Abu Dhabi Classic 2007-01-12/13

 

Det var märkvärdigt tyst inne i UWD när vi sakta rullade fram mot startlinjen. Värmen började så sakta göra sig påmind då solen snabbt stigit allt högre på himlen och värmt våra gamla kroppar. Dessa var i och för sig väl inlindade med flamsäkra utensilier såsom långkalsonger, polotröjor, strumpor, balaklavor, overaller och i mitt fall handskar. Vi var dressade för Vargavinter fastän vi var mitt i en stekhet öknen, där det dessutom gällde det att hålla sig kylig, i dubbel bemärkelse.

Vi uppfattade våra värsta fiender såsom värmen, dammet och ivrigheten! Perry hade lovat att bilen skulle gå felfritt så konkurrenterna kunde vi bortse ifrån, förutom Eugen förståss. Honom MÅSTE vi bara slå, annars skulle livet förmörkas av finska tråkningar under oöverskådlig framtid. Han åkte ju 2-liter 911:a, medan vi valt det mer generösa 2,8 liters alternativet, och detta skulle han inte missa att påpeka om han lyckades smita in före i resultatlistan. Jag skulle få heta "Hartialukko" för resten av mitt liv!

 

SS1 Al Mishab 1, 18 km    

Under träningen hade vi uppfattat 1:an som mest "ruff".

Man satte iväg på en urgröpning i ökenlandskapet som var bred och slingrande. Botten var stenhård men toppskiktet var lös sand, vilket fick bilen att flyta ungefär som när du åker i lös snö. Fram mot ett vägskäl hårnål vä. där man kunde gena mellan några buskar. Sedan ny karaktär på vägen, men återigen ut i öknen lite hit o dit. Vägbyte hö. efter en svettig raka, där kunde man också gena mellan en telefonstolpe och en hög med taggtråd men det vare väldigt mjukt i sanden. Ny lång raka i jättemjukt underlag, där man korsade ett par hålvägar så det fick gå lite "easy" om man villka ha alla hjulen med sig vidare. Slutet av rakan hästhage (kamel?) på vä hand o nytt vägbyte i mjuk sand. Ut på bred väg, snabbt, attans snabbt och sanddyner över vägen, håll ut höger. Nytt vägbyte och ut på ny stenhård väg över några krön, obs! sanddyner, sedan nerför k-hö över bro, 300 och k-vä mellan staket. Mjukt. Se upp för brunnslock! Håll hö vid buske o sedan k-hö efter bro. Stenhårt underlag igen och gupppigt, hoppigt. Sedan svår kartläsarfälla, då vägen drar vä, men var börjar det? Ut några svängar i ökenlandskap där det går spår, "vägar" åt alla håll och sedan dyker målet upp. PUH!

- Hur i h-e fungerar startlamporna? Skall vi dra på grönt eller när alla släckts?" Ja det är ju en relevant fråga, medan sekunderna tickar! För säkerhet skull drar vi när stolpen är kolsvart! 1:an puttar iväg bilen ur startblocken och snabbt in med 2:an bara för att skicka in 3:an och ge fulla skaft. Se det var en bra växel, nästan inget hjulspinn bara acceleration, mera av det så in med 4:an. Vi vindlar fram och oväntat snabbt, för oss båda, dyker det 1:a vägbytet upp. Hur 17 var det nu? Vi drar en försiktig ½-messyr av genande o tuffar vidare. Det här är inte alls som att köra på grus eller snö heller för den delen. Sand var något helt annat i hög fart! Bilen är nu helt fylld med damm, det måste finnas stora hål i skrovet för det väller upp tjockt, tungt ökendamm bakifrån någonstans. Vild diskussion utbryter inne i kupén om huruvida fönstren skall vara nedvevade eller uppvevade. Jag vinner, ner med fönstren! Det blir lite bättre men sikten är begränsad. Hittar några bra alternativspår. Lyckas få in "direkten", men vi är åt h-e för högt växlade. Farten på 4:an räcker väl men bilen går stadigare på 5:an, tror jag. Noterna bra, men avstånden virriga. Sträckan var mycket, mycket bättre än vi trodde när vi åkte recce. Bromsarna var sagolika, motorn spann som en huskatt, Hågis röt som en Tiger, SS1 var över!!

Vår strategi hade varit enkel! Detta var Safari-land, vad mig anbelangade, så farten skulle vara skonsam, men ihärdig. Ungefär som med fars gamla Amazon! Absolut inga risker utan vi skulle kunna hålla vårt tempo tills vi "svalt ihjäl".

SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911. Tid 8:56 Snittfart 121 km/tim.  

Sedan kom det ytterliggare två bilar, finska Eklundh/Kiviatila Escort RS1600 och italienarna Zanche/Trutalli Porsche 911 strax bakom. Sedan ett litet hopp till ännu ett trebilsblock med Bianchini/Baldacinni Lancia Stratos, Hågis o jag, samt finnarna Westerback/Tuominen Escort RS1600 relativt tätt tillsammans.

Inte illa att öppna med 5:te tid, tyckte vi!    Å så var det skakig film, väldigt skakig film  (högerklicka på texten o välj spara ner...)

Var i herrans namn höll då snabbe Järvinen hus kanske du undrar? Hade hela "Lilla Sjön" förångats i värmen? Nej, men Järvinen och Marku hade däremot fått plocka fram sina promadkäppar redan efter ett par km då de drabbats av ett riktigt motorras. Otroligt tråkigt och antagligen dessutom dyrt, BDG-motorer växer ju inte på träd ens i Emirat-öknen. Men de var i gott sällskap då det av 39 startande endast registrerades tid för 35 ekipage på SS1. Järvinen med sin Mikkola lackerade RS1800 ledde troligen också ligan över "dyrast DNF-orsak", STORT.

I övrigt var alla de blå-vita Lejonen på plats med Veikkanen/Lehtimäki först före Damstedt/Itäkodes och Wilkman/Kousa.

         

Service

Om dessa tragiska händelser levde vi i mörk okunnighet när vi svängde in på vår nästan tyska serviceplats.

När man kommer in på service SKALL man klaga! Varför skall det annars finnas mekaniker? För att de skall sitta i skuggan under ett tält och ge glada tillrop? Först och främst fick de ge sig ut för att stoppa dammet som kom in igenom alla små läckage i karossen och det var många. Sedan klagade vi givetvis på fjädringen och höjden på bilen. Troligen hade vi behövt "värsta Proflex" med nästan Safarihöjd för att bli nöjda, men om höjden är fri så är stora Proflex det definitivt inte. Så det fick räcka med att klaga, bara så att de skulle förstå att vi inte var helt nöjda och att det inte skulle gå att slå sig till ro. Perry, Magnus och Dick kastade sig över bilen med en frenesi som manade till efterföljd för oss när vi satte ut mot SS2. Vi visste resultatet från SS1 och nu skulle vi hålla takten även på nästa SS, kanske t.om öka lite! Så var planen! Vi hade dessutom nytt luftfilter och en helt nystädad bil då Perry hade dammsugit inredningen. Dé du!

Men först tankning! Vid serviceplatsen fanns det en framkörd tankbil och där skulle vi tanka. När vi gick ut på SS1 hade vi toppfyllt 40-liters tanken och nu gjorde vi detsamma. Efter 18 km SS och några km transport visade det sig att UWD sugit i sig hela 17 liter! Förbrukning låg alltså på dryga 7 liter/mil SS då den drar ca 2 liter/mil på snålkörd TS. UWD var t.om. törstigare än serviceteamet! Framför oss hade vi 40,5 km SS och drygt 10 km TS. Vi behövde alltså minst 32 liter soppa för att ta oss runt och skulle då ha ett "skvalp" på 8 liter, om vi inte gjorde några extrasvängar eller körde fast i sanden. En lagom säkerhetsmarginal faktiskt.

 

SS2 Dunes 1, 24,17 km       

En mäktig raka framåt flankerad av 100-tals meter höga sanddyner på babordssidan var utsikten från startplatsen på SS2. Om man kom dit, ja! För precis vid infarten var det en sandfälla, som lyckades fånga några av deltagarna som hade en väl försiktig stil då de närmade sig TK-in. Här gällde fulla spett nästan rätt in i TK-bilen, där fast mark hägrade! Skottrakt i några 100 meter, sedan lite kringelikrokar och ett vägbyte med ett spännande vägval kunde vara vinnanade för de våghalsiga. Ny väg med "finska krön" men med högst lokala sanddyner som sträckte sig långt, långt ut över vägen. Håll hårt höger! Många goda framspoilers kom att knäckas här. Några vägbyten igen och så mera "finska krön" och vägbyten och "finska krön" och vägbyten och så upp runt en stor vattenreservoar. Om man nu tog sig genom sandfällan i uppförslutet, god fart av nöden. Nya finska krön och en tur fram och tillbaka med hårnål/nästan vändning i mjuk bottenlös sand. Flackt rakt, nya finn-krön och vägbyten i massor. Massor av sanddyner, svängar, gupp och hopp. MÅL! Här fanns inte så mycket "fritt vägval" som på 1:an, men det förekom. VI uppfattade också ss som mycket bekvämare när vi åkte recce. Det är skillnad på 60 0ch 160 km/tim!

Vi drar iväg med god fart enligt gängse startmetod: svart stolpe, lite gas och snabbt hög växel. Klarar dynerna med glans och t.om. finn-krönen går lysande. Vägbytena är luriga för våra avstånd stämmer dåligt och det går hela tiden rätt fort. Balanserar på stupet kant uppe vid reservoaren och tar sedan en viiiiiiiiiiiiid sväng i sanden vid vändningen. Uppe i alla vägbytena hade vi ett ställe där vi åkt fel två ggr på recce. Nu gör vi samma. - Var i glödhetta är vi? Stor diskussion utbryter och när det dyker upp ett hus förstår vi att vi är fel. Ett hus mitt i öknen måste bara vara fel! Vi vänder och rullar tillbaka för att ta ut korrekt bäring och ny kurs. Rätt som det är dyker "vår" korsning upp och vi svänger in. Märket, säcken låg i trasor så den gick inte att se i rallyfart. På igen! Passerar Stratosen, men killarna vinkar med OK-skylten. Vi trummar på och tar studsande målflaggan på direkten. Puhhhhh!!! En klart trixigare ss än första, men vilket teamwork! Men för låg sättning, vi åker ofta på botten och så studsar det infernaliskt då vi har för kort fjädringsväg! Bromsarna sagolika, motorn spinner som en huskatt, Hågis ryter som en Tiger, SS2 är över!!

SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911 helt outstanding med tid 13.40 Snittfart 106 km/tim.  

Westerback/Tuominen är två, med Rothsteiner/Hiebner i ännu en Escort på tredje. Vi kommer in som 11:a, men med avdrag för felkörningen (1,37 enligt GPS-mannen ) hade vi en tredje plats på gaffeln. Det var synd! Men går att uthärda för rallyt har ju bara börjat och vi har fått ett nytt bevis på att vår "Safari-strategi" verkar väl motsvara våra förväntningar.

Hur gick det för grann-pojkarna då, kanske du undrar? Jo, förutom nyss nämnda Escort-piloter så var det dubbelt Porsche med Veikkanen/Lehtimäki kvickast, följd av nästa Damstedt/Itäkodes. Eklundh/Kiviatila draggade lite, efter sina mått mätt, på grund av problem i bakvagnen. Wilkman/Kousa höll jämna steg med den andra lyxbilen, nämligen Beelers Monza. Så på SS2 kom alla iland, även om Eklundh haltade lite.

För Järvinen har däremot SS2 varit en mindre katastrof då han har ohjälpligt förlorat ledningen i dyraste DNF! Ett ynka BDG-ras är rena snikvarianten på att bryta jämfört med att skjuta en Stratos-motor. Italienarna hade tappat allt vatten på motorn och slagit av den direkt, men det hjälpte inte eftersom nu satt ändå allt ohjälpligen fast. Många sköna Euro-Lire blir det innan vi får lyssna på den Ferrari-sången igen!

       

Nu var det bara tvärs över stora vägen och så var "på`t igen"!!!

 Å så var det skakig film  (högerklicka på texten o välj spara ner...)

SS3 Al Ashush 1, 16,27 km       

Start på ½-lång raka med tungt, löst, mjukt underlag och uppför. Detta är något som vi Porscheåkare tycker är väldigt rättvist och borde tillämpas internationellt! I övrigt lite som SS2 men aningen snabbare, massor av vägbyten, en hel del finska krön och några sandfällor varav en riktig luring. Det hela avslutades utför, vägbyte och sedan ett par km svinsnabbt nästan rakt längs brorsans gamla pumpstationer med tillhörande vattenledningar. Där skumpade, hoppade något alldeles förfärligt. MÅL!!

Stoplen svart och vi masar oss iväg! Snabbt in med växlar och vi uppnår kvickt styrfart. Vår vanliga diskussionen bryter ut om rutor uppe eller nere. Hågis hävdar att Italienarna har rutorna uppe och då borde vi ha det också. Jag menar att det är den resandes ensak och om italienarna inte förstår bättre så skall det väl inte inverka på oss. Kommer in i en utläggning om över och undertryck i bilkupeér, när första vägbytet, hårnål hö i tvär vä, närmar sig. Där har vi hittat ett smart sätt att dubbelgena så vi bryter lite ny mark. Genom sanddynerna lämnar vi bättre väg efter oss än före då UWD agerar vägskrapa med den låga sättningen. In med nosen i en sandhög! Det virvlar sand ur defrostermunstyckena så vi hostar och fräser, det ligger en Lutzen-dimma i bilen. Här måste vi tejpa igen på nästa service! Vi masar vidare. Hittar perfekt!!! Klarar sandfällan brilljant med fullt skaft på 3:an, dä du!! Gör ett fantastiskt snyggt vägbyte i sista nerförsbacken och sprintar längs "brorsans" vattenledningen mot målet. Bilen gör nästan 200 på 4:an men vi håller 5:an för den går lite lugnare med rumpan. Brakar in i TK släpandes på ett dammoln värdigt Rommels Ökenråttor. Bromsarna sagolika, motorn spinner som en huskatt, Hågis ryter som en Tiger, även SS3 är över!!

SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911 vinner ännu en SS. Nu med tid 9,25. Snittfart 104 km/tim.  

Tvåa Lejonkungen Westerback/Tuominen i BDA-1. På tredje plats är det finfina grejor: Axelsson/Hågeman i UWD 180 bara 4 sekunder efter. Så tätt på Westerback har jag inte varit sedan han åkte BMW 2002 och vi åkte Polkagrisen. Nu är vi riktigt på gång och det står helt klart att rutorna SKALL vara nedvevade!!

De andra Lejonkungarna/Lejonungarna är också med, även om vissa haltar svårt. Porschekillarna är först:medan 164:an passade på att spöa Beelers Monza. Eklundh/Kiviatila hade jätteproblem att slå den vassa Puchen. Det var ju en Steyr Puch 650 och dessutom TR, men värre var nog att 4-linken helt gett upp på Eklundhs RS1600. Inte lätt att få ner de 250 bhp i sanden när Atlas-axeln är "fullt flytande", dubbel bemärkelse.......

Järvinen hänger kvar vid sin andra plats i ""dyraste DNF", men konkurransen hårdnar då några av Porscharna verkar vara i behov av nya cylindersatser. Nu är det bara 31 bilar, av ursprungliga 39, som registrerar egen tid på sträckan. Vissa bilar har också börjat ge ifrån sig en fet, dyr blå oljerök.

         

 

 Å så var det skakig film  (högerklicka på texten o välj spara ner...)

Service

Vi glider in på service och möts av ett entusiastiskt gäng! Bud om vårt stordåd på SS3 har föregått oss. Perry inleder med att visa det luftfilter som vi använt på SS1. Ur detta har han skakat en kaffekopp med sand, alltså efter bara en SS. Vi häpnar och prisar Stuttgart och Kolbäck, i nämnd ordning, för att vi valt "riktiga" luftfilter och inte de av racingtyp som förekommer hos vissa av våra kollegor. Annars är det mest frid och fröjd på vår numera Österrike-betonade serviceplatsen. Vi har så att säga lossat den tyska slipsknuten! Det putsas, fejas och dammsugs, annars är det inte mycket att företa sig under den generösa servicepausen. Självklart klagar vi lite, men det är just mest för syns skull och servicekillarna har inte mycket att göra. Så när Eugen glider in ges full uppmärksamhet på den svarta 11:an, även om den också går som en klocka. Lojt, nästan som feta men helsvenska lejon, sträcker vi på oss i solskenet och innan vi masar oss in i bilen för TK-ut till tank-stället-in.

Strategin låg fast: "Vi fortsätter i Safari takt",  Hakuna Matata!

 

Tankning och stort Matata  

Min gamla mor brukade säga: "när du tycker allt är riktigt bra, då blir det troligen snart riktigt dåligt"!

Magnus, och Perry följde med ut för att tanka. Ja du vet hur det går till. Frontluckan upp på Porschen och där under ligger det en säkerhetstank, som är försluten med ett lock. Locket är gängat så man skruvar på det hela och det blir "bom-tätt", vilket ju också är hela finessen. Följaktligen har man god översikt på proceduren när man sitter inne i bilen, ja man ser i alla fall en vit huv, med en stor Dalslandstjur, och en massa ben. Resten av kropparna finns under huven. När inget händer, när det borde hända något är det alltid anledning till oro!  Så också nu. Det hände ingenting, absolut ingenting! 

Vi går ut för att titta. "Vi får inte av tanklocket", säger Perry. Jag, som är gammal bondpojk och har händer därefter, känner också på locket. Det sitter fast, jättefast! Rubbar sig inte en mm, när man försöker vrida. Dick, som är yngst, kilar iväg och hämtar en pollygrip. De andra rallybilarna pilar in och ut på tankstället. Vi står ivägen och rullar undan ett par meter. Tången kommer på snabba ben. Vi provar igen! Jodå, motvilligt börjar locket att röra sig, men efter ett par gängvarv är det stopp igen. Vi prövar tillbaka, kanske är det grus i gänggångarna? När vi åter skruvar locket "av" blir det stopp. Den här gången redan efter en-och-en-halv gänga. Det var då själva.........!!

Unga ben sprintar iväg efter kraftigare don, en rörtång. Perry drar, men efter ett par gängvarv orkar han inte mera. Jag provar, eftersom jag i alla fall väger 100 kg och grundlade betydande kroppskrafter redan i unga år då far hade en Opel Olympia 55:a som aldrig startade på självstarten utan oftast måste puttas igång med handkraft. Det är ju dessutom min bil så ansvarsfrågan blir väldigt tydlig om något skulle gå sönder. Det är då för j-ligt att man inte skall kunna få av tanklocket nu när vi t.om. har råd att tanka! Soppan kostar ju inte ens 3 kr/liter!!! Vi kan heller inte fortsätta och åka SS4 för då kommer vi att vara soppatorsk. Kvar i tanken finns troligen inte mera än 5-8 liter bensin och det räcker inte hela vägen, på långt när.

Tar i ännu mera, som när man skall putta en Opel Olympia utför en källarbacke! Tången slinter och 100 kilo brakar på ändan, men med höger lillfinger som första stopp. Inte bra vinkel på det fingret!! Vi jobbar på och tar ännu något varv. Hur mycket kan det vara kvar? Hade i min tidiga karriär en förman som sa att om det inte går med våld, prova grovt övervåld. Följer rådet och...................... brakar på rumpan igen men lyckas hålla undan fingret den här gången.

I rörtången sitter locket, det är den goda nyheten. Den riktigt dåliga nyheten är att fast i locket sitter röret som går ner mot tanken och på tanken gapar ett stort hål, ja precis lika stort som röret har i diameter. Där nere ligger bensinen och gossar sig i skumpaketet!  Hela skiten släppte!!!!!!!

I tillfällen som de här saknar man verkligen Eugen och hans förråd av kraftuttryck. Finnar är världsledande på att sälja mobiltelefoner, åka rally och svära, dessutom samtidigt. Det finns liksom inget i det svenska språket som fullt uttrycker den frustration man känner. Det saknas en massa hårda konsonanter för att det skall låta riktigt, riktigt manligt!

Vi rullar tillbaka bilen till vår serviceplats som nu verkar helt finsk! Ingen säger något!! Hågeman deppar, Magnus deppar, Perry deppar, Dick deppar lite, men jag deppar mest av alla. Tävlingslicensen SKALL brännas! NUUUUU!! Om det inte vore för alla bensinångorna förståss.... så inte ens det kan vi göra! Aldrig, ja jag menar ALDRIG mera rally! Vi försöker överträffa varandra i kryddade  meningsbyggnader där "säk-tank" och/eller "lock" ingår.

Jag bestämmer mig för att åka tillbaka till stan igen, om inte annat för att leta upp en bra restaurang och tycka synd om mig själv på. För att göra detta krävs bensin och lock på tanken. Vilda ideér florerar! "Fruktlösningen" verkar närmast och får stöd från Saxtorps snabbaste Wigren. Man tar ett stort plommon, från Ritvas numera utökade erbjudande av nyttigheter, och sätter i hålet. Det passar precis och kan sedan tejpas på plats o vips kan man köra igen. I alla fall försiktigt, till krogen, på slät väg om man inte röker i bilen på resan. "Om det blir stopp har du ju i alla fall något att äta", konstaterar Perry lakoniskt.

"Kanske en tennisboll vore bättre?", förslaget kommer från Magnus. Men en tennisboll........ Strax är Bengt tillbaka med en sprillans ny tennisboll! Hur och var hittar man en tennisboll ute på en parkering mitt i öknen i Förenade Arabemiraten förtäljer inte historien, men Rallykallar är finurliga.

Mest finurlig av alla är Dick! Han har, oaktat sorgeperioden, tänkt till ordentligt och presenterar en lösning som är lika enkel som brilliant! Den består av en lång bult, två muttrar, ett kort plattjärn, en stor plåtbricka och en gummipackning. Vi är skeptiska! Men Uppfinnar-Jocke från Kolbäcks framhärdar och strax har han byggt en alldeles utmärkt tätning för det gapande hålet i bränsletanken! "Heureka", lär Arkimedes skrikit när vattnet flödade över badrumsgolv och här var det samma fast precis tvärtom!!! Efter en provturen är det fortfarande torrt, oaktat att vi toppfyllt tanken. Vi var i business igen!! En riktig "Söderqvistare"!!! Tyvärr hade alla respittider löpt ut, så vi beslöt att dra till rallyhotellet för övernattning och där slicka våra sår i baren. Omsorgsfullt!

Vi lämnar kvickt vår nu helt italienska serviceplats, det är en enda röra och alla springer överallt och talar oavbrutet, för att styra mot bergen!

En av fördelarna med att tävla en bit från Säffle kan vara inkvarteringen, därmed inget ont om Comfort Royal Hotell. Det hotell som vi var förlagda på var minst sagt spektakulärt, där det låg som uthugget ur en klippa. Utsikten var bedövande och solnedgången från vårt fönster var bedårande. Även om Hågeman kanske inte var det mest romantiska sällskap man skulle kunna önska sig i den arabiska natten, vad än Wigren säger.

Det blev mest prat om att "bryta eller inte bryta", för att travestera på Hamlet, även om beslutet i realiteten hade tagits redan under resan till natthärbärget. Om nu ändå nästan hela veckan var förstörd, vi kunde ju inte direkt åka raka vägen hem, så kunde vi lika gärna förstöra resten också. Vi hade beslutat oss för att fortsätta! Enligt de nya reglerna i EM får man fortsätta dag 2, med ett generöst tidstillägg vilket skall skapa rättvisa i resultatlistan. Vi delade ödet med andra besättningar.   

Den finska kolonin har nu fått alla sina 4-cylindriga Escortkamrater utraderade. Järvinen motorras på SS1, Eklundh bakvagn/4-link på SS4, Westerback sönderspikade kolvar efter SS4. Kvar i leken är Porscharna med Veikkanen och Damstedt samt Wilkmans Volvo 164. Den finska fanan vajar friskt ännu, men delvis på halv stång!

Placeringsmässigt leds det nordiska anhanget av Damstedt/Itäkodes på total  7:de plats följda av Veikkanen/Lehtimäki på 10:onde samt Wilkman/Kousa på 16:onde plats. Vi draggar med alla våra tidstillägg på en "stabil" plats nr 22, med hela 33.14 min fram till ledaren Harrach/Pranter också de i en Porsche 911. 33 minuter, en evighet, amen!!

 

Good Morning Sun Shine...........

Att vara meteorolog i UAE torde innebära synnerligen lättförtjänta pengar! 1 januari ritar du en stor sol över landet och den skylten kan du köra hela året. Så om inte solnedgången tog andan ur oss så gjorde soluppgången definitivt jobbet! Upp med tuppen och iväg på en tradig transport tillbaka till serviceplatsen. Det finns nästan inget tråkigare än att åka långa transportsträckor i en rallybil på 3-filig spikrak motorväg, även om UWD i alla fall var växlad för komfort.

 

 

SS6 Al Ashush 2, 16,27 km

Den nya dagen startade där den gamla slutat, så att säga. Samma sträcka fast mera uppkört. Speciellt i vägbyten och sandfällor.

Vi drar iväg med ett glädje skutt. Vi är med igen, borta är alla tankar på att elda av SBF utfärdade plastkort. Efter drygt halva sträckan börjar vi tappa tvåans växel, den vill liksom inte gå in fullt ut. Det verkar som om länkaget inte når hela vägen. Inte bra då vi har ett stort steg mellan 1:an och trean, tvåan är följaktligen en mycket användbar växel. Vi tappar svårt ut ur vägbyten och bökigheter. Fram tills dess gör vi riktigt, riktigt bra fart fläckvis. Bromsarna sagolika, motorn spinner som en huskatt, Hågis ryter som en Tiger, dagens första ss är över!!

SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911 vinner ännu en SS. Nu med tid 9,42. Snittfart 101 km/tim.   

Vi haltar ändå in som delad 4:a vilket vi är lyckligt okunniga om när vi puttrar tillbaka mot serviceområdet. Finnarna hänger med. Eugen avvancerar, Wilkman har gläntat på motorhuven och Veikkanen har stötdämparproblem

           

 

Service

Tanken är fortfarande tät, vilket är en god nyhet. Den dåliga är att vi får brukningsförbud på 2:an! Dick, som troligen överskattat vårt teknikkunnande, håller en lång utläggning om kugghjulens inbördes placering och funktion i växellådan, samt hur olika gafflar rör sig när växelspaken manövreras.  "Ge f-n i tvåan, för annars kan hela sk-n stanna", förenklar Magnus o Perry med en mun! Vi lovar lyda.

 

SS7 Al Mishab 1, 18 km

Alltså SS1 igen. Den blev vår favorit efter första varvet så det här såg vi fram emot, även om vi nu bara hade 4-växlad bil. De lösa partierna var lösare och vägbyten var påtagligt spåriga.

Åter iväg på svart, men med stor frenesi. 1:an i och varva till stoppet, i med 3:an och åkningen börjar så snart boxersexan har hämtat andan och fått upp flåset. 3:an opererar hyfsat effektivt från 50-140 km med vår slutväxel, så vi har alltså ett tomrum i registret mellan 30-50 km/tim. Typiskt vägbyte- och sandfälle fart! 3:an o 4:an fungerar fint i inledningen. Kommer fram mot en lång, lång raka där det drar bra i spinnakern. Avslutas med vinkel hö i vägskäl, vi har också inskrivet i noterna "gena mellan stolpe och taggtråd". Öknenväg rusar emot oss i hög fart!

 Hågis vrålar "V HÖ i VSK" !! Jag kastar mig på bromsen och trycker in 3:an. Hågis fortsätter, precis som det står i noterna "GENA mellan TAGGTRÅD o STOLPE" . Som Pavlovs hund, kastar jag om ratten i en betingad reflex!  Det går fort, kanske för fort, men vi behöver all fart vi kan få så att vi kan gräva oss, glida över sandfällan och ut på den antydan till fast mark som den nya vägen erbjuder. Det borde gå på 3:an, annars får vi gå direkt på 1:an. UWD styr sämre än en tanker i den lösa sanden och trycker nosen som en bulbstäv ner i en sanddyn. Jag klipper kopplingen för att inte gräva ner bakhjulen. ?????????????????????????????????

Kopplingspedalen försvinner och hänger som "du vet vad" på en eunuck! Dessutom har gaspedalen också försvunnit och som om inte det är nog vrålar motorn på 7,300 rpm och ligger och hackar mot varvtalsbrytet. Tack gode för varvtalsbryt!! Utan det hade öknen var täckt av motordelar. Motorn måste alltså stängas av, ju förr desto bättre. Fumlar med skruvmejseln som hänger i ett plastsnöre, hittar inte hålet, ser ingenting, jag är ju född på tidigt 50-tal och läser enbart rubrikerna i GP, hjälpligt, utan läsglasögon. Nu sitter det dessutom bilåkarglasögon på nästippen. Ser inget, letar mig fram och fumlar och fumlar som en  oskuld på bröllopsnatten. Äntligen napp och ÄNTLIGEN tyst! Puuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhhhhhh!!!

 Snabbt ur bilen och fram med en bogserlina, då det mycket lämpligt har parkerats en 4WD för assistans i korsningen. Letar i motorrummet och lyckas pilla tillbaka gasreglaget. Upp på fast mark och prövar starten. Bilen slår igång direkt, tur att motorn höll så vi inte behövde beröva Järvinen på hans 2:a plats i DNF-ligan. Meeeeen tyvärr går det inte att lägga in någon växel?! Stopp i maskineriet och in med ettan. På med starten/skruvmejseln igen och med hjälp av vänliga människor och lågt växlad etta skuttar vi bort över öknen på 1:an. Lång, lång raka, speciellt om man bara åker 30, Hågis fortsätter läsa noter, vi skuttar vidare. Passerar en smälld Escort  och i utförslöpan strax därpå provar vi att utan koppling få in 3:an. Jodå, den slank in till sist. Passerar det blåvita Escortgänget, vilka degraderats till åskådare. De ser förvånat på vår snigelfart genom sektionen. Tar målsnöret på 3:an med motorn tuffandes på lågvarv. Det här var absolut inte bra. Bromsarna sagolika, Hågis ryter som en Tiger, men vi har ki koppling, ingen tvåa och två SS återstår!!

SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911 vinner ännu en SS. Nu med tid 9,24. Snittfart 115 km/tim.  

Damstedt/Itäkodes leder den finska brigaden, följda av Wilkman/Kousa. Veikkanen/Lehtimäki kommer därefter och de börjar få slut på stötdämpare. Enbart 25 bilar återstår och registrerar egen tiden, varav en tar nästan 1 timma på sig att åka de 18 km som SS7 är.

     

Service

Nu skall äntligen mekarna få göra skäl för biljetten till lyxlivet! De bara skakar på huvudet, efter att noggrant ha besiktigat vraket, alltså bilen.... Jodå, det går helt säkert att fixa! Men inte HÄR, NU eller med tillgängliga reservdelar! Eftersom HÄR, NU och FORT var våra nyckelord och inget av dessa uppfylldes beslöt vi att åka vidare med det vi hade. "Im Shallah" - Om Gud Vill

 

SS8 Dunes 3, 24,17 km

Vi hade åkt ss som gick för andra gången och de hade haft en hel del "vägskador". Nu skulle den mjuka "Dunes" gå för tredje gången och vi fruktade det värsta. Inte minst då vi stod utan koppling och med en växellåda som enbart i extrema nödfall, kombinerat med stor tur skulle förmås ge oss en nedväxling. Vi visste om ett par riktiga sandfällor och försökte se framför oss hur vi skulle lägga upp strategin.

Starten var en "deja vue" på Belgien (se Ypres Historic) även om Hågis inte bordade Porschen så elegant som Damstedt! Herr Hågeman skred mera värdigt till verket. Stor förvirring utbröt givetvis när de tokiga svenskarna stoppade motorn på startlinjen och när signalen visade "go" så skuttade bilen så försiktigt iväg med hjälp av startmotorn. Fullt rus på 1:an och så ett försiktigt lirkande och DÄR SATT DEN! 3:an gled in och nu koncentrerade vi oss på körningen. Koncentrationen var avsevärt större än när vi kom i full tävlingsfart för nu gällde det att undvika ett stopp. Ett stopp, på lösan sand, skulle obarmhärtigt betyda just STOPP! Vi höll i 3:an i alla lägen och ljudkulissen varierade från räktrålarens stilla dunk till formelbilens tjut. Vi använde verkligen hela registret och prisade de snälla kammarna. Ut ur speciellt trixiga vägbyten satt vi båda och småhoppade för att försöka hjälpa till så motorn skulle "hitta kammen" och ta fart igen.  Ibland gick det på tok för fort, då vi höll i för att hålla farten, men mestadels gick det plågsamt sakta. Hågis ryter som en Tiger, men vi har ki koppling, ingen tvåa och en SS återstår!!

SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911 helt outstanding. Tid 14,21. Snittfart 101 km/tim.  

24 man får tid på SS8. Wilkman/Kousa snabbast av de blåvita, följda av Veikkanen/Lehtimäki. Damstedt/Itäkodes har tyvärr fått stopp ute på sträckan och tar sig inte vidare för egen maskin. Den svarta Porschen dog i en landning efter en serie sanddyner. "Något med förgasarna", tror Intelligentsian på serviceplatsen.

 

SS9 Al Ashush 2, 16,27 km

Om vi fruktat Dunes 3, så var det inget mot vår förfäran över Al Ashush3. Bara att komma fram till starten krävde både tur och skicklighet, där vi i alla fall hade det förstnämnda. Svårt sliten på sina ställen, men förrädiskt mjuk och go som en bedagad snuttefilt.

Åter igen samma startprocedur. I några vägbyten riktar vi böner mot alla kända högre makter, med förvånansvärt gott resultat. Före en speciell svårighet stoppar vi bilen på hård mark, lägger in 1:an och startar igen. Att väg vakterna trodde vi var tokiga är nog en lindrig beskrivning! Sitter i fiskebåtstempo en lång, lång, seg uppförs löpa där motorn nästan aldrig ville ta sig, men till sist.... Kommer i mål under stort jubel från hela den församlade poliskåren, vilka vi höll på att köra över innan vi fick stopp i TK. Men de var inte långsinta utan hjälpte oss ändå igång. Bilen sagolik,  Hågeman spinner som en huskatt, chauffören ryter som en Tiger. Vi är i mål på sista SS!

 SS-Vinnare: Harrach/Pranter Porsche 911 helt outstanding. Tid 9,32. Snittfart 102 km/tim.

Wilkman/Kousa leder Pekkas Pojkar över mållinjen med sin stabila Volvo 164E, medan Veikkanen/Lehtimäki lyckas smyga sig försiktigt i mål med sin Porsche, utan bakre stötdämpare. Fältet är nu reducerat till 24 bilar, av ursprungliga 39. Allas favorit och Eklundhs bitvis svåra motståndare, Puchen, lyckades ta sig hela vägen och hade två bilar efter sig i mål. Vi låg som en ostskiva inklämd mellan två FIAT Abarth 124 Spider på en total sextonde plats.

 

Målgång och Prisutdelning

Att det inte saknas resurser i Abu Dhabi har vi ju förstått vid det här laget, men att tävlingsledningen skulle vara så generös kunde man inte ana. ALLA som kommit i mål fick nämligen pris och sin minut i rampljuset. Så även Hågeman och jag!

 

Men mest resurser och generositet visade våra grannar i öster, vilka mer eller mindre stal hela ceremonin och framkallade jubel i klass med Havanna på Första Maj! I Abu Dhabi 2007 sattes en ny standard för prisutdelningar i FIA Historic EM. Inte sedan Per Hågemans bejublade tacktal, på tyska, i tjeckiska Vlatava, på 1990-talet har sådant engagemang från de tävlande kunnat skönjas.

Efter att Ralf Pettersson sagt några historiskt korrekta ord intogs scenen av Fredrik Eklundh.

För det första chockade han alla italienare svårt när han överlämnade rökt renkött från Rovaniemi till tävlingsledningen. "De har slaktat Rudolf, de har slaktat Rudolf", tjattrade spaghetti folket ."Och dessutom rökt honom!!". Men det skulle komma mera! Att BDG motorer kallas skönsjungande är ingen nyhet, men att även piloterna har bra pipa kom som en glad överraskning. Freddi stämde, med sin mäktiga stämma, upp i sorgesam finsk folksång. Intet öga var torrt och få  förstod vad han sjöng om, men verkligt sorgligt det var det!

Vissa hävdade, på fullt allvar, att de i sången hört orden:

Inte undra på att det lät sorgligt!!

 

Med detta avslutar jag denna betraktelse från 1000-och-1-natt och överlåter till dig att avgöra huruvida Tomten kommer till jul eller om det blir DNF nu när Rudolf är slaktad, rökt och troligen uppäten!

Stort Tack till fotograferna!

Bilder är publicerade med tillstånd av respektive fotograf och får ej kopieras då de är är skyddade av upphovsrätt.

En del vackra åkbilder kommer från Henk Bos, fler bilder från tävlingen och UAE finns på hemsidan  www.henkbos.com

 

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar, felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

 

 

Nästa tävling:
Munkrundan i Munkfors där finns förhoppningsvis inte sand, sjungande finnar, snabba österrikare eller dekalförbud. Men en snabb Porsche, startknapp, koppling och fem växlar!