 30:onde gången i ett finskt rally. Hur många finska rallyn Sture Boström åkt framgick aldrig, men man fick definitivt känslan av att det här var inte det första och troligen inte det sista heller.
Jansson går det ju vanligtvis att prata med, men med Lööv kan det vara värre. Om någon bara viskar "pel" i närheten blir han alldeles stirrig, för att inte tala om de säger "Opel". De var lite frustrerade för att Lotus Cortinan inte gick fortare, de snygga fälgarna till trots. "Fortare än så här går det inte att åka med den här bilen", var deras åsikt och inte vet jag.
Månntro "Humlan" inte är en "Humla" längre, utan förfallit till det vi andra har hållit på med länge? Ropa på mera hästkrafter, mera kubik, fler ventiler, större bromsar, större??, mera??, etc, etc? Så lät det aldrig tidigare och det vore verkligen synd om en av de få illusioner man har kvar i livet skulle spräckas. "Roten" bör givetvis stanna kvar i LoCorten som en påminnelse till oss andra att material är inte ALLT!
SS9 Mynnilä 2 11.04 km
Efter lunchuppehållet kommer 54 bilar ut till start. Mynnilä 2 var identisk med Mynnilä 1 så det var bara att brumma på.
Mitt på sträckan besannas ordspråket "den som väntar på något gott..........". Ulf tappade nämligen bort sig i noterna och såpass lyssnade jag allt, fastän han kanske inte trodde det, att jag märkte fadäsen. Äntligen, någon annan som också gör fel! Det finns inget mera upplyftande när man är på botten än att hitta en kollega som i alla fall har en liten fluglort på vapenskölden. Skadeglädje är...., ja, ja resten kan Du, inget vackert men högst mänskligt drag. Att detta drabbade oss något alldeles otroligt kan Du säkert ana. Ja, jag är nästan övertygad om att vi vunnit sträckan annars................
Maria Manninen tappade säkert inga noter för Rämenen vann SS9, före Jansson, VW-Eerola, Volvo-Taipale och Porsche-Veikkanen. 2004 vanns sträckan av Laaksonen som då var mitt inne i en formidabel uppåkning, efter första dagens snurrning.
SS-vinnare: Rämenen/Manninen/Escort RS2000
SS10 Rahkasuo 11,62 km
Gick också 2004 och vindlade lika vackert 2005. Snyggt, snabbt, småbrukarlandskap med stenhård vägbana.
Vi håller drygt styrfart och det är ju enkelt om noterna fungerar....... så det blev faktiskt en av våra bättre sträckor. Är också tillbaka i "diesel-åkandet" så det är hög växel som gäller. Bilen börjar gå allt sämre.
Rämenen, Veikkanen, Jansson, Taipale och Eerola tar de fem bästa tiderna. Detta var också en SS som Laaksonen vann 2004, men då var den lite kortare om det nu hade någon betydelse.
SS-vinnare: Rämenen/Manninen/Escort RS2000
Service
Åter kör vi den bedövande vackra vägen tillbaka till serviceplatsen. Det är för sista gången, i alla fall på minst ett år. Undrar just om inte vägstumpen från "stora vägen" fram till service TK-in var en av de absolut läckraste rallyvägar jag skådat. Nu var det ingen SS utan allt gick väldigt städat till, men det var en urläcker vägbit, som dagen till ära hade en väldig trafik. Efter Historikerna kom det nämligen en uppsjö av "vanliga rallybilar", som utfyllnad i tävlingen (enligt oss gammelbilsåkare). På service händer egentligen ingenting mera än vi skruvar lite på måfå på bränsletrycksgivaren igen.
SS11 Vedentausta 11,04 km
Sista sträckan är ju ett kusligt begrepp och den här vägstumpen har vi åkt delar av tidigare. Då gick starten vid en lite sjö, men i år var den flyttad ett stycke för att sedan ansluta till den gamla sträckningen igen. Kul sträcka med ringlande smal karaktär, gick mestadels genom skogen.
Vi packar oss iväg och skrider värdigt igenom sträckan. Det vi måste vinna har vi redan vunnit, eftersom Damstedt/Rinne redan är klart distanserade. Det vi ville vinna har vi ändå ingen chans att vinna så vi luffar på.
Samma känsla fast omvänt gäller troligen också i Rämenen/Manninens Ford Escort för de kommer först på en, för deras del, blygsam fjärde plats, med Herbie-Eerola bakefter. Vinner sträckan gör Volvo-Taipale före Veikkanen och Jansson, så det verkar vara en riktig Volvo-SS eftersom Laaksonen vann 2004.
SS-vinnare: Taipale/Hyppänen/Volvo 142S
Kotiinpäin - hemåt
Med hackande motor drar vi os tillbaka mot Lahti och målgång. Vi har lyckats fullfölja tävlingen om än med en liten besvikelsens fadda smak på tungspetsen. En troligen 12 plats är vad vi fått med oss och kanske, ja kanske borde vi ha kunnat bättre med en mera samarbetsvillig bilpartner. Hur det är med den saken lär vi aldrig få reda på men det hela känns lite avslaget. Det känns som om jag är mitt i ett stim av stora och små fel. Skall det aldrig sluta? Detta är mäkta irriterande!
Samarbetet i bilen har fungerat lysande, både under notskrivning och tävling. Servicekillarna har också gjort sitt tycker jag, men vad som hänt med bilen i mellantiden mellan provkörningen och tävlingen var en gåta. Det var som två helt olika bilar! Det positiva var i alla fall att vi sparat på bränslet. Om det funnits en ekonomiklass i rallyt hade vi troligen vunnit överlägset, eftersom vi klarade oss på en medelförbrukning SS/TS på mindre än 2 liter/10 km. Gör om det Du om Du kan med en 2-liters motor och dubbla Weber 48:or!!!!
Kanske är det är alltså dags att välja sida? Kanske är det dags att fundera på både HUR och kanske OM man skall tävla. Det tar i alla fall en massa resurser i anspråk och då bör man ju rimligtvis få någon sort utdelning. Den utdelningen är för min del att man känner självtillfredsställelse, att det har varit kul, väldigt kul. Inte nödvändigtvis pokaler, för att vara uppe bland Humlorna saknas det ju både kapacitet och självförtroende.
Att inte vara en Humla, utan kanske en Boeing kan också ha sina fördelar. För då vet man ju redan ATT man kan flyga, men att det inte går fort men å andra sidan både säkert och länge! Så om Gud vill och landningsbanan är lång nog så kanske vi kommer till Finland igen. Då står givetvis Lahti Historic Rally 2006 högt upp på önskelistan. För det är en fantastisk tillställning som jag verkligen kan rekommendera alla att delta i, om man bara undviker lunchrestaurangen i Sysmä!!
Slutställning, totalt och ett stort grattis total- och klassegrare samt till alla som hade en trevlig tävling.
Erkki Eerola/Kimmo Raitanen VW 1302S Finland
Pentti Veikkanen/Solja Salminen Porsche 911 Finland
Ernie Graham/Alec Cooper Ford Escort RS1600 Storbrittanien
Vad var det för fel på bilen kanske Du undrar? Jo, det var avgaskammen som hoppat en kugge på drivremmen och alltså stod väldigt fel. Det var en väldigt tur att den inte hoppade mera för då hade vi haft ett riktigt ras. Hur det kunde komma sig? Jo, du min vän det berodde på ett förarmisstag. En BDG-motor får ABSOLUT INTE startas på växel, den SKALL startas med startmotor för annars kommer tydligen kraften från fel håll. Allt enligt BDG-Professorn!!
Som i alla bättre filmer finns det bonus material och et hittar Du här:
28 MB 15 MB
Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvanskningar, felaktigheter och varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!