Peugeot rally, Slagelse, Danmark 2008-10-11
"Danmark är ett yndigt land", fick man lära sig i Ökna skola.
Vad "yndigt" innebar framgick inte fullt ut trots, gudagoda skolfröken, Fru Fälts autodidakt pedagogik. Men vi lyssnade noga och lärde oss utantill. Just precis som det var på den tiden när magistern, som dessutom åkte De Soto, spände blicken i småbrukarnas ungarna.
Senare i livet kunde man uppleva, på plats, vad "yndigt" kunde innebära. Köpenhamns klubbliv var ju lockande för en ung man med svensk hårdvaluta på fickan. Danska kronan köptes för 70-80 öre och ett "set" kostade inte många kronor. Mycket vatten har passerat Bälten sedan dess och idag är väl valutakursen den omvända och ett set innebär en betydande investering för en helyllekille från Sverige, mätt i svenska kronor. Det har gått bra för Danmark!
Värre var det med dansken den gången vår välgödde kung Karl X Gustaf promenerade på isen från Jylland hela vägen till Köpenhamn. Eftersom kungen hade hela sin armé i släptåg så fann danskarna det för gott att sluta en snabb, om än kostsam, fred i Roskilde 1658. Vi fick/övertog permanent Halland, som vi tidigare bara haft till låns på 30 år, Blekinge, Skåne, Bohuslän och Trondheims län. Det var ord och inga visor det! Dessutom lovade parterna varandra "evig fred". Eftersom svenskarna anföll på nytt 5-6 månader senare, kan man alltså definiera en svensk politisk "evighet" till lite mindre än ett halvt år och det verkar ju hålla ännu idag! På de 6 månader hade tyvärr isen smält så di svenske var inte riktigt lika lyckosamma, utan den nya freden kostade oss Trondheims Län. Med tanke på de nutida norska oljefynden i Nordsjön kan man konstatera att detta var troligen det dyraste krig/fred Sverige någonsin förlorat. Förlåt Finland!
Danskarna har framgångsrikt marknadsfört "Danskt Gemyt" och har i Norden kommit att representera "The Good Life". Lite färre brödskivor, fler öl och wienerbröd än den mera politiskt korrekta mussli- och fiberätande grannen i öster. Nordens italienare, kort sagt!
Eftersom alla nationaliteter har sina roller är välkomstdrinken på en samnordisk charterresa ett bra ställe att få dem bekräftade på .
Danskarna söker aktivt "the Good Life" och frågar efter bra restauranger, goda viner och feta cigarrer. Svenskarna förhör sig buttert om prisnivåer och vad de andra har betalt för resan och får nästan sammanbrott om någon betalt ett par hundralappar mindre. Norrmännen gör precis tvärtom och skryter glatt om hur mycket mera just de betalt för den här resan jämfört med alla andra och hur mycket tax-free de skall köpa på hemresan. Finnarna säger givetvis ingenting!
Detta borde ju avspeglats i rally, tycker man, och det var också min bild efter ett affärsmöte i Köpenhamn. Där inne på ett flott kontor med utsikt över hamnen stod en modell av en Aston Martin cabriolet. När jag komplimenterade den vackra bilen frågade rummets ägare om jag själv hade någon äldre bil. Jag svarade sanningsenligt att jag hade en gammal Porsche, som jag ibland brukade åka rally med.
Då sken han upp! "Rally är dejligt! Jeg o min kone åkte mange rally förut med min Aston, men vi har slutat för min kone likte ikke pilkastningen................."
Efter Fridaspecialen var jag så till den milda grad uppjagad och sugen på asfaltrally så blickarna vändes mot Danmark. Fanns det månne något bra asfaltrally på gång? Gärna utan pilkastning!
Har man frågor av den sorten så är Karsten M Svensson mannen att kontakta. Han visste att berätta att det strax utanför Köpenhamn skulle det gå ett rally som ingick i det Danska Mästerskapet och dessutom i det Danska Historiska Mästerskapet. Och som om inte det var nog så skulle även Karsten och hans rallykamrat Per G Hansen ställa upp i rallyt med sin Porsche Carrera RSR, inte minst för att det var deras hemmatävling. Ytterliggare påbröd var en inbjudan från Karsten om att vi skulle få plats i deras service och få hjälp av deras serviceteam. Vem kan väl tacka nej till ett sådant paket?
Rallyt bestod av dryga 300 km varav 180 km ss som skulle klaras av på en (1) dag. Kompakt så det förslog alltså! Rallyt skulle åkas på noter, som man skrev själv. Om vi inte hade tid till detta kunde vi få en kopia av Karsten och Pers noter. När jag frågade hur mina 13" med 5:37 skulle fungera fnös Karsten bara "Naj, for fanden. Man må köre stearkt!". Vi måste vara växlade för minst180-190 km/tim annars skulle vi döda motorn i brist på toppfart, utvecklade han sig. Jojo, snacka går ju.
Eftersom dåliga råd är dyra, men däck oftast ändå dyrare, ringde jag Åke Gustafsson för att utröna vad som "gällde" på den historiska asfaltfronten nuförtiden. Svaret var enkelt och signifikant för en värmlänning: "Alla i toppen åker Michelin och det troligen för att de är allra dyrast".
Men han råkade ha en uppsättning nya Yokohama liggandes som han kunde tänka sig att skiljas ifrån mot ett i sanning symbolisk vederlag. Frestande, för inte är det väl något fel på Yokohama, och vi skulle ju "bara" åka på kul!? Bredden kunde kanske upplevas som lite aggressiv på Escorten eftersom de var tänkta för en Porsche RS/RSR.
225:or på 15x8" fälgar, runt om, ser verkligen manligt ut! Bilen liknade nästan de där teckningarna av knubbiga Escort Mk1:or man ser på T-shirts.
Eftersom Gud hägnar om dårar, löste sig även kartläsarfrågan mycket elegant. Säffles Pierre Elisson hade vänligheten att ringa upp och erbjuda sina tjänster helt frivilligt. Pierre hade dessutom nästan färska erfarenheter från Danmarks rallyvägar, då han åkt Volvo 240 Turbo framgångsrikt tillsammans med nuvarande expertkommentatorn Jonas Kruse. Det kan väl inte ha varit mer än 20-25 år sedan och Pierre lär också vara grym på dart! Perfekt alltså!
På fredag eftermiddag rullar vi mot Slagelse för att besiktiga. I perfekt tid och god ordning lämnar vi Göteborg med bil och trailer. Enligt alla beräkningar skall vi vara framme i rimlig tid före besiktningen stänger. I "alla beräkningar" fanns tyvärr inte ett turbohaveri på dragbilen kalkylerat! Redan på motorvägen genom Halland känner jag att bilen går segt. Dessutom indikerar färddatorn att vi har en snittförbrukning som en gammal Scania. Men eftersom det inte fanns någon återvändo, för att t.ex. byta dragbil, kämpar vi oss framåt via en till synes oändlig rad av bensinstationer där det känns som vi besöker de flesta.
Väl i Slagelse är vi en av de allra sista att besiktiga och detta enbart tack vare Karstens goda kontakter med tävlingsledningen. Puh! Väl igenom pappersexercisen parkeras trailer o rallybil i Karstens trevliga rallyverkstad i Slagelse och vi kan dra oss tillbaka till hotellet för en välbehövlig vila. Lördagen skulle kräva sin man med 180 km SS!!
Uppe med tuppen och via en stabil dansk Morgenmad ut till tävlingsområdet vilket visade sig var ett nedlagt militärområde. Danskarna känner sig väl säkra för svenskarna nu då isarna försvunnit genom "Global Warming"! Där möts vi av en stor serviceplats, med en imponerande uppställning som riggats av Karsten med ett fack för oss. Här fanns full uppsättning med allt från A till Ö, via tryckluft och utegrill!
Pierre, som ju bekantat sig med stora delar av världen även utanför Säffle och Värmlandsbro, blev inte chockad av Karstens noter utan tyckte de såg bekanta ut. Rallyspråket på noter är ju rätt enahanda så det skulle säker bli bra.
Hur såg då motståndet ut, kanske du undrar?
Jo förutom Per G Hansen och Karsten M Svensson i en utsökt Porsche Carrera RSR fanns det en salig blandning av bilar i olika skick och utförande. Historiskt Rally har ännu inte fått så många deltagare i Danmark som vi har i Sverige och de verkar vara kvar i vad vi tidigare kallade "Nya Veteran" tänkandet, om du förstår vad jag menar. "De må gå, for fanden".
Värt att notera är också att medelåldern på de historiska, Per G, Pierre och mig borträknade, hamnade nog avsevärt lägre än i Sverige även om de flesta troligen hade uppnått körkortsåldern med råge. Det fanns några Escorter, någon Golf, Oplar och en hundkoja vill jag minnas. En av de ledande Escorterna höll vi på att tappa redan i starten för han lade stora delar avgassystemet på marken når han åkte över startrampen.
Startfältet, i denna den sista tävlingen i Danska Mästerskapet, omfattade totalt ett 80-tal bilar och där fanns allt från 4wd till historiker och småkubikare. Eftersom DM avgöres på asfalt var det tydligt asfaltstuk på bilarna och det fanns påtagligt många småbilar som lät ilskna och var lika breda som långa. Alla lottades tydligen in via något allseende seedningssystem så man startade inte nummerordning, utan bilarna var blandade efter tänkt fart men utan tanke på bilklass. Det var troligen det smarta sättet att göra det på för att få en tät tävling utan klassuppehåll och onödiga omkörningar. Sträckorna belöpte sig på 20-35 km så det kunde ju lätt "köa upp".
Som du säkert redan förstått var rallyt väldigt kompakt, med förhållandevis lite transportsträckor. Specialsträckorna, som låg utsprida runt huvudorten Slagelse, var faktiskt uppbyggda som i Fridaspecialen. Fast nästan 6-8 gånger så stora. Alltså en kort påfartssträcka, sedan ett system med vägar som bar tillbaka till starten igen och så ett eller två varv till innan det var en avfartssträcka. På ss var det flera bilar samtidigt, så publiken hade alltid något att se på. Det hade vi i tävlingsbilarna ibland också för det fanns oftast både bilar bakom och framför.
Spelet kunde börja!
SS1
Vi drar ut på den bördiga danska landsbygden där vägarna flyter fram i den feta myllan, passerar små byar och skogsdungar. Landskapet var mjukt, kuperat och generöst som en välhållen kvinna i 50-årsåldern. SS omväxlande trixig och trång blandat med vrålsnabba partier. Bland annat en lååååååååååååååång och ganska bred "5:th gear bend" som sållade agnarna från vetet. Höll du i här hela vägen så fanns det balls, väghållning och troligen anpassad utväxling i bilen.
Att danskar skulle vara lika "laid back" när de åker rally som de är på krogen kan du glömma. Det här var då nästan värre än Finland, fastän de verkar gladare när de håller fullt över krönen! Vår bil känns lite underlig, men den går fort som 1000:an med de mäktiga hjulen. Publiken verkar också förstå sig på ljud för de applåderar när vi kommer, inte minst på andra varvet. Vår körstil är en blandning av Carla Carlqvist "går det så går det" och Slowly Sideways. Karstens noter sitter finfint och Pierres danska med Säffleaccent strömmar lugnt genom lurarna! Skulle man få önska sig något så vore det nog väghållning.
Tar, som sig bör, stryk av vår värd och en Escort, men annars var det faktiskt inte så illa. Unge Kim Madsen, som vann sträckan med sin Escort, hade en stor Morakniv fasttejpad på insidan av dörren. Hade han finskt påbrå, eller....?!
SS2 Regementet
Gick precis "runt hörnet" från serviceplatsen och var den enda sträckan som innehöll ett grusparti, vilket väl bara var några 100 meter. Start med påfart fram emot en gammal avlagd stridsvagn, modell äldre, sedan skottrakt, i en allé, utför en backe ner över en bro, tvär höger tvär vänster lång höger uppför genom bokskog. Vindlande vidare i den vackra skogen, vägbyte höger kommer kvickt på, nerför svänger men fortfarande blixtrande snabbt. Nytt vägbyte höger den här gången, uppför, brant uppför lång feldoserad lång vänster snabbt, krön nerför (se Youtube) vägbyte höger trångt ut på grus lång vänster rakt lång höger, skottrakt men dålig grusväg med stora potthåll och lösgrus snett vänster upp på asfalt genom lite öppning i stora stridsvagnshinder, huuuuuh, lång höger rakt fortfarande snabbt k-vänster inne på regementsområdet med korta rakor tvära böjar och vägbyten lång vänster i vägbyte kullersten uppför krön nerför fortfarande kullersten passerar stridsvagnen och K höger i vägskäl ut på asfalt och varvet var gjort! Det första varvet alltså, det återstår ännu ett och sedan återkommer sträckan 2 gånger till. "Den var ikke go!"
Vi sprintar iväg med god fart in ner mot skogsbrynet där det står en BMW M3 så långt inkörd i en stengardist att den nu troligen bara var en M1½. I ett vägbyte strax efter ett krön "överskjuter" vi för att ta en direktöversättning från engelska. På gruspartiet vobblar vi friskt, men Pierre som ju varit i de flesta oroshärdar i världen låter sig inte skrämmas utan ropar friskt: "håll i!!". Annars kom vi åter runt i ett stycke.
Vi tar återigen stryk av den knivbestyckade Escorten samt Per G o Karsten i Porschen.
Här kan du kolla på Youtube från tävlingen. Klicka på texten
Nu var det service och som alltid är det trevligt med ett avbrott. KM Svensons Catering bestod oss med riklig föring!
SS3
Ännu en mjuk och inbjudande ss. Asfalten är delvis som sammet mjuk, svart och vägarna är utomordentligt bra då de mestadels är släta utan hål och skador. Däremot är det inte alltid så brett, men det går fläckvis väldigt fort. Ibland är det en del löv och inne i skogsdungarna kan det vara halkigt på fukt och nedfall från träden.
Jodå, även den här sträckan gick fint.
Här kan du se hur SS3 såg ut. Åk Clio Ragnotti via Youtube. Klicka på texten!
Sträckorna gick två gånger och relativt, även jämfört med våra medtävlare, åkte vi snabbare andra gången. Vår framfart var relativt problemfri förutom att kopplingen inte vill koppla ur riktigt, vilket gjorde det bökigt att växla ner och koppla ur Detta gjorde bland annat att vi klämde in i några höbalar i ett vägbyte. Resultatet blev "följdskador" på höger framskärm. Annars gick det som en klocka. Anledningen att kopplingen inte tog riktigt var att en mutter som höll slavcylindern gängat upp sig, men det visste vi inget om.
Våra teamkamrater Per G Hansen och Karsten M Svenson hade en liten äventyrligare resa. På en SS tappade de en strålkastare, vilken de, tyvärr sett ur vår synvinkel, inte stannade för att plocka upp. När tävlingsledningen började mumma om att "enögda bilar" inte var en bra idé fick de brådis. En löpare skickas brådstört till närbelägna Casa Hansen och där stjäl man en lykta från den Porsche som bortresta Fru Hansen betraktar som sin ögonsten.
De hade också tidvis tändningsproblem men detta löstes inte via stöld, från Fru Hansen, utan via goda råd från ditreste åskådande Porschemannen Magnus Wigren. På sista sträckan lyckas de dessutom köra punktering, men de stannade tyvärr inte för att byta. De tyckte väl att det fick kosta en Fuchsfälg att slå oss, kanske Fru Hansen även har/hade Fuchsfälgar på sin bil.......
Slutligen var sista sträckan körd i skymningsljuset och slutresultatet kunde skulle sammanställas. Bilarna gick in i Parc Fermé där vissa skulle efterbesiktigad. Tävlingen var 6:te tävlingen och sista i Danska Mästerskapet, likväl som den sista i det Danska Historiska Mästerskapet. Så vi drog oss tillbaka till serviceområdet för lite "After-Rally". En klart positiv del var den kiosk tvärs över gatan som sålde riktig öl och röda korvar.
Sammantaget kom vi in på 24:e plats bland 70 startande och det var väl ett klart G. Vad som var MVG, sett ur vår synvinkel, var att bland de Historiska kom vi in som 3:a, efter den knivbeväpnade Escorten och våra värdar Per G o Karsten. För denna grandiosa insats belönas vi rikligt!
Förutom den vänskap och gästfrihet, utan gränser, som Per G och Karsten, med team, bestod oss med kunde vi också inkassera:
- En stor pokal, enbart några mm lägre än Per o Karstens, ett års medlemskap i Danska Rallyförarföreningen med därtill hörande prenumeration på deras tidning samt massor av varma applåder!
Så för dig som undrat varför hemsidan inte har uppdaterats, nu har du fått förklaringen:
- nuförtiden sitter jag hemma och tragglar mig igenom en dansk rallytidning
Att tänka på för dig som funderat på rally i Danmark:
Sluta fundera! Gör som Stenmark: "De ä bare å åk"
Ta kontakt med Karsten M Svenson
Du behöver inte bygga om hela bilen för att ha kul. Köp (normala) asfaltdäck och ev. sänk bilen.
Det går fläckvis rätt fort
Välj rätt tävling för dig. De har både korta sprint och långa kompakta tävlingar som den här
Försök kom över några av Mamma Svenssons Pannbiffar
Får du möjlighet att se en viss bilsamling i Slagelsetrakten, tacka ABSOLUT inte nej!