Dalslandsrallyt 13/5 2006

Vårt landskapsvapen är en Tjur! Ingen fisk, ingen pilbåge, fantasimonster eller grenruska utan en tjur! En stor kraftfull röd grann tjur!!! Dalslands-tjuren! Landskapsvapnet sägs härstamma från Gustav Vasas kröning. då de sluga Dalslänningarna presentade den tillträdande monarken med några synnerligen granna tjurar. Slugt var det ju på så vis att de potenta tjurarna säkerligen tilltalade det promiskuösa majestätet assosiativt och desssutom slapp man ju frakten eftersom "presenterna" gick själva och dessutom livnärde sig på vägen.

Tyvärr har Dalslänningarna förflackat landskapssymbol så till den milda grad, på sin hemsida www.dalsland.se  , att den en gång så stolta tjuren numera ser ut som en gammal spattig kossa med stay-ups! Designen är troligen gjord av någon politiskt korrekt feminist som aldrig sett en "riktig" dalsländsk tjur i verkligheten.......

Att det är grannare, grönare och inte minst skönare i Dalsland än på de flesta andra platser har de flesta som varit på plats kunnat se och uppleva. Här finns allt eller i alla fall det mesta. Landskapet svänger från de feta jordbruksbygderna bygderna på Dalboslätten, via det vilda Kroppefjäll till de mjuka rullstensåsarna vid Dals-Ed, de glittrigt sjösprängda trakterna vid Bengtsfors till det vänliga blandjordbruket vid Färgelanda till den nordliga sjöpärlan Åmål med sin gamla stadskärna.

Dalsland - Sverige i miniatyr! Så fick man i allla fall lära sig om hemlandskapet på realskolan i Dals-Ed, under slutet av 60-talet. Det minimalistiska formatet framhölls som en stor tillgång.

Dals MK hade tagit fasta på konceptet när de bjöd till rally, med start i den gamla, men numera avsomnade, bruksorten Bäckefors. Rallyt var upplagt med fyra SS som skulle köras två gånger, alltså 8 SS om 30,3 km. Det blir alltså nästan 3,8 km/SS........

Rallyt innehöll allt som ett rally skall innehålla, inklusive fint väder. Men det hela var i miniatyr utom raksträckorna. De långa rakorna riktigt underströk att Dalslänningar inte är ett räddhågset släkte, även om det kan finnas utflyttade avfällingar........

Men utan hänsyn tagen till dylika pettisteser hade Söderqvisten och jag styrt kosan till Bäckefors denna ljuvliga lördagsmorgon. På släpet hade vi UWD 180 som reparerats i omgångar efter Finlandsvisiter. Under januari och februari umgicks troligen Perry mera med UWD än med sin fru...... Nu hade han för säkerhets skull monterat en varvtalsregulator och för säkerhets skull satt brytet till strax 6.000 rpm. Detta med orden: "det här är ingen Ford, må Du tro". Sextusen skulle visa sig vara lite för lite eftersom vi tappade för mycket varv mellan växlarna. Men allt är ju relativt, den gick ju i alla fall bättre på 6 än när vi provade 9, för då gick den knappast alls eftersom en handfull ventiler var krökta!

Vårt mål var tydligt: Vi skulle komma i mål, för första gången på ett år! Vår planering var enklast möjliga: Full tank,  men ingen domkraft eller fälgkors.

Att vi körde utan möjlighet till däcksbyte hade sin bakvända men fullt logiska förklaring som hängde samman med att vi heller inte hade några skyddsplåtar under bilen. Inga skyddsplåtar betyder att man måste köra ”mitt på vägen” för att inte få skador på framförallt motor och växellåda och mitt på vägen kan man ju inte få punktering, eller hur?! Att sen framdäcken härstammade från ett annat millenium gjorde det bara mera spännande. Kajsa Varg´s ande lever starkt i en småbrukarpojkes hjärta.

Egentligen skulle vi ju ha befunnit oss i Småland för SSR Historic, fastspända i en vrålande Escort RS1600, så det var därför alla ”bra” grusdäck låg på Escortfälg. Nu visade det sig att Escorten inte var riktigt kry så det fick bli Porsche, utan skyddsplåtar, istället för lördagens äventyr. "Man tager vad man haver" och dessutom fintade vi ju upp Ericssonarna på läktaren som bonus..... Dalsland var garanterat en Ericsson-fri-zon en SSR-helg.

Men som vanligt började det långt, långt tidigare..........

Jag föddes nämligen i denna oländiga del av världen och det var på den här vägtypen som fars Amazon fick gå på högvarv. Vintertid på väg till dans på bygdegårdarna i Högsäter, Järbo eller kanske Club Blå i Grebbestad. På sommaren lockade Granbacka, Bengtsfors och det vilda Kåtebol....... ja Du hör ju själv på namnet!

Att vi en dag skulle åka rally, riktigt rally, på delvis samma vägar var mer än vad man kunde ana som nyvorden körkortsinnehavare 1970.

Men inte enbart Herrens vägar äro outgrundliga, det är också de flesta grusvägarna i Bäckeforstrakten, så att vi skulle känna igen oss på någon SS var otänkbart. Det har ju dessutom gått nästan en mansålder sedan vi piskade fars Amma för att hinna i tid till Damernas Dans.  

När vi parkerade trailern utanför Granbacka´s festplats föll jag nästan i tårar! Häftat på ingången satt en affish som förkunnade att Streaplers snart skulle spela till dans! Streaplers var vårt absoluta favoritband i tidigt 70-tal! Inte för att vi grabbar gillade Streaplers musik speciellt utan mera för att de drog väldigt, väldigt mycket folk och däribland Bystiga Berit och Gulliga Gunnel. I och med att de drog mycket publik så stod folk som packade sillar på den lilla dansbanan och det var toppen för de som inte hade dans som största tillgång vid kontaktskapande med det täckare könet. Med Streaplers hjälp kunde vi "icke-dansanta" ge de självgoda ”buggmaskinerna” en match!! Streaplers var näst intill en garanti för en lyckad helg!!!

Så alla tecken pekade alltså i dur när vi rullade bort till besiktningen på Roy´s Bilservice och självklart var genomgången bara en formalitet för vår finfina bil, nu när vi var så långt från det dystra Hässleholm.

 Veteranstyrkan var liten men naggande god, då den enbart bestod av fyra ekipage. Mest meriterad var ”Boråsar´n”, med massor av meriterande placeringar i Veterancupen. Jan Hagberg hade släpat sin Ascona till Bäckefors i sällskap med  Karl-Elof Larsson och Pirjo. Den senare lämnades kvar på serviceplatsen för att vakta presenningen. Trollhätteborna Nilsson/Evenås hade också en snygg Ascona, om man nu kan blanda ihop begrepp som Opel och snygg.....

Kullingsgrabbarna, 2 gånger Stefan, Gustafsson respektive Larsson hade däremot tagit till rejälare don! Med sin Volvo 164 lyste de upp parkeringen och lämnade inget öga torrt på den del av publiken som var marint intresserade. Vilket ljud! Inte sedan Ockelbo rejsade på Dalslands vackra kanal med sin daycruiser har sådana B30-toner hörts i Vedbo härads skogar.

Vi själva deltog mera i "regularityklassen", med vår bil utan skyddsplåtar och antika däck. Men vi var där för den kompletta totalupplevelsen, med eller utan Streaplers bistånd, och ville hemskt gärna fullfölja tävlingen. I så fall för första gången på ett år!!

SS1 Järbofjället 1           4,6 km

Namnet ett klart fall för marknadsdomstolen! Start på en slätt, platt åker. Vägen halvbred, stenhård med massor av halvgrovt löst grus på toppen. Det bär rakt in mot några hus och ett smidigt vägbyte vänster, sedan rakt igen med en chikan, lite uppför, svagt nerför och en lång, lång höger som var feldoserad i utgången. Sedan åter rakt med några backrön. Målet i svagt uppför. Inte det minsta lilla fjäll inom synhåll......

Vi öppnar med att köra av stopp-pinnen för killen som skall starta oss. Inte bra..... På GO drar vi stabilt iväg över åkrarna släpandes på ett litet dammoln. Det går fort, väldigt fort, bilen flyter över hela vägen. Klarar både vägbytet chikanen galant och tar det lugnt i den långa högern eftersom en Veteran-fågel har viskat en varning före start. Strax därefter möts vi av en vandrande varningstriangel, vi tvärnitar och när vi kommer upp på krönet ser vi att det är en man under triangeln. Det är Trollhätte-Asconan som tackat för sig. Vi rullar stillsamt in mot målet.

Boråsarn slog oss med 4,2 sekunder! Trollhätte-Asconan har utgått och Hisingslimon är strax bakom.

Snittfart 98 km/tim

På väg ut från TK gör vi det man absolut inte får. Vi drar på lite för att känna efter om det verkligen är såååååå halkigt som vi känt på SS. Det var det!

SS2 Grönlanda 1       3,2 km

Det fnns många orts-/gårdsnamn som ändas med ”–landa” i de här trakter. Landat hade också föråkar-Amazonen gjort, men tyvärr på taket så väntetid uppstår. Tur att det inte var Finland för då hade licensen dragits in på 3-6 månader, vilket tydligen är standard om man som föråkare överskrider gällande tyngdlag. Sträckan hade ett ”finskt” parti efter några hundra meter med flera, på varandra följande krön. Sedan svände det lite och åter var man i mål. Fortfarande massor av löst grus, men inte fullt så snabbt som den första

Vi blir stoppade precis som vi skall dra iväg av Vänersborgarna! SS 2 var nämligen ”såld” till Vänersborgs MK och att det skulle bli problem då kunde man ju förstå..... När vi fick starttillstånd hade den mesta adrenalinen försvunnit och vårt tempo var lika lojt som livet i den vackra skogsglänta vi väntat i. Söderqvisten klagar lite över brist på SS-längd. ”Man hinner ju inte sätta sig riktigt en gång, innan det är slut....”

Hagberg slår oss med hela 5 sekunder, men vi är snabbast i 6-cylindergruppen.

Snittfart 83 km/tim

SS3 Hängesten 1    3,8 km

Åter start på en liten raksträcka, men det skulle bli ännu rakare..... Några chikaner inlagda och en riktig vänster samt en lång höger. Massor av löst grus på stenhårt underlag.

Vi tuffar iväg efter att fått försäkringar från TK-folket att det inte skulle finnas några hinder på vägen som skulle kunna äventyra vårt underrede. Allt avlöper lugnt och stilla.

Borås stolthet vinner ännu en SS med ca 5 sekunder och vi har Pentan strax bakom.

Snittfart 95 km/tim

SS4 Myrarna 1     3,5 km

Egentligen var detta fortsättningen på SS 3 men då sträckan korsade en järnväg och en större väg så var den avdelad i två SS. Var inte detta gamla ”Promille-vägen”..... Själv åkte jag den givetvis aldrig, men kompisarna berättade! Snabbt och rakt i början med några chikaner, sedan efter ett vägbyte vid en syrenhäck tog vägen en annan karaktär och löpte genom mjuk sand. Det var t.om ett par svängar på slutet.

”Du kan väl i alla fall åka så pass fort att flugorna blåser ut”, sa Ingenjör´n. Det gjorde jag, men på slutet där vägen blivit sämre slog det i underredet....

Väldigt mycket bakbroms och motorn bryter redan vi 6 000 rpm, det hade vi inte märkt förut

Boråsarn klarar sig med en viskning på 7/10-delar, Stefan & Stefan tuffar på

Snittfart 90 km/tim

Från SS4 var det bara två högersvängar, en raksträcka och en vinkel höger i vägskäl tillbaka till start/mål samt uppehåll om 30 minuter.

Där vankades det lunch med förhoppning om fröjder av olika slag. Den oplanerade fröjden var Bertil Fröjd, tävlingsledare, som rätteligen bannade oss svårt för framfarten efter SS1. ”Så gör man inte... du borde vara gammal nog....” och det stämde ju. Har inte skämts så mycket sedan jag blev uppkallad till rektor Nilsson 1967. Då hade vi i alla fall limmat fast pekpinnen i biologiboken för vår pekpinneviftande lärarvikarie

En väl så smakfull fröjd var Restaurang Facklans pannbiff med lök! Vi var verkligen långt från Sysmä.....

SS5 Järbofjället 2           4,6 km

Nu hade startmannen laddat med ny ”stopp-pinne”, en prima massaveds stock, troligen björk. I övrigt var SS som förra gången, men mycket av det lösa gruset var bortsopat.

Med magarna fyllda av Facklans utomordentliga pannbiff sätter vi iväg över åkern. Öppningen är lite däst men vi bättrar oss på slutet.

SS6 Grönlanda 2       3,2 km

Även här är gruset avsopat så fästet är nog inte så tokigt. Trevlig SS, om den varit en bit till, en bra bit till.

Den här gången blev det bara en kort pratstund med de trevna Vänersborgarna innan sträck-chef Peter skickar iväg oss mot nya äventyr. Åter en odramatisk ss.

SS7 Hängesten 2    3,8 km

Bara lite grus kvar men absolut inga vägskador ger ett gott betyg till även denna SS. Vägbytet vid syrenhäcken var kul. Synd att det inte fanns lite mera längd.

Vi far iväg med några skogsflugor i bilen, men lyckas skaka av de flesta innan vi går i mål. Söderqvisten myser och gör sina berömda handtecken. Det är ju kul med rally!

SS8 Myrarna 2     3,5 km

Vi varnas i starten att det troligen är uppkört på sista biten av ss, annars är sträckan helt oskadad av de passerande bilarna. Inte allt grus är bortsopat, men en stor del. Tråkigt med alla chikaner.

Vi glider iväg med den fasta målsättningen att ta oss till Facklan i ett stycke. Vi vill komma i mål och det gör vi. De sista 100-talet metrarna var lite uppkörda men inget man hade reagerat över om man åkt ”normal” rallybil, alltså en med skyddsplåtar.

Väldigt lyckliga att komma i mål skyndar vi oss att lasta för att så snabbt som möjligt komma hem till middagen. På vägen till Göteborg sammanfattas dagen och betyget blir en klart "toppen".

Formatet var tyvärr lite ”pluttigt”, med bara några km ss åt gången, men vi tror förklaringen ligger i att Dals MK är förstört av allt RS:ande som de sysslat med. Detsamma gäller säkert för chikanerna.

Det här verkar vara folk som inte vill köra längre än någon kilometer i stöten och de måste passera lite tunnor för att det skall kännas riktigt bra. Positivt var det att i alla fall att både vändsträckor och målgårdar saknades. Om arrangören lyfter blicken ur kongården så har de en unik möjlighet, för bättre vägar har sällan skådats så det finns ett utsökt grundmaterial. Om man till nästa år växer ur RS-formatet och gör ett ”riktigt” rally av Dalslandsrallyt har det förutsättningar att bli ett av de absolut bästa i landet, ja kanske DET bästa.

I så fall kommer det att bli lika packat med folk som när Streaplers spelade på Granbacka och dessutom kommer lördagen troligen att bli lika lyckad: I alla fall mätt med 2000-talets måttstock......

Sedan kan man bara hoppas att de återgår till det mer manliga namnet på tävlingen: Dalslandstjuren

Grattis till Boråsar´n som vann bland de riktiga bilarna, samt tack till de fotografer som lånat ut sitt material. Bilder utan logo är från JP Foto och kan ses i sin helhet på http://www.racebilder.nu/

Övriga bilder från Lars-I Francke vilka hittas på Dals MK hemsida, klicka på "rally"

Vi kom i mål -  Förtrollningen är bruten!

Nästa tävling   Osterrichi Rally  med den till tänderna preparerade SGA 481