Ostarrichi Rallye 2-3/6 2006
Österrike, Appfelstrudeln´s och Germknödelns stamort på jorden, kallade till Historiskt EM rally på asfalt.
Rallyt gick i de otroligt vackra trakterna omkring Linz, en stad som är mest känd som Adolf Hitlers födelsort. Men nu är Adolf gudskelov borta sedan många år, kvar finns bara det gröna, sköna och böljande landskapet. Hade det inte varit för det ihärdiga regnet så hade nog både Julie Andrews och barnen Trapp kommit kutande över de välansade ängarna för att stämma upp i någon melodi ur Sound of Music.
Annars handlade rallyt väldigt mycket om vatten, för vår del. Regn, regn och åter regn var vad vädergudarna hade i beredskap för oss. Regnet var av den rikliga och ihållande karraktär som annars nästa bara återfinns i Borås och på Island, i kombination med snåla 9 värmegrader. Huhhhh....
Men som vanligt började det långt tidigare..........
Redan när vi drog hem från Sanremo (se Sanremo rally 2006) bestämde vi oss för att åka någon tävling å det snaraste. Sanremo var ju ännu en besvikelse efter att vi återigen hade fått kasta in den berömda handduken. Snart kunde det väl inte finnas några handdukar kvar att kasta...?? Eftersom de två nästa tävlingarna i Historiska EM var grekiska Acropolisrallyt och Sicilianska Trofeo Florio, till vilka det är en oändlig resväg, beslöt vi oss för att prova lyckan i Österrike. Nu j-ar skulle det vara slut med handdukskastande!
Teamet bestod av ankarmannen Perry, på service, som till sin direkta hjälp hade Stefan Holm. Den senare blixtmobiliserades när Björn fick oväntat förhinder, om man nu kan kalla en jämn bröllopsdag för oväntad........
Inne i SGA 481 huserade undertecknad samt den nu snart konverterade skåningen Per Hågeman.Vad som väntade var en utomordentligt ”tät” tävling i Historiska EM. Österrikarna behövde bara 380 km för att knyta ihop 198 km SS. Alltsammans var på asfalt, utom några 100 meter grus/betong, och gick på smala och bitvis väldigt snabba vägar. Alla SS kördes minst två gånger.
Till Österrike är det en bra bit att köra, det har den upptäckt som åkt dit på t.ex. skidsemester. Linz ligger närmare bestämt 1225 km från Göteborg, men resan gick enkelt bland annat för att Hågeman drog sina goda imitationer av både välkända och ökända skåningar. Det kändes som detta skulle bli kul, trotts att det var rally. Vår talisman pryde självklart framluckan på Porschen i form av en stor, potent, röd och grann Dalslandstjur. Vi kändes oss tursamma!
I Österrike är det ordning och reda. Det märkte vi redan på träningen. Kurvorna på de smala vägarna var ”pålade”. I innerkurvorna, eller där man kunde tänka sig att gena/skära, stod det bastanta snöstakar. Det kostade oss en bakspegel redan på träningsbilen! I övrigt var det en fröjd att köra genom landskapet som tidvis liknade en jättestor välskött park mera än ett aktivt jordbrukslandskap. De lokala bönder slog gräset och räfsade ihop det, för hand, där de inte kunde komma åt med maskinerna. Det ser Du minsann inte i Sverige år 2006!
Träningen var koncentrerad till en dag så det var att ligga i ordentligt. Vi hann bara köra SS två gånger. En gång för att skriva och en gång för att kolla, det skulle visa sig lite för lite för vi slarvade emellanåt med avstånden likväl som vi gjorde standardfelet att underskatta de snabba partierna.
Snälla ”full höger över krön” eller svag vänster” imponerar avsevärt mera på chauffören när man tryckt in 4-5:an på Porschen, i ösregn, än när man puttrar fram i 50 km/tim i träningsbilen, det är då ett som är säkert! Vi hade också problem med avstånden, men vi lär oss hela tiden.
I början av SS5 serverade de en utomordentlig öring på ett lokalt Gasthaus. Där var det packat med rallyfolk. Dessa, likväl som vi, trodde säkert att fisken var nyfångad i den sprittande bäcken utanför fönstret. I själva verket bodde firrarna i en sumpig damm efter en ”K-höger i vägskäl”, men goda var de...... men hade vi sett dammen före menyn hade vi valt något annat.
Landskapet var skiftande, mjukt och alltså inget alplandskap i traditionell mening. Däremot lutade det tidvis mycket kraftigt. Sträckorna hade alltid något eller några snabba partier som sedan följdes av mera tekniska partier. Vägen skar genom öppet landskap för att sedan störta sig in i någon skogsdunge och där var det svårt att se innan ögonen vant sig vid de nya mörkare förhållande som gällde.
Första dagen SS, ss1 o ss2 som sedan också gick som ss3 och ss4, avslutades båda med några mäktiga utförslöpor. Delar av dag 2 gick genom ett plattare landskap, men det fanns både klättringar och utförlöpor även här.
Tävlingen hade samlat en mäktig och delvis märklig samling av bilar. Förutom att vara Historiskt EM ingick även tävlingen i Österikiska Mästerskapet, med alla de pruttande, smällande shoppingbilar som tillhör moderna mästerskap. Det glada gänget från Slowly Sideways var på plats med sina pärlor. De senare visade sig vara något mera Sideways än Slowly.......
Slowly Sideways är ett glatt gäng! Det är en klubb för både intern och extern beundran som drivs av eldsjälen Reihardt Klein, vilken jag träffat i samband med Safarirallyt. Grundideén är att samla gamla roliga rallybilar som av olika anledningar inte får eller vill tävla på ”riktigt”. I Österrike fanns allt från Saab Sport till Audi Quattro S1 via ex. works Porschar, Alpiner, Lancia 037, Stratos etc. De åker som ”föråkare” i tävlingar och roar både sig själva och publiken kungligt. Ingen besiktning, inget FIA, ingen prisutdelning bara kul och gärna sideways är lösenorden. Emellanåt är någon av de gamla kanonerna inbjudna för att ta en tur i sin gamla bil. Björn Waldegård kraschade en ex. works grupp b Toyota svårt under förra årets rally i Tyskland. I årets rally var Walther Rörhl totalsnabbast (!!!!!) i en Audi S1, de moderna 4WD pruttomobilerna inklusiv, på en asfaltsträcka. De gamle kan än och det gäller tydligen både man och maskin!
I det "vanliga" historiska rallyt var de Nordiska representerade av "Honecker-Heikillä" i sin Trabant, samt undertecknad. Heikillä hade dagen till ära ”lättat” sin Trabi eftersom han åkte tillsammans med en lokal kartläsare i 60 kg´s klassen. Men det var nog historiskt korrekt, även ur ett DDR perspektiv kan man tro. Dessutom gick Trabanten alldeles lysande, i alla fall under uppsamlingen och så länge vi såg honom. Detta torde vara nytt rekord för den glade finländaren som annars är nästan i vår klass vad det gäller problem. Och detta fasän han har en väldigt liten bil.........
I pressen målades den historiska tävlingen upp som en kamp mellan de lokala Escorterna och de utländska Porscharna. De lokala repesenterades bland annat av den förre österriske rallymästaren, Escortspecialisten och fd. fabriksföraren Josef Pointinger. Det var för mig en gammal och trevlig bekant då vi båda åkt Safarirallyt 2003 och 2005. En något yngre upplaga vilken också åkte Escort MK2, samt några Mk1. På Porschesidan fanns en italiensk raket i en hårig men nyare SC Porschen. I vår kategori, bilar upp till 1975, fanns också ett gäng Porschar med tyske Michael Stroschek i spetsen. Han åkte en fd. Laruosse 911 SR, vilken gått Monte Carlo rallyt 1972. Att bilen var i nyskick behöver man väl knappast tillägga..... Senast vi träffade Stroschek blev han 5:a o.a i San Remo i samma bil.
Tävlingen var upplagd med en central serviceplats i orten Bad Hall. Ute på transporterna var det bar delvis serviceförbud, men det fanns ställen där service var tillåtet. Vi valde att stanna på den centrala serviceplatsen. Från serviceplatsen åkte vi sedan i rundor ut till ss för att återkomma till service. Dag 1 var det två ss som åktes två gånger. Dag 2 var det 3 ss som åktes tre gånger utom en ss som bara gick två gånger.
När vi kom till starten tittade Escort-Pointinger förundrat på vårt däcksval. På bilen satt fyra feta och halvslitna Michelin som var Sanremo-leftovers, enligt bästa Kajsa Varg-princip. Troligen hade den gode Pointinger inte hört talats om Kajsa så han undrade stillsamt hur vi trodde de däcken skulle fungera i regnet.
Eftersom han uppmärksammat oss på problemställningen började vi kolla runt vad de andra hade skott sig med. Pointinger och hans alpkollegor åkte någon typ av djupmönstrade Avon, Stroschek likadant men värst var italienaren i SC Porschen. Han hade bredda, men djupt handskurna skurna Dunlop på sin kärra, klart regelvidrigt men säkert effektivt. Ingen mer än vi åkte Michelins utomordentliga asfaltdäck. på tävlingen. Däremot var de inte helt ovanliga vid besiktningen och när man paraderade över startpodiet. Varför kunde man undra?
Efter att ha turnerat runt i grannskapet på någon sorts förvirrade uppvisningsrunda i regnet drar vi äntligen ut till SS1. Vi startar som nummer 8, med en Escort MK2 framförd av en ungdomlig besättning närmast framför oss. De åkte i klassen upp till 1981.
Vi känner oss riktigt laddade och vår målssättning var rangordnad:
SS1 AMI-Steinbaich/Steyr 1 11,35 km
Smalt, blött och regnigt. Start i utför, runt ett hus och sedan bär det ut på ett snabbt flytande parti i svagt uppför. Ett vägbyte och sedan nerför. Vi passerar lite skogsdungar och sedan börjar stigningen.Sträckan avslutas med några km med mycket snabba utförslöpor. Snabbt!
Redan efter några meter förstår vi Pointingers berättigade undran över vårt däcksval. Det är som att jaga en tvål i ett badkar, ett väldigt smalt badkar. Dessutom vattenplanar det tidvis ganska muntert, både bak och fram. Det känns som om vi är över hela vägen och inne i en skogsdunge får vi ett litet ”moment” när framhjulen släpper. Vi har dessutom alldeles för mycket bakbroms, men tar oss i mål i ett stycke. Hågis noter sitter finfint, tror jag, men jag ger inte hans notläsande den uppmärksamhet den förtjänar.
Vi halkar i mål som 5:a, förtretligt nog strax bakom en Kadett GT/E, men strax före Stroschek, med ca 85 km/tim som snitt.
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort
SS2 BP Ternberg 1 10,80 km
Start på lång raka som avslutas med k-höger i vägskäl och sedan en stark stigning med hårnålar. Ut och in i skogsdungar och ett par partier med skarpa utförslöpor. Rätt blött på vägen så Porschen skuttar glatt med både fram och bakända.
Fortfarande mycket bakbroms vilket gör körningen lite osäker. I övrigt rätt odramtiskt, men skall be om mera varv av Perry på servicen. Motorn bryter för tidigt så växelstegningen stämmer inte riktigt. Håller på att tappa bilen direkt efter målskylten då den vattenplanar.
Ingen bra SS för oss, vi slutar 9:a, med ca 80 i snitt. Tysk-Porschen långt före oss
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort
Tillbaka hos servicegänget, men först är det TK in, 20 minuter i Parc Fermé och TK ut. Hursomhelst så har de ett stort restaurangtält med en lysande Gulaschsoppa, strax bredvid, så tiden går fort. För den hugade finns också öl, snaps och vin. Nästa varv skall vi prova den grillade Wursten, den doftade ljuvligt!
Perry konferrerar, per telefon, med Dick om vart det skall skruvas på vågen för att få frambroms och som vi skruvar.......
Så snart som vi lämnat servicen drar Perry och Stefan mot Brennerpasset i träningsbilen med vidhängande trailer. De skall träffa Roberto Mosso i passet för att lasta Roberto´s Lancia Fulvia Rallye HF 1600s vilken skall med hem till Sverige. Sedan skall de på natten köra tillbaka till Bad Hall för att vara på plats för servicejobb under lördagen. Det är krut i PRO-gänget!
SS3 AMI-Steinbaich/Steyr 2 11,35 km
Som tidigare med med lite mindre bakbroms tycker vi i alla fall inledningsvis.
I mål som 6:a i det tilltagande regnet. Förbättrat oss med 12 sek., men det räckte inte på långt när.
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort med kokande bil
SS4 BP Ternberg 2 10,80 km
Som tidigare. Kul grej vid starten då Malmö-Moya smattrar sina noter men är "un-pluged". Inte mycket hörs utan sladd.... Mera regn! Lindners Escort lämnar en glad vit rök, men de fortsätter
Hågis har åter skruvar vilt på ratten till bromsvågen, vi tror det skall vara åt höger, men det gör ingen skillnad. I en lång utförslöpa som avslutas med hårnål vänster, låser vi upp bak och får en snygg öppning på "the Scandinavian Flick". Tyvärr finns det inget fäste alls för bakhjulen så returen som började så snyggt styr oss rakt ut på gräset i innerkurvan.
Vi tar målsnöret som 7:a, med en förbättring om 13 sek. Den här ss passade definitivt inte oss. Alldeles för mycket utför!
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort
och så här såg det ut från andra sidan 2,7 MB (det krävs SW för DVD på din PC)
Lite rörliga åkbilder från "utsidan"
(det krävs SW för DVD på din PC. Enklast är att ladda ner på Din PC och sedan titta)
Stoschek1 10 101-1 101-4 17-1 18-1 2-1 2-2
21-1 25-1 26-1 4-1 4-2 4-3 5-1 5-2 5-4 5-5 7-1
Ensamma drar vi in i Parc Fermé för natten. För en gångs skull har vi med ett täcke till bilen för att skydda mot regnet, men Hågis har läst i tilläggsreglerna att detta är "Verboten", så det får stanna i servicebussen. Det får bli en jacka över motorn istället. Det sista vi ser när vi lämnar Parc Ferme är italienska mekaniker som klär in sin håriga 911:a i ett heltäckande garage....
Vi ligger nu på en totalt 6:te plats med Stroschek/Schneppenheim i Porsche som 4:a. Närmast framför, 3,8 sek. har vi en Opel Kadett GT/E. I toppen härskar Ford! Två österrikiska Escorter i topp men en italiensk 911 som 3:a.
De två första är dessutom RS2000 bilar vilket väl bevisar vär tes att hästkrafter är ointressant i blötan. Den italienska Porschen, vilken har hästar så det räcker och blir över, bevisar en annan tes nämligen att däck är viktigt. Italienarna åker på helt regelvidriga och djupt skurna slicks! De tre första är kategori D-bilar, alltså upp till 1981.
Kadetten tror vi oss kunna klippa bara vi får fäste, men fram till Stroschek är det långt. Rätt långt är det också till mål då lördagen innehåller 140-150 km SS.
Perry och Stefan jagar asfaltmil mellan alptopparna i sin t.o.r. färd till Brennero för att hämta Lancian. Med magarna fyllda med snitzel drar Hågis och jag oss tillbaka för natten. Vi vaggas till sömns av ett tungt Borås-regn som ihärdigt skvalar mot fönsterbrädet och drömmer vackra drömmar om en rar Lancia Fulvia Rallye HF 1600s.................
Dag 2
Sydlänningar har ibland trevliga vanor! En av dem är att inte starta tävlingar mitt i natten, utan vänta tills man har haft en chans att vakna. Följaktligen startade den första ss klockan 9.58, vilket får anses som en kristlig tid. Men före dess skulle vi ha tagit bilen ur Parc Fermé, med TK ut. In på serviceområdet, med TK in-ut. Sedan service i 20 minuter och ut därifrån med TK ut. Vi gick ut som bil nr 5, då Kadetten haft en goda smaken att ge upp under natten. Troligen hade trycket från oss blivit mer än de klarade att hantera....... Därför startade vi strax bakom vår "target-car" med Stroschek/Schneppenheim.
Då regnet fortfarande var ihärdigt drog vi oss bort mot en
däcksföräljare strax intill. Det var det tjeckiska märket Matador som hade en
buss precis bredvid vår serviceplats. Då chefen såg våra feta
Michelin-däck vek han sig av skratt och ropade på hela sin stab av däckskrängare
och sa något obegripligt på tyska. T.om. hans övergödda fru log ett skevt leende
när hon skådade mängden av franskt gummi under vår bil.
Jodå, han kunde frälsa oss från vattenplaning och återge oss grepp, om än ej
självförtroende, för enbart 600 evrosar kontant på plats. Självförtroende skulle
troligen kosta mera, så vi beslöt nöja oss med en uppsättning nya däck. Pruta
var inte att tänka! Han bara kisade upp mot det hällande regnet, pekade på våra
däck och skrattade åt mina försök till regnrabatt...... Att de var korrekta för Historiskt Rally upprepades envist av Matadören. Perry
vidtalades och han lovade ge en uppsättning fälgar till den glade
Matadoren.Dessa skulle monteras under vår bortavaro, vi skulle ju åka 3 ss, så
att de kunde monteras på bilen i nästa service inför andra varvet.
SS5 Wohnbau 2000 - Grunburg 1 19 km
Start inne i en slipprig skog. En omväxlande ss som inte hade så stora nivåskillnader som sträckorna på dag 1. Det var några vägbyten och därmed blev det olika tempo på sträckan.En del skog men också öppet landskap. Åter ganska snabbt! Mycket regn! Halkigt, väldigt halkigt!
Fäste är enbart sparsamt så vi tar det lugnt. Fläckvis rätt djupa diken!
På sjätte plats, men Stroschek slår oss med 20 sek
SS-Vinnare: Safaribekantingarna Pointinger/Nölscher Ford Escort
SS6 Haidlmair - Kremsmunster 1 14,95 km
Start genom en skogsdunge och sedan bär det ut i jordbrukslandskapet. Inte så djupa diken men en del stabila träd och hus. Vägbyten och ganska snabbt. Mycket vatten på vägen.
Porschen tål inte fullt pådrag ut ur kurvorna för då släpper det. Detsamma i nerbromsningarna med nästan enbart bakbromsar. Fälgarna fram är inte en gång varma, vilket väl får anses som en sensation på en asfaltbil. På de långa och halvlånga rakorna vågar vi heller inte fullt av rädsla för vattenplaning. Vi tar det lugnt, kör vindrutetorkarna på max och ber till Gud om att slippa imma. Men det regnar ju för alla.............
Vi kryper upp till femte plats och tappar "bara" 8 sek på Stroschek
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort som numera inte kokar
SS 7 Castrol - Bad Hall 1 23,7 km
Går över plattland med massor av vägbyten. En liten bit betong och en liten bit grusväg. Här har det genats mera så lite grus i böjarna. Stora vattenpölar på vissa ställen. Smalt och väldigt halkigt. Regnet det bara vräker ner..................
Bad Hall, prova det med engelskt uttal..... så kände vi , men strävade envist vidare mot målet. Hågis gjorde som vanligt en gedigen insats, men jag längtade hem. Kunde Matador frälsa oss. Växellådsfäste troligen dåligt för det skakar styggt där bak när man motorbromsar och växlar
Vi sexa på SS, men enbart 2 sek efter tyskarna. Det går framåt, men från fel håll.
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort
Service med TK in - Parc Fermé - TK ut eller snarare in i serviceområdet. Hinner prova wurstmenyn under tiden och den var definitivt bättre än Drivers Dog. Mycket publik och mekar i tältet som låter sig väl smaka av Jägerte och annan starkvara. Inget för oss, vi kör illa nog på nykter kaluv.
Perry kommer med det vi hoppas skall bli vår räddning. 4 stycken Matador regndäck monterade på 7 och 8" fälg. Sjuorna såg väl OK ut men åttorna var lite för stora. Däcket är mycket, mycket smalare än båda framdäcken och definitivt smalare än våra 285:or som vi kör bak. I och med att de är smalare är de också lägre, vilket gör att bilen ser ut som en gammal tax med magen släpandes i gruset.
SS8 Wohnbau 2000 - Grunburg 2 19 km
SS samma som förra gången men med ännu mera regn.
För oss var det som en ny sträcka med en ny bil! Vilket grepp! Vilket fäste! Det "bara biter", men vi dras med häftig bakbroms. Justeringen till bromsvågen hängde sig vid sista justeringsförsöket. "Bromsa i god tid", är Perrys råd, men så snart man touchar bromsen nyper det bak. Vi snurrar tre (3) gånger på sträckan men förbättrar oss med 25 sekunder. Dä Du, det var däck dä!! Snurrningarna kan troligen förklaras av en kombination av heavy s-t bakbroms och inte inruggade däck. Hågis lanserade också teorin att det kunde vara racingstommar på däcken och det var därför som det inte fanns något "drifting" i däcket. En teori som sedan skulle visa sig ödesdiger. Men grepp hade vi, grepp som aldrig för i Österrike! Vi diskuterar om vem som skall kyssa den fula Matador-mannen när vi kommer tillbaka till service. Inget beslut tas.........
Vi in som 4:a, 16 sek bättre än hornblåsarna.
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort
SS9 Haidlmair - Kremsmunster 2 14,95 km
Som tidigare, regnet håller i och det är smutsigare på vägen när nu alla åkt ett varv
Före start kommer Stroschek fram och tittar på våra nya däck. Han dömmer direkt ut dem som racingdäck och därmed FÖRBJUDNA. "Jasså, ni svenskar är lika usla som italienarna", säger Michael. Vi framhåller att "försäljaren sa....", men hör hur ihåligt det klingar. OK, vi får väl åka i "Spagetti-klassen" då är vår nästa öppning. Michael drar sig tillbaka med mörk uppsyn in i sin pärla. Hågemans teori om racingstomme ringde i öronen. Kan det vara så illa att vi är fuskare? Även om det är ofrivilligt?! Så får det absolut INTE vara!!!
In som 4:a, med en förbättring på 19 sek. På slutet ser vi Stoscheks Porsche så vi stannar direkt efter målskyltarna. Ingen anledning att reta någon.... Vi tar 30 på tyskarna
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort som tappar (!) 5 sekunder mot förra resan.
SS 10 Castrol - Bad Hall 2 23,7 km
Regnet ökar ännu lite, men sträckan är densamma förutom att det är mera grus uppkört på vägen.
Även före denna start har Herr Stroschek varit ute och kommenterat våra däck. Vi är högst osäkra. Han påpekar bland annat att det saknas en viss märkning på dem. Vi drar iväg som en avlöning och under över alla under efter drygt halva sträckan ser vi den vackra Porschen i ett vägbyte bara ett par 100 meter före oss. Stor palaver utbryter i SGA. Skulle vi köra om? Vi hade definitivt kapacitet att göra det. Men hur skulle det då gå? Protest från tyskarna? Yes, bloody likely!! Alltmedan diskussionen pågår läser Hågeman noter. "Medium vänster öppnar 100- ja troligen protesterar de" ----- "tvär höger 75 - men sa inte Matador att..." osv.osv. Publiken tittade förundrat på oss där vi pruttade fram med släckta lanternor hack i häl på vår medtävlare. Beslutet blev att vi ger f-n i att köra om och hoppas på att de inte sett oss. Sedan byter vi däck direkt i service OM de är olagliga. När vi tar målskylten stannar vi så att Schneppenheim får sköta sitt pappersarbete i lugn och ro, sedan glider vi fram.
Vi tuffar in som 5:a, men har tagit in hela 54 sekunder på Stroschek/Schneppenheim och leder därmed FIA kategori C (bilar upp till 1975)
SS-Vinnare: Lindner/Blechinger Ford Escort
På TK in till service kommer åter Michael fram och klagar över våra däck. Han hade troligen sett oss, alltså. "Matador, vad är det för däck" säger han. När jag förklarar att de är tjeckiska och att de kostar hela 600 evros för en omgång tittar han tvivlande på mig. "600 och inte en gång per styck....??? Om de är lagliga skall jag köpa ett dussin. Tjeckiska", upprepar han och skakar på huvudet.
Så snart denna enkelriktade konversation avstannat springer jag snabbt bort till Matadorbussen. Chefen har tagit en middagslur, men nu är det en nödsituation så jag rusar in och väcker honom. Jodå, förklarar han yrvaket, de är visst lagliga för historiskt rally. Tidigare under vårsäsongen hade det t.om. protesterats om däcket så det var OK från högsta instans. Dessutom visade han på DOT märkningen, vilken jag inte hade hittat ute i ösregnet. PUHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!
Under servicen ser Perry hur Stoscheks mekar bär däckstravar från Matadorbussen bort till sitt läger. Vi kan blåsa faran över!
Annars är det nu så mycket folk som söker regnskydd under vårt tält att det är svårt att komma in och få plats med bilen. Inne i den varma bussen verkar det som om våra gäster skall dra igång ett party eftersom vi numera leder kategori C fastän det är ännu två ss kvar..........
SS11 Haidlmair - Kremsmunster 3 14,95 km
Som förra och förra gången men med ännu mera grus på vägen. Regnar det? Jojomensann!!
Så nätt, så nätt tar Per och jag det på sträckan. Nu vill vi verkligen komma i mål! Och "nätt" verkar fungera väl då vi krymper avståndet framåt. Oljudet från det dåliga växellådsfästet hörs också mindre. Vi kan kanske komma hela vägen?!
Vi in som fyra ännu en gång med tyskarna bakom. De har troligen gett upp hoppet i regnet för de hann inte montera sina Matador på fälg under servicen. Annars hade de nog provat för det hade varit extra poäng för dem att ta vår plats och de jagar total-segern i Hiatoriska EM, kategori C.
SS-vinnare: Pasutti/Campeis Porsche 911SC, Italien
SS 12 Castrol - Bad Hall 3 23,7 km
Sista sträckan är ju alltid en rysare. Skall det rulla hela vägen eller skall man rulla efter halva....... "Regnet det bar öser ner, å jag är så blöt om både skor å strumpor..." vilket alldeles utmärkt beskriver vårt läge. Meeeeeeeeeeeeeen bara en bit till.............
Odramatisk resa där vi tar femte plats.
SS-vinnare: Pasutti/Campeis Porsche 911SC, Italien
Tillbaka till målet och efter en till synes oändlig följd av TK in och ut åker vi in i en av de mer noggranna efterkontroller jag varit i. SGA mäts och vägs på alla håll och ledder. Som tur är var i alla fall den allorstädes närvarande Pettersson på plats så att det fanns någon att prata med. Ett gäng fransoser eller italienare är inte fullt så lätta att förstå. Eftersom detta inte var en RS-tävling, på inhägnat regementsområde i södra Sverige, så fanns det folk som utbildat sig på historiska bilar och fann därför självklat att SGA uppfyllde även de högst ställda krav på korrekthet.
Till prisutdelningen drog Hågis och jag och där väntade nästa överraskning!
FIA hade ur sitt allvetande perspektiv gjort upp prislistan och den var en glad läsning för, på segrar, svältfödda svenskar. Från vår totala fjärde plats korades vi som vinnare av FIA delen i tävlingen genom vår vinst i FIA Kategori C, alltså bilar upp t.om. 1975. Ettan, tvån och trean i tävlingen var nyare bilar alltså upp t.om. 1981 och gick så att säga utanför totalisatorn.
Detta rendera oss en kram och en puss från en stilig Fräulein och tillika ett glasfat i obeskrivliga färger. Dessutom stack man till mig ett kuvert och drog en lång, lång harang på tyska. Eftersom min tyskförståelse är starkt begränsad och är uppsnappad i mörka, rökiga miljöer förstod jag inte mycket utan tackade bara artigt för kuvertet.
Döm om vår förvåning när Hågeman och jag senare öppnade kuvertet och fann att Teamet hade fått en fri start i Rally Abu Dhabi Classic, januari 2007. ( www.abudhabiclassic.com )
Se det var en bra utväxling på de 600€ som vi investerade i regndäck!
och så en avslutningsbild, BARA för Micke, som gjorde ett fantastiskt jobb i Finland.......
Stort tack till rally Österrike med flera för lån av bilder och video
Allt material omfattas av copyright
Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar, felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!