Dag 2

 

Men först kvällen dag 1……

Det sägs att historien upprepar sig, samt att det i vissa fall då kan bli värre andra gången!

Den minnesgode läsaren drar sig säkert till minnes att starten i Horacka Historic Rally 2002 hängde på en skör tråd.

Starten i Horacka Historic 2003 hängde på en lika skör pappersbit!  

Vi hade som vanligt, efter middagen, intagit baren/restaurangen på vårt hotell för att idka lite analys och eftersnack om dagens äventyr. Som vanligt efter en hetsig dag på kontoret är man lite uppspelt och laddad. Svenskbordet är redan komplett så jag slår mig ner på en ledig plats. På bordet ligger allehanda skräp som tomma cigarettpaket, gamla roadbooks, kartor och en papperslapp. I den lantliga Lutheranska uppfostringen, som jag bestods, ingick ordning och prydlighet som en viktig del. Det skall vara rent och snyggt på bordet! Därför samlar jag givetvis samman alla papper till en hög. Knölar samman cigarettpaketen och river sönder den lilla papperslappen med klotter på så att alltsammans får plats i askkoppen.

 Då kommer kyparen!

 Har Du varit på krog i Tjeckien? I så fall kanske Du bättre kommer ihåg rutinerna?!

När kyparen kommer första gången och tar beställningen lägger han en liten papperslapp på bordet där beställningen är noterad, tilläggsbeställningar noteras också på samma lapp. Denna lapp ligger sedan som grund för notan. Saknas lappen så blir det givetvis svårt att få betalt/ta betalt.

 Det var denna lapp jag rivit sönder, men på kyparen såg det ut som om jag rivit söner hans födelseattest eller kanske hans nedtecknade livsgärning!

Högljutt, skrikande, deklarerar han, på en blandning av tjeckiska, tyska och bruten engelska, att LAPPEN är sönderriven!

 LAPPEN!!!

 Allt sorl i lokalen avstannar omedelbart och 209 ögon riktas mot oss eller mot mig rättar sagt. Jag försöker lugna honom.

Eftersom kyparen står böjd över mig och skriker, känns det naturligt att utjämna nivåskillnaden så jag reser mig upp. Då rusar genast två stabila tjecker till kyparens hjälp, då de tydligen tolkade mina uppsträckta 190 cm som hotfulla. Troligen hade redan deras föräldrar varnat dem för svenskarnas härjningar alltsedan 1640-talet, så rädslan satt djupt. Nu var det alltså dags igen..?!

 Det positiva var att de i alla fall backade ett halvt steg och höll tyst i en bråkdel av en sekund.  Då passar jag på att, med logik, klargöra min syn på läget. ”Kan vi inte komma till någon kompromiss? Vi kan ju höra efter vad folk har beställt? Det sitter ju bara hederliga svenskar vid detta bord, så det torde vara enkelt!”

 Icke sa Nicke, ”Lappen” var helig! Eftersom ”Lappen” numera var i spillror förelåg ett klart brott mot såväl Tjeckisk lagstiftning som mot restaurangens bokföringsunderlag. Mitt nuvarande agerande kunde närmast tolkas som ”övergrepp i rättssak”. Polis måste omgående tillkallas!

Den som under en upprörd diskussion i Östeuropa uppfattar ordet Policija, från motparten,  gör klokt i att byta strategi!

 Nästan översvallande erbjuder jag mig att, med kontanter, ”rensa bordet”. Vad kunde det tänkas kosta 200 kronor, 300, 400 …? De ser fortfarande surmulna ut, så jag drar till med en tuusing, vilken jag hämtar ur byxfickan. Aldrig hade väl en nota på denna sylta kommit över 1 000 tjeckiska kronor, det var ju drygt 300 SEK! Men det sa jag inte……

 Efter ett kort överläggning beslutar restaurangpersonalen att OM jag lyckas pussla ihop notan skulle jag slippa polisen, om inte…! Ja då skulle detta allvarliga ärende överlämnas till vederbörlig myndighet och lagen fick ha sin gilla gång. Turist eller inte, rallyförare eller inte, detta var ett allvarligt brott vilket tydde på en i allmänhet slapp samhällsmoral. Riva sönder LAPPEN, vilket tilltag, hur skulle det väl sluta, vad kunde tänkas ske härnäst….?! Nej, Saltgruvorna var rätt ställe för sådana råa sällar, ett par år där skulle nog mana till eftertanke!

 När nöden är som störst är hjälpen som närmast!

Linus, vår hjälpmekaniker tillika skarpögde Skateboardartist, erbjöd sig pussla samman notan mot ett, i sammanhanget, blygsamt vederlag.

 När Linus pusslat färdigt kom en delegation om fyra allvarliga män in vilka efter noggrann besiktning godkände jobbet. LAPPEN hade på tredje timmen uppstått ifrån de döda. Vårt liv kunde också gå vidare utan besök på Polisstationer, rättssalar eller andra myndighetsinrättningar.

Sammantaget blev Pussel-notan på ca 900 tjeckkronor så med en knapp svensk trehundring avslutades kvällen! Självklart tillkom Pusselarvodet! Med detta säkrades också vår start i Horacka Historic Rally 2003, dag 2

 

Fotodokumenterat av Fullservicemekaniker Dick Karlsson 

Startordningen var nu ändrad så att ledaren Alber gick ut först med Corvetten som två, sedan Pfieffer Porsche, en tjeckisk BMW följt av ”Chefen” och sedan vi. Bra för oss för nu kunde vi ha koll på de andras sträcktider! Vädret var en blåkopia på 2002, då lördagsmorgonen bjöd på strålande solsken och behaglig temperatur. För att, eventuellt, öka prestandan på höga varv erbjöd sig uthyraren att ta bort våra luftfilter och köra med öppna spjäll vilket de andra 911: orna hade. Detta avböjdes dock med tanke på eventuella motorskador, även om Firman erbjöd sig att stå för de eventuella kostnaderna i detta ärende. Så gör de aldrig på Hertz!

Målbilden var densamma som fredagen och lånat från fablernas värld: Sköldpaddan! Skynda långsamt, MEN ihärdigt.

Dessutom hade vi vårt gamla och lite slitna motto: ”Bättre än Wigren/Hågeman……..”

 SS8 10,1 km

Detta var samma sträcka som förra årets SS1. Start i svag uppför sedan ”totaly flat out” fram till en by med ett vägbyte, Från gatsten till asfalt, spännande!! Sedan genom en skog och svag nerför fram till målet. På flera ställen var det ”fullfartstester”, inte minst i sista utförslöpan in mot målet. Fransson har nu kommit igång ordentligt så han har börjat krydda sitt vanliga not-mässande med uttryck som ”håll kvar”, ”släpp för f-n inte ”, ”nu dj-r skall vi ta dom”. Han gladde sig också åt att få starta i dagsljus och därigenom slippa svedja tummen på ”kartläsarlampan”. Min tolkning var att han kände sig lite säkrare på åkningen i ”Trygga Rundan”.

I mål var det delvis som vanligt. Alber vinner sträckan, Wigren klagar. Vi gör en bra tid och ”vår” gröna 11:a går verkligen finfint. Förutom toppfarten, kanske, men det spelar kanske egentligen inte så stor roll.....

SS9 11,3 km

 Detta var den s.k. Präststräckan. Döpt så därför att 50 meter efter starten rundade man byns kyrka, vilken låg vid ett litet torg. Under träningen hade prästen kommit snubblandes ut kyrkdörren med väldig fart och nästan blivit överkörd av en S60 framförd av två allvarliga män med headset. Av de ostadiga benen att döma, hade den lokale prelaten nog lyssnat på någon ovanligt upphetsande bikt eller kanske bara tullat på nattvardsvinet.

Start inne i en by, sedan ut på vischan en tur. Rakt igen, och då MENAR jag RAKT. Därefter kommer en kraftig inbromsning från toppfart och in mellan två huslängor ut på en gräsväg. Hårnål tillbaka in i byn, följt av höger ut igen med fulla spett över landsbygden. Sista byn är också lite bökig och därefter uppför på en smal skakig oljegrusväg fram till målet. Kul!

Alber vinner, men vi gör återigen en bra tid, trots att vi snurrat i ett vägbyte.

   

 

SS10 2,7 km

SS10 var en gammal bekant sträcka från 2002! Då hade den gått som SS3/6 och var vår förhoppning om stora framgångar eftersom vi kategoriserat den som en RS-sträcka. Våra förhoppningar kom väl lite på skam men vi gjorde redan då bra tider här. Det värsta var den inledande långa högersvängen, som gick bredvid ån, för där såg man inget men det gick (troligen) att hålla fullt.

Alber vann även denna sträcka, tror jag, Wigrens klagande gick ner i varv efter en bra tid, men även vi gjorde rimlig fart.

 

 

SS11 10,1 km

 

Återigen tillbaka för en ny runda på vår favoritsträcka. Efter vi släppts iväg och fått upp farten ordentligt får vi se en grann syn för ögat. Vår konkurrerande tjeck-BMW står ute i vägrenen. De har alltså fått stopp och eftersom vi startat 2 minuter efter dem så är det nu avgjort. De ledde enbart med några sekunder när vi startade dag 2 och vi hade kanske tagit lite på dem under dagen, men några 120 sekunder skulle de aldrig köra inäven om de fick start igen. Nu torde vi alltså vara minst fyra och det var snart dags att satsa på att åka till dansen!

Målgången firade vi med en av våra bättre sträcktider.

 

 

SS12 11,3 km

 

Full fart igen! Det här var en sträcka som delvis blivit en favorit för det var lite av varje. Rasande snabbt, blandat med lite tekniska svängar och lite bök av RS typ.

Efter vi lyckats få hejd på skrotet, från den långa rakan, och letat oss in mellan husen upp till gräsvägen får vi se en förkrossande syn.

Skåningarna!

Där står den vackra gula 11:an med motorluckan på vid gavel, Besättningen roterar runt bilen i oplanerade cirklar som drönarbin i dödsdans efter en lyckad parning. De ser dessutom allmänt olyckliga ut, tycker vi oss se.

Detta var slutet på svenskkampen och det visste de med sig. Redan i den stund de hörde ”Gröningens” rena, vassa avgasljud skräna mellan husväggarna och kände marken vibrera av Ferdinands Porsches mest lysande produkt. Med full snurr på trean drog vi förbi både Värden och Vicevärden! Den efterföljande hårnålen vänster togs med glans och vi var borta ur deras synfält med en ilsken uppväxling. Troligen plågades de svårt av ljudet, vilket gav påminnelse om hur det verkligen SKULLE låta, då vi hastade mot målflaggan.

 

Vid den efterföljande servicen, vilken var högt belägen med god översyn över slutet av sträckan, träffar vi Dick som har vilda spekulationer om orsaken till det skånska debaclet. 

”Kunde det vara att de körde utan luftrenare och där på gräsvägen hade de fått in grejor i motorn?” ”Magnus hade kanske INTE bluffat om att bilen gick orent och nu hade det förvärrats?” 

Massor av förslag framlades och förkastades, men vi enades i alla fall om att de inte ”pallat riktigt för trycket” nu när "Oraklet" och jag verkligen var på uppgång. Vi hade ju tagit på dem hela dagen så det kändes skönt att ha en vän, även i servicebilen, som trodde på oss!

Vi hastade vidare till nästa sträcka för vi hade ju en tävling att placera oss i! Dessutom var det matuppehåll och regrouping efter SS13, vilket bara det var väl värt resan.

 

Snabba Olycksfåglar! 

 

SS13 2,7 km

 Återigen tillbaka på stadssträckan. Precis vid starten dyker den gula bilen in framför oss. De har alltså fått snurr på eländet och kanske lugnat sina ”sydländska nerver” något.

Den här gången hade Fransson också påmint om fysiska elementa. ”En kropp som följer vägen förflyttar sig snabbare än en som snurrar i vägbyte” Med detta i bakhuvudet drar vi iväg och gör  en högst anständig tid.

 Regrouping

Henry Ford sa: ”det är viktigare att pressen skriver än vad den skriver”

Med detta kan han sägas vara en föregångsman för t.ex. deltagarna i moderna tiders dokusåpor. Dessa också tydligen tycker att det är viktigare att vara känd än vad man är känd för.

På restaurangen där matuppehållet hölls var vi också kända, speciellt ”yours truly”. Detta fick till följd att vi fick en utomordentlig service, då kyparna höll bordet, och mig, under speciellt noggrann uppsikt samt att LAPPEN, notan, placerades i andra änden av bordet. Där ansågs den vara utom räckhåll även för 190 cm långa dalsländska barbarer. Men även detta hade ju en fördel, då den som sitter vid notan också är den som, vanligtvis, får bestå densamma. Naturligt att Ford köpte Volvo och inte tvärtom, eller hur?!  

Till matuppehållet hade det också kommit fint folk! Med fint folk menas ju dom som kommer in sent!

Wigren/Hågeman hedrade oss med sin närvaro och förklarade samtidigt varför deras bil ”lagt av”. Själva förklaringen tog en bra stund, de börjar ju få god vana på förklaringar, men den korta versionen var att det var något elektriskt. Oerhört tråkigt för dem, faktiskt. Dessutom helt osannolikt eftersom Wigrens Porschar verkligen är en sann prydnad för både Porsche och motorsporten. Inte alls i det skick, man kan förledas tro, efter alla småfel som drabbat dem under våra gemensamma tävlingar. Det verkar vara något psykologiskt, för när inte vi är med verkar de gå som klockor….

Nu var i alla fall, det mekaniska felet, åtgärdat och de skulle åka även resterande sträckor. Trotts att någon större placering i sammandraget inte var att påräkna, den här gången heller......  

Vid regrouping hade också resultatlistor fördelats och de gav vid handen att den ”omöjligen Alber” var i god ledning. Hack i häl hade han period G Corvetten, följt av den andra tyska 911:an, som gick i period F. Vi belade fjärdeplatsen bland FIA bilarna, men samtidigt tredje bland period F. Som ytterliggare grädde på moset hade vi en 7-8 plats totalt, de tjeckiska period H bilarna inräknade. Sellberg/Torbjörn verkar dessutom tuffa på mot ännu en klasseger, vilket också var glädjande. Inte illa så långt, faktiskt!

Tyvärr var tysk nummer 2, Pfieffer/Knöbel drygt 1,5 min före oss så någon reell chans att fånga dem, av egen kraft, fanns inte på resterande 24,1 km SS. Fortsatt sköldpaddsstrategi alltså. 

 

 

SS14 10,1 km

Åter ut i elden! Vi tog det lugnt tyckte vi, men Fransson höll liten körlektion i vänsterbroms. Trotts detta tog vi oss igenom sträckan utan missöden. Bra tid!

 

 SS15 11,3 km  

Vi satte av i god fart på denna vår favoritsträcka. På den efterföljande servicen såg även skåningar lite gladare ut, då det nu verkade som om de skulle ta sig runt utan problem. PV:n kom också in så det verkade som om de svenske skulle hålla distansen ut.

Vi gjorde åter en bra tid.

 

SS16 2,7 km

Slutssträckan. Vi har allt att förlora, inget att vinna och kör följaktligen därefter. Nu hittar jag också det spår som vi antagligen SKULLE ha kört när vi hade bråttom.

Skåningarna gör en kanontid, men vi är inte myyycket sämre.

 

 

Mål (Zil)

Vid målgången är det ordning och reda. Där skall bilarna köra in på torget över målrampen och det skall göras i placeringsordning. Bra upplägg om man bara haft klart för sig hur placeringarna var!?

Vi får brottas svårt med ett tjeckiskt ekipage, förstärkt av tre vakter, för att åka in på vår rättmätiga totala fjärdeplats. Till slut glider vi in och får välförtjänta applåder av både Dick och publiken på det solvarma torget. Bilarna åker in i Parc Fermée under en timma, vi stegar till det närbelägna stamlokuset, med uteservering, minst lika länge. Ingen gång smakar en Pivo lika gott, sedan får Tuborg säga vad de vill….

 

Fotodokumenterat av Fullservicemekaniker Dick Karlsson 

Hur det gick till det vet jag inte men att vi skulle få pris för vår tredje plats i period F var troligt. Att vi däremot också skulle premieras med en tredjeplats totalt kom som en grandios överraskning. Vi var ju egentligen fyra, då den Schweiziska period G Corvette var klart före oss. Tydligen hade arrangören starka preferenser för Period F, vilket vi, som gäster i landet, absolut inte motsatte oss.  

Därmed uppfylldes den ursprungliga planen, nämligen att vissa skulle vinna (Sellberg/Torbjörn), andra skulle delta (Wigren/Hågeman) samt att oändlig ära, berömmelse samt stora pokaler skulle hembäras (Axelsson/Fransson & Sellberg/Torbjörn)

 

Epilog

Nöjda och glada drar vi oss hem på söndag morgon. Vi har haft en underbar och underhållande vecka tillsammans på den tjeckiska landsbygden. Bilen har dessutom gått som en klocka och vi har nu åkt, sammanlagt, 260-270 SS mil med den utan problem. Detta måste väl anses vara ett gott betyg åt både preparation samt grundkonstruktion. Det motsvarar ju i alla fall 6 vanliga tävlingar här hemma.

Asfaltrally ÄR verkligen kul och hit skall vi åka igen. Återigen vill jag hänvisa till Hågemans text (http://www.rally-racing.com/wigren/tjeckien.htm) där han välformulerat beskriver tävlingsformen, Tjeckien och asfaltrallyn. I den texten finns också den mera korrekta benämningen, nämligen ”Landsvägslopp”!

Att man inte har någon ”asfaltbil” tycker jag är en mager ursäkt för att utebli! Vi åkte med en bil vilken enbart var kompletterad med bakre krängningshämmare, samt andra däck givetvis, från senaste snörallyt i Finland. Det fungerade finfint! 

Titta också på de deltagande finländarna. (”Hackapelitterna” vilka kanske har ännu värre traditioner från det krigiska 1600-talets att försvara). Deras Cortina gjorde troligen inte 200 km/tim, men jag tror de ändå njöt i fulla drag av upplevelsen. Dessutom tror jag att de hade säkrat sig mot vattenplaning, om man dömer av däckvalet på bilderna nedan.....

 

Ekonomin är ett annat kärt ämne för oss rallytokar! En enkel kalkyl ger dessutom vid handen att kostnad/SS km är näst intill försumbar om man jämför med grusrally här hemma. Självklart under förutsättning att man, på ett rimligt sätt, har möjlighet att få fritt från arbete och andra åtaganden.

 Kostnaden är faktiskt sådan att de som dricker öl, snaps och vin, här hemma, kan finansiera nästa hela trippen genom att köpa öl, snaps och vin (laglig ranson) på varuhuset i Travemünde. Tävlingen går ju dessutom på vårkanten så det passar ju bra att fylla källaren innan sommaren.

Ett flak öl i Tyskland = 24 burkarx33 cl = 7.92 liter= 6,9€ = ca 60 kr = ca 2,50 kr/burk

Ett flak öl på systemet, som ovan                                           ca 360 kr = ca 15 kr/burk

 Alltså 194 burkar gånger mellanskillnad 12.50 kr = 2.425

Två man + service= 3 personer gånger 2.425 kr = 7.275

Lägg därtill några flaskor snaps och lite gott vin så vet till sjutton om Ni inte gått plus!   

 Full ranson inom EU är 64 liter öl, 52 liter vin, 5 liter starkvin samt 5 liter starksprit

 Men med eller utan alkohol:

Så väl mött i Tjeckien nästa gång, men akta "Lappen"!!