Kong Christian 2007-04-28

(klicka på bilderna så blir de större)

Så var det dags för Kongen som var den tredje deltävlingen i årets serie hos Rallyklassikerna. De två vintertävlingarna har lidit svårt av otjänlig väderlek, men så var det definitivt inte med Kongen. Skåningarna hade perfekt rallyväder, med 17-20 grader och en nästan molnfri himmel över de smålandsbaserade sträckorna.

Som den minnesgode kanske erinrar sig har vi åkt Kongen en gång tidigare. Det var för två år sedan och då åkte vi i en Escort med bara bakbroms. Delar av bilen gick även i 2007 års upplaga, men i en annan klass. Mr Holgersson hade den goda smaken att köpa min JPM-Pinto och montera den i sin MKII Escort. Ingen dum kombination eftersom både Holgersson och motorn är klart begåvade! 

   Å så här låter den (klicka på texten o se filmen)

Även 2007 var vi (jag) också anmälda i Escort. Det var samma bil som 2005, men nu med 8 extra ventiler i motorn, ny homologeringshandling och det respektingivande tillnamnet RS1600! Så blev det nu inte för det enda som var gemensamt med bilvalet 2005 var beteckningen RS. Så för min del blev det inte många kryss i rätt ruta.....

 På tal om kryss i ruta så mottogs Tipsrutan med stor entusiasm, med nästan 300 röster. ”Folkets Val” blev Snöexperten, Asconamannen, overallpressaren, etc  Jan ”Boråsar´n” Hagberg i par med ”kafé-kungen” Mats Skanse. Janne och Mats var de mest betrodda i omröstningen i hård kamp med lokala skånska esset Magnus Wigren i par med Europamästaren Torbjörn ”lättad” Henrysson i en utsökt preparerad 2-liters Porsche. Ex. Waldegård Porschen var vaxad t.om. på skyddsplåten, troligen även insidan.

Uppsäll/Sören Dahlin, vilka har haft en dominerande framfart de senaste åren, hade troligen inte så många kompisar eller så visste folk något som jag inte visste för de var endast trea i omröstningen.  Tom Axelsson/Stefan Andersson, Kurt Nensén/Andreas Karlsson och Mikaelarna  Ring/Borg verkade däremot vara helt utan kontakter i Cyberspace då deras röstetal var i klass med Gudrun Schymans och FI i senaste valet.

Alternativet som samlade flest röster var dock ”Vem som helst men ingen ovan”. Att detta hade en inbyggd finess (homonym) förstod enbart de smarta eller kanske tvärtom….  ”Ovan” kan ju också vara motsatsen till ”van” och det var ju klart att ingen ”O-van” skulle vinna på de luriga vägarna.

Redan i god tid sändes anmälan till Kristianstad. Ford Escort RS1600 var tydligt angivet som bil.

Dagarna innan rallyt, när sista handen var lagd vid kärran och den skulle ner från liften, brakade drevet på startmotorn. Panik!! Kuggar hit, kuggar dit, hur många kuggar skall det vara? Svaret fanns i England, hos Burton, som levererat startmotorn. Det skall vara 9 kuggar. Tyvärr fanns inga sådana på kända ställen i Sverige, så det får beställas. Under tiden inventerades garaget och anmälan ändras till Porsche Carrera RS, så det var i alla fall RS rätt…..

Samtidigt kommer bud om fanflykt på kartläseriet. Inget manskap!?!

Alla kända tillfrågas och de tackar nej, innan Saxtorps Kartläsarservice engageras. Nu börjar även okända tacka nej! Till sist, med hjälp av ”two-times-helper” gode Opel-/Porscheåkaren Stig Kristiansson, löser sig problemet då han ”offrar” sin svärdotter på rallyts krävande altare. Det var ett ovanligt lyckat drag, sett ur min synvinkel, för på köpet kom Marias sambo, Porschekunnige svärfar samt dessutom pappa Ragntofts hela team. En klar förstärkning på både kartläsar- och servicesidan!

Eftersom detta var klart redan i god tid på fredagseftermiddagen, kunde jag lasta upp Porschen och styra de 25 milen mot Kristianstad vid pass 22 för att checka in på ett av Kristianstads etablissemang redan fram på småtimmarna.

På besiktningsområdet träffade jag Maria och det var en trevlig bekantskap, men nästan fusk! I alla fall om man jämför med de flera av de tidigare codrivers jag åkt med.

Varför skall man köpa dyra lättviktsfönster och magnesiumfälgar när man enkelt sparar 50 kilo på en codriver? Om samma resonemang skulle utsträckas även till vänsterstolen skulle dock Historiskt rally få ”magra” startfält, men tanken är inte helt fel. Maria verkade också ha andra goda kvalitéer som vissa av mina tidigare codrivers helt saknat. Hon berättade att hon när hon åkt med sin far så hade hon tvingats putta bilen på en ss, men att de ändå var totalsnabbast………… Fan trott, mina erfarenheter att det är endast mat, god mat, som lockar en kartläsare ut ur bilen…!!??

Besiktningsplatser och uppställningar före en tävling är troligen utomordentliga platser för sociologiska studier. För det första så bekräftas en primal mänsklig egenskap, flockdjuret!

Bilarna ställs upp klassvis, även om det inte finns någon som anvisar platser. Inom klasserna är det sedan så att vi gärna ställer oss bredvid någon vi känner eller vill relateras med. Självklart finns det undantag och det är ju också så det ser ut i resten av samhället. Särlingen finns även i rally!

Man kan också se de olika engagemangen eller laddningarna. Vissa är inte talbara utan stirrar bara tomt ut i luften eller ner i backen medan andra pratar oupphörligt och så de mitt emellan som är nästan helt normala. Söker man däremot efter det HELT normala är man på HELT fel plats! "Att så många tokiga människor kan få rum på ett så litet område" sa Söderqvistens väna fru en gång och kanske har hon rätt....  

Så det finns alltså stora skillnader.

"Stora Wigren" är go och gla som Edvard Persson så man förväntar sig nästan att han skall brista ut i sången "en liden gåsapåg....." medan "lilla Wigren" sammanbitet vankar av och an som en högt spelad tävlingshäst med BigMac i tankarna. Bergqvist går runt och säger att allt är "TOKBRA", medan Uppsäll fortfarande justerar på sin V4:a. Ring säger ingenting, men Håkan Larsson får berätta för tjugonde gången om sin blåvita Escort. Ling pratar om Opelsexor och mängden vederstyggliga Amazoner. Leif B klagar på någon poängberäkning och Waltherssonbröder stryker i sina mustacher och gläds åt bensinkriget i Värnamo. Det lilla Hundkojegänget slöar i skuggan av Jårs Anglia och saknar de lättuggade 850 cc SAAB:arna..............

En annan sak man kan fundera över i dessa dagar då arbete skall belönas, enligt den nytillträdda regeringen, är vilket yrke som är mest framgångsrikt bland historikerna. Om man går till årets tabell finner man att handfasta yrken verkar vara dominerande, så kontorsslavar göre sig icke besvär. Bäst verkar det vara att hålla på med bilar eller rör av någon sort, speciellt om man åker i klasserna F och G. I den nyare H klassen däremot börjar man skönja några vita skjortor!

Ännu tydligare bland yrkesvalen blir det om man ser till de få WRC bilar som finns i Sverige. Då finner man att bergsborrning, gärna bergsvärme, är mer eller mindre en förutsättning för en WRC-karriär. De som nyss installerat bergsvärme vet troligen varför.....

Start

Maria o jag styr norrut i solskenet, mot Osby-trakten, för att ge oss i kast med dagens heta uppgifter. Hett var det också i bilen! Värmereglaget hade ställts på för fullt till Munkrundan, så motorns hela flöde av kylluft pumpades in i kupén. Marias nya skor var absolut i fara då hon hade fötterna precis vid ett av utsläppen. Det var nästan lika hett som i Eugens bastu, men Maria guidar oss med säker hand ut ur den enda stad i Sverige som bär ett danskättat kungligt namn.

SS1

Smalt, lurigt och bökigt med massor, ja verkligen massor, av stenar i dikeskanterna. En helt ”icke-förlåtande” ss, som premierade den snålt åkande våghalsen, utan försörjningsplikt, men med egen plåtverkstad.

Vi luffar iväg med vår mobila bastu. Jag kör helt otroligt ryckigt och okoncentrerat med inbromsningar före varje litet krön eller skymd sväng. Redan efter några svängar lägger intercommen av. Troligen ett språkfilter inlagt av pappa Ragntoft, för vi lånade den av Marias far då vår intercom bara hade halv duplex. När vi äntligen kommer i mål känns tungorna som björkvedsklampar och vi törstigare än efter en 10-mila ss över Afrikas stekande savann. Svansmotor-kamraterna Wigren/Henrysson har slagit oss med en årstid, men vi har kommit oskadda förbi Erikssonarna och deras fotoställe! En upp o en i minnet!!

”Standard B rules”

Standard B (se förklaring nedan) firade stora triumfer på SS1! Södras, numera till Porsche uppgraderade, B-ess Wigren, var ”1 krön” före det nationella, men fortfarande SAAB-trogna, B-esset Uppsäll. Erik har berättat att man på den ”gamla goda Standard B tiden” kunde räkna ut ställningen på en SS i förväg. Lyfte du inte av gasen på något krön kunde man bli delad 1:a, lyfte man på ett krön var du troligen 5-6:a, lyfte man på två krön 9-10:a, osv.  Kinnarums stolthet, Opel-fahrer Hagberg/Skanse, lyfte av på två krön, medan Mats Pettersson och Kurt Nensen lyft av på ännu ett krön i sina V4:or.

Ledningen hölls alltså av en serviceman och en rörläggare, med en bilhandlare på andra samt en försäljningschef på tredje.

På Wigrens bil hade märkningen "Ex. Waldegård" släppt, så nu stod det bara "Waldegård"........

Vi ilar mot service, inte minst för att få något drickbart. Där tas vi glatt emot av Per och Bosse, men framförallt av svärfar. Gudskelov så var det inte min svärfar utan Marias dito och det var tusan så mycket bättre just i det här sammanhanget. Stig Christiansson slinker smidigt som en ål i en tunna på ett blött ålagille ner under bilen och demonterar värmeslangarna. Vi är räddade från vår varmluftsugn!

 SS2

Ja inte var det här mycket bredare och inte var det färre med stenar i vägkanterna. Däremot svängde det som 1000:an på en alldeles utomordentlig väg. De som åkte SAAB och 6:35 utväxling var bara att gratulera!

Som ovan men svalare

Då Bilhandlaren troligen nåtts av budet om den skånska servicemannens bravader på SS1 var högerpedalen fastskruvad över alla krön och det gav resultat. Nästan 2 sekunder skiljde ekipagen åt till Porschens nackdel. Den efterhängsne säljaren låg på tredje med sin Ascona och sedan var det mest Trollhätteprylar igen. Vid målet på SS2 står Tom Axelsson med punka och på hans "Ex. Works" märkta Volvo hade "Works" tydligen lossnat. Numera var det mest Ex...........

SS3

Infarten till SS3 kände jag väl igen sedan tävlingen 2005 för då hade jag nämligen väntat ett par timmar just här för att få hämta min bil som lagt av inne på sträckan. Den gången var det en liten sprint i växellådan som gått av och gjort oss växellösa.

Gått av, men i år, hade tyvärr också Kurt Nensén/Andreas Karlsson gjort och detta så illa att sträckan var stängd. Senare rapporter lät berätta att båda hade klarat sig rimligt bra, men det är alltid lika tråkigt när något sådant händer. Hur det gick med bilen och därmed Kurts start i t.ex. Midnattsolsrallyt vet jag inte.

Arrangören tog i alla fall med berömvärd snabbhet ett beslut att SS3 skulle strykas och vi dirigerades vidare mot avslutningssträckan, SS4.

Som kuriosa kan nämnas att bland de bilar som gick igenom SS3 var Wigren/Henrysson. Wigren höll på att ända sin Porsche i precis samma sväng som han totalskrotade en Standard B SAAB i SSR 1978. Av den bilen lär enbart 3 ventiler och förbandskudden ha varit hela, resten gick direkt till återvinning. Inte heller 29 år senare togs det några fångar över krönet, men millimetrarna var på rätt sida den här gången....

SS4

Den var annonserad som en bredare och snabbare väg där vår Herre inte varit lika generösa med stenrösen och det stämde. Återigen en fantastiskt trevlig ss och den här gången snabbare med mera flyt.

Som ovan men svalare och bredare

Ny herre på täppan, men tätt som vid bardisken under en bra Happy Hour!

En numera svettig Hagberg i par med Skanse, sval i sin nypressade overall, tog sträcksegern hela 3/10-delar före Uppsäll/Dahlin som i sin tur hade Wigren/Henrysson 1,1 sek efter. Strax bakom dessa, 4/10-delar, kom en pånyttfödd Ring på den Volvo-vänligare sträckan.

När krutröken lagt sig, bilarna kommit tillbaka till Kristianstad och sammanräkningen var gjord så var sensationen ett faktum! Snabbast för dagen var Porscheåkarna Wigren/Henrysson och de var en hel tiondels sekund snabbare än SAAB-folket Uppsäll/Dahlin. Dessa hade i sin tur HELA 4,7 sekunder upp till Hagberg/Skanse med Opel Ascona. Tätt så det förslår i toppen alltså och nästan som i gamla Standard B dagar fast nu var det tre olika bilmärken på de första platserna.

Hur gick det då för de andra ekipagen i "de gamles utfärd"?

I den specialdesignade klassen för SAAB, upp till period E-F 1150cc, var det Lidebjer för hela slanten. "Hundkojeklassen" vanns av Jårs och Britta med en Anglia och "Cortina-klassen" vanns planenligt av Waltherssons nu när det fått tag på billig bensin i Värnamo. "Amazon-klassen", period E-F över 1600cc blev en tät internaffär för Volvoiter. Rörläggare Ling fick en vattenläcka och alla som haft det vet ju vilken tid det tar att få proffesionell hjälp. Då Hellqvist slog till med en dräpartid på avslutande snabba SS4 och puttade han ner de dalsländska Johanssonarna till andra plats. Troligen är inte Bentsforsarna vana vid så bra vägar hemifrån. Även Maria och jag vinner klassen.

Som kuriosa kan nämnas att en Ascona fick hastigt stopp när den tappade bakaxeln. Det gick bra för besättningen, men de fick ryggskott när de försökte baxa bilen till sidan. Det hade troligen inte hänt när bilen var ny, om jag säger så............

å så lite film ..............

Med trailern lastad drog jag mig tillbaka till Göteborg. Själva utfärden tog i princip 24 timmar, oräknad den tid som lades ner före avfärd, så f-n vet om det var värt besväret. Kanske bättre att satsa tid och pengar på något annat i stället som varar lite längre och inte medför så mycket problem, även om en del av dem kan hänföras till det geografiska området och då menar jag inte avståndet.

Sammanfattningsvis så hade återigen Kristianstad lyckats få de flesta parametrar rätt. Finfin organisation, bra lokaler, god service (inte minst kaffe och frallor utanför det stängda kaffet vid målgången), utmanande vägar av perfekt kvalité, lagom transportsträcka och lysande väder.

Det som rejält drar ju ner trivsamhetsfaktorn för arrangemanget är att besiktningsfolket applicerar den gamle Landsfiskalens tumregel på de tävlande:

Häktade och ännu ej häktade  

Som vanligt:

- STORT tack till inblandade fotografer

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar, felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!