Strömkarlen 2008-08-30
Trollhättan var ett förfärligt ställe när man var Handelsresande, Ung, Singel och fylld av hormoner!
I Trollhättan fanns det massor av tuffa stora killar som slet hårt på SAAB, Volvo Flygmotor, Vargöns Bruk och liknande och festade därefter. Tjejerna jobbade där också, så du kan ju förstå själv! Besök på närings- och dansställe var långt ifrån ofarligt och oftast föga lönande.
Det närbelägna Vänersborg var däremot en helt annan historia, för där jobbade flickorna på väna platser som Lasarettet, Länsstyrelsen och Landstinget. Det gjorde killarna också, så ja du förstår säkert vad jag menar.......
Men nu stod det i alla fall Trollhättan på programmet och eftersom varken Söderqvisten eller jag är så speciellt fyllda av hormoner längre så hoppades vi på framgång. Eftersom det var rally som gällde bestod vår beväpning var Ford Escort RS1600 och inte kostym med utsvängda byxor samt sidenskjorta med jättelika kragsnibbar som det var när man var Handelsresande!.
Sommaren hade tillbringats med en skön och lugn konvalescens efter MSR 2008, men rallybacillen gjorde sig påmind när Trollhättans MK kallade till Rally. Strömkarlen stod på programmet och då tänker många rallyåkare 2 gånger Kabelvägen och ett par snuttar! Så var det dock inte 2008, eftersom man nu även bjöd på en längre SS, förutom de kortare utfyllnadssträckor, och så förståss två ggr Kabelvägen. Strömkarlen bör man ju heller inte missa, eftersom det näst intill är en lokal tävling om man bor i Göteborg. Dessutom är det en av de få tävlingar som jag har historia i, även om historian är lite trasig. På få ställen har jag betalt så mycket startavgift, så många gången, för så lite körd ss!
Första gången var troligen 1999 då min kamrat och jag åkte Ford Escort MK1 i vår andra tävling. Det var på den där härliga tiden, i Nya Veteran som klassen kallades, när besiktningspersonalen gick uteslutande efter årsmodell på bilen och gav komplimanger om man hade brandsläckare fast monterat i bilen. Det hade vi, dubbla dessutom så alla var jättenöjda. Att bilen var reggad som en 68:a gjorde ju också att vi väl platsade i Nya Veteran som då var 1966-1971. Att det fanns en Pinto-motor under huven, som var homologerade först 1974, brydde sig ingen om eftersom man visste precis lika lite som vi.
På startlinjen såg det lovande ut för vår Escort som stod tillsammans med en Amazon från Bäckefors med hemmabyggda 4-link lådor stora att rymma en Samsonite. Det var en paradisisk tid! Tyvärr fanns det en orm även i detta paradis och för vår del var det Boråsaren Jan Hagberg, som blev vår Nemesis, i en efteranmäld Opel Ascona A.
Ett par år senare stod vi åter på startlinjen med en gul Escort MK1 som troligen fått vattnet att gå för både Tommy Book och Ralf Pettersson. Brandsläckarrester i motorrummet på insugssidan efter en mindre brand, SAAB 900 fälgar, Escort MkII spoiler fram och plyschstolar som doftade Wanderbaum bara för att nämna några höjdpunkter. Vi lämnade inte Trollhättan med längre avstånd än att vi kunde följa vårt doftspår tillbaka....
Historiskt korrekta stod vi åter på startlinjen 2003 med SGA 481, det slog eld i motorrummet efter SS3 så Torbjörn Larsson och jag drog oss stillsamt tillbaka.
Men skam den som ger sig! 2006 var vi tillbaka för att snart inkassera mera utgifter! Söderqvisten och jag drog till Trollhättan med FJT392 som var annonserad som en TBA vilket alltså innebar Escort RS1600. Första ss gick väl så där, men vi lyckades hålla våra klena framhjul på vägen till skillnad från Erik Uppsäll, då redan klar HRC-mästare, som rullade. Till SS2 fick vi på mera manlig dimension på framhjulen, men det båtade föga. Vi tog rakt i en vänstersväng efter att ha tappat styrningen. Sedan såldes bilen till Tom Axelsson och då förstår du själv hur det gick med den bilen...........
Summa summarum fyra starter i fyra olika bilar och nu var det dags för start nummer fem med den femte bilen. Det går då i alla fall inte slentrian i vårt förhållande till rallybilar. Skillnaden mot vår första Nemesis, Hagberg, är slående för han har väl plågat sin Ascona, som han åkte 1998, alltsedan dess. Ja i alla fall reg. skyltarna.
Under stora delar av MSR2008 hade vi haft förmånen att umgås med Christer Nilsson och Claes Evenås från Trollhättan. Nu förbarmade de sig över oss och tog med vår kompletta servicekit bestående av en bensindunk och två MSR-left-overs hjul ut till centrala serviceplatsen. Söderqvisten och jag åkte ensamma utan service då vi inte lyckats hittat någon person svagsint nog att sitta på en dammig parkeringsplats utanför Trollhättan en hel vacker sensommar lördag
Eftersom det rådde stor brist på Wigrenar, stora såväl som små, fick även Christer bestå med att vara vår huvudkonkurrent under rallyt. "One-stop-shopping" så att säga. Som Back-Up hade vi Hagberg, på vilken vi ju hade 10 års revansch att utfordra!
Men även i övrigt rådde det ingen brist på motstånd! "Alla" var nog där, utom Wigrenarna!
I vår klass fanns det 27 bilar med storheter som Roten, Uppsäll, Adielsson, Sundin, Drotz, Fredriksson, Wassberg, Ekendahl, osv. Sammantaget bestod hela det Historiska fältet av 58 deltagare så även i de andra klasserna var det hett!
Att SAAB gör dåligt affärer och är på fallrepet har väl inte varit en Kioskvältande nyhet, under de senaste 50 åren! Nu tror jag vi hittat varför!
Start och mål var nämligen förlagt till SAAB:s Bilmuseum, en mycket trevlig och informativ plats inte minst för bilhistoriskt intresserade. Till SAAB Bilmuseum hör en utmärkt restaurang. Utanför Restaurangen fanns det en gårdsplan som denna lördag var till brädden fylld av tävlingsbilar och rallydeltagare. Så mycket folk hade nog inte skådats på en dag i grannskapet, sedan Eric Carlsson senast var på besök. Förare, kartläsare, servicepersonal och funktionärer vilka alla verkade ha en sak gemensam.
Kaffetörst och hunger!
Man kunde visserligen köpa kaffe i pappmugg, via klubbens försorg, att dricka stående, men SAAB:s finfina restaurang var stängd! Inte stängd som i igenbommad, folktom och öde, utan dörrarna var låsta medan all personal gick runt bland dignade hyllor, puttrande kastruller, brummande bryggare och väntade på det magiska "Öppnings-slaget". Alltså när man "skulle" öppna. Att den öppningstiden sammanföll med att gårdsplanen troligen var tom, eftersom rallyfolk tenderar att dra till skogs under själva tävlingen, var inget som påverkade förhållandet "stängt alternativt öppet".
Hans-Åke försökte komma in men blev bryskt avvisade med hänvisning till öppettider. Jag hade större tur och lyckades oförhappandes slinka in tillsammans en ur personalen som varit ute och rökt. Väl därinne kunde man visst få alldeles utsökta smörgåsar, direkt från de dignande hyllorna, och nybryggd Cappucino, om man bara lovade att inte visa detta för "alla de där ute"..............
Say no more....! Kuhmo-folket var däremot av en helt annan kaliber och hade öppet hus vid sin lastbil, med gratis råd om hur man får den mörkaste gruskvasten mot en, i sammanhanget, blygsam investering!
Efter en vindlande färd genom diverse idylliska villakvarter når vi starten på SS1. Hela den här resan gick helt problemfritt!!
SS1 Stubbered 3,1 km
Start på en lång raka som drog upp i ett skogsbryn, över några åkrar ett par svängar o ett lurigt vägbyte senare var man i mål. En liten söt prolog som tydligen relanserats 2007, efter en tid i rallydvala. 3,1 km är inte mycket men det räckte i alla fall för att Mr SAAB V4 himself, Erik Uppsäll, skulle hinna välta på taket 2007.
Vi sätter i väg med Sverige-bilen, vilken vi inte åkt med sedan ICA-rundan. Däcken som satt på var de Bröderna Bolin använt i MSR08 förutom framdäcken, där vi hittat ett par praktiskt taget oanvända smala Kuhmo liggandes i garaget. De var nog sparade till "a rainy day" borde så ha förblivit! Alldeles för smalt för bra grepp på "Torparasfalten", men vi tar oss i mål!
Tony Jansson vinner sträckan, eftersom han verkar ha Midnatts-tempo kvar i den skrangliga kroppen. En som också verka ha något speciellt i kroppen är Anders Prick som lyckas ta sig in strax bakom och på samma 10-del som Fredriksson i V4:an. Värt att notera är att Anders åkte Amazon och inte sin EVO vilken han annars brukar lufta på Strömkarlen. 2007 luftade han Mitsun riktigt ordentligt, då tappade han nämligen framrutan redan på väg till besiktningen.......
Hagberg, Sundin o Davidsson kör jämnt o vi kommer in en bit senare.
SS2 Kabelvägen 8,8 km
Den berömda Kabelvägen, första vändan! Man kan tydligen åka sträckan från två håll och vissa år har man bytt riktning, men så inte i år vill jag komma ihåg. Sträckan lär ha fått namnet då vägen byggdes som transportväg då man drog en kraftledning. Inte undra på att det är legio med strömavbrott i Västra Götaland.... Krokigt, kringligt, krångligt, kuperat men hårt i mitten med lösgrus på sidorna. Vägen skall vara omöjlig att memorera sägs det, vilket jag inte är något sanningsvittne på eftersom jag knappt hittar hem efter en veckas semester.
PUH! Nu sladdar det! Eftersom det inte styr riktigt fram, tycker jag, så får det bli mera sladd bak. Höjdpunkten på sträckan var att vi vinkade till välpressade Anglia-fantasten, mm. Leif Norrlund efter målskyltarna. JA, då förstår du själv vilken typ av sträcka det var.......
Tony vinner igen med Sundin och Hagberg en bit efter. Vi sladdar längre ner !
Stilstudie av två Dalslänningar i samma sväng. Tro´t om du vill men understyrt är snabbast! Sundin är drabbad av Uppsäll-syndromet!!
Äntligen service!
Inne på serviceplatsen, som var granne med en fotbollsplan, hade den vänlige Nilsson ställt sin servicebil med våra hjul så räddningen var nära. Ett snabbt byte och ut igen med de tidigare bakmonterade 195:orna fram och 205:or bak. Absolut manligt!
SS3 Hästekullen 3 km
Starten var vid den granna bondgården där vår Porsche började brinna 2003, men nu åt andra hållet. Vägen drog det rakt över en åker, hårnål höger runt en klippa, lite knix, lång vänster o uppför förbi en bondgård, hopp, rakt sedan lååååååååååång höger inne i en skog, tror jag?! Vägen knallhård, men ett par vattenpölar i inledningen, efter hårnålen.
Äntligen! Skottrakt i starten så vi galopperar i väg. Bättre fäste både fram o bak. Kommer riktigt ok runt hårnålen, men uppe vid bondgården står de slokörade Christer Nilsson o Claes Evenås utanför sin, till synes oskadda, Ascona. De vinkar ok, vi vinkar tillbaka. Fegar svårt i partiet inne i skogen. Får faktiskt skäll! Vad är detta för nymodigheter!?
Göteborgs snabbaste Historiska Adielsson vinner ss3 i par med Jan Lorenzon. Familjen Adielsson fanns representerade i tre klasser i Strömkarlen. Unge Mattias som åkte VW Polo i ungdomsklassen, pappa Mats som åkte Fiesta ST 150 och så Farbror Janne.
Humlan var antagligen sjuk för han blev "bara" två eller så var det för kallt for stora insekter. Sedan kommer Sundin, Hagberg o vi. Lite skäll hade alltså piggat upp!
Klicka här o kan du kolla på YouTube
SS4 Skrehalla 3,1 km
Ännu en snutt men stenhård o finfin väg. Grannt väder med sol och höstluft.
Hans-Åke har fått smak på att skälla, så en tillsägelse om "gott tempo" levereras redan i starten av den karske kartläsaren.
Jan Lorentzon, även känd som "Janne Småland" en snabb SAAB V4 o VW Golf åkare på sin tid, hade tydligen också fått smak på att skälla. Adielsson blev så till den milda grad uppjagad att han o Jan, förutom att bli snabbaste Adielsson, lyckades tvåla till Självaste Herr Jansson igen. Nu med 5,5 sekunder över 3,1 km!!
Vi själva var endast 2/10-delar från att investera i en egen "Sverre T-shirt". Alltså en T-shirt som proklamerar när, var och med hur mycket vi slagit Tony Roten Jansson på en rally-ss. Trendsetter för detta klädesplagg är den gode Finländaren Sverre Norrgård, vilken tog Tony:s skalp på en ss i MSR 2006. Att Tony på den sträckan fastnat i en sandfälla framgår inte av Sverres T-shirt.... Efter oss, givetvis lååååååååååååååååångt efter, kom Sundin, Uppsäll och Hagberg. Synd att inte ss4 var 31 km istället för ynka 3,1. Men, vi hade alltså börjat lägga grunden för en revansch för debaclet för 10 år sedan!
SS5 Rolken 10,8 km
Detta var alltså den nya sträckan som MK Trollhättan hade hittat och en grus-ss på 10,8 km, i fantastiskt skick, är definitivt inte snuten ur näsan. Speciellt inte i ett relativt civiliserat och välbefolkat område som Trollhättetrakten. Heders åt Tävlingsledningen! Vägen fantastiskt underhållande. Start inne i ett skogsbryn, men några kluriga kombinationer redan i början.
Kö! I de flesta rallyn är det ibland köer och det är inte alltid obehagligt. Oftast har man ju ingen direkt tid att passa så om vädret är tjänligt skadar det ju inte att få sträcka på benen, lite extra, i bland. Man lär sig också massor av mera erfarna medtävlare! Vi fick nu lära oss en hel del om däcksekonomi av en snabbare och smartare medtävlare i en troligen däcksätande stor Volvo. Sträckan gick finfint under första hälften, men i slutet började bakdäcken ge upp. Även en Escort tenderar att slita bakdäck o de här hade också gjort ett antal ss-mil i MSR. Det gick bredare o breddare....
Adielsson/Lorentzon tog även där sträckan, troligen bara för att bevisa att den massiva vinsten på ss4 inte var en olyckshändelse. Tony tvåa, sedan Uppsäll, Davidsson och Sundin. Vi sladdar in som sexa före Säffle-Wassberg och Boråsarn.
Service
Att komma till service för att titta på en halvfull bensindunk och två smala och oanvändbara däck gör ingen människa glad. Söderqvisten trollade i alla fall fram en chipspåse så vi fick oss ett litet mellanmål i den sköna höstsolen. Serviceplatsen sjöd annars av liv och kiv där bilar kom och gick, servicefolk, fruar och flickvänner sprang omkring med däck, dunkar, skruvmejslar och sträcktider. Christer Nilsson och Claes Evenås saknades, så tydligen skulle vi åter komma före dem bara vi höll oss på hjulen.
Tony var i ledning, med Adielsson 10 sekunder efter. Jan hade 11 sekunder ner till Uppsäll som inte satt säkert eftersom han jagades av den glade Stenkrossaren och däcksekonomen Sundin, vilken bara behövde ta knappa 4 sekunder för att vara jämsides. Sundin, som antagligen skulle åka "make-or-break", hade 8 sek tillgodo på Davidsson, vilken i sin tur hade dryga 3 i plus till Hagberg. Vi kom efter Hagberg, men med Kabelvägen framför oss och 14 sekunder i nacken verkade vårt läge tveksamt för vadhållning med höga insatser.
SS6 Kabelvägen 2 8,8 km
Återigen kö! En Rallye Kadett hade kört på en hund eller kanske var det tvärtom?! Hur som helst så var det veterinär snarare än bärgningsbil och ambulans som efterfrågades, så alla hoppades, för besättningens skull, att det var hunden som skulle plåstras om. Ingen annan stans i världen än i Sverige kan man ligga i gröngräset och lyssna till ett retoriskt komplett resonemang om Volvo P1800:as fördelar som rallybil. "Nej, det är inte alls en tillplattad Amazon". Efter nästan ingen hade blivit övertygad, men bud om jyckens snara tillfrisknade hade nått tävlingsledningen, så släpps fältet åter ut på Kabelvägen. Denna skulle den föra de försiktiga och/eller tursamma en bra bit på väg mot slutmålet i Trollhättan.
Vi brakar igenom Kabelvägen med stabil överstyrning. Förra resan hade vi problem med styrningen, via magert fäste fram, nu var det andra ändan som är problemet. "Alltid är det något! sa damen med näsblod". Hagberg spöade oss svårt!
Sträckan vanns av Jansson/Andersson med hårdsatsande Sundin/Karlsson som tvåa.
Eftersom Uppsäll distanserades lyckades Sundin tränga sig in på pallen. Där fick han sällskap av Adielsson/Lorentzon som tvåa och Jansson/Andersson högst upp.
Vi själva kom in som sexa, efter Hagberg/Lundman, och vi förlorade det mesta på Kabelvägen. Så revanschen på 1998 års resultat i Strömkarlen lär få anstå ännu ett tag., dessutom har ju årets resultat adderats. Men tar bara Trollhättans MK bort Kabelvägen ur, det annars så utmärkta, rallyt så kommer hämnden på Hagberg att bli gruvlig! I alla fall om vi orkar med att köpa riktiga däck och nu har vi ju fått berättat hur man kan få rimlig ekonomi i detta
Du som läste skrönan den Midnattsolsrallyt (MSR) kanske kommer ihåg att det krävdes en substantiell investering i material, tävlingsbil, för att platsa på topp-i-tio. Hur var det då i Trollhättan kan man undra?
Midnattsolsrallyt är ju den mest prestigefyllda historiska tävling som åks i Sverige, medan Strömkarlen är detsamma fastän i Trollhättan. Icke desto mindre ingår Strömkarlen i det svenska historiska mästerskapet. Så för att få det hela rättvist antar vi att MSR är dubbelt så prestigefyllt och har dubbelt större startfält än Strömkarlen räknar vi enbart snittpriset på topp-fem i den senare tävlingen.
Midnattsolsrallyt 480.000 kr (inkl. Wigren)
Strömkarlen 170.000 kr (exkl. Wigren)
Följaktligen torde du alltså komma undan med 310.000 kr mindre genom att koncentrera dig på att vinna mindre tävlingar, då investeringsbehovet här stannar vid 170.000 kr. Men för att ha en riktigt rättvisande kalkyl måste du förståss reservera för Wigren-effekten!
När vi kom i mål var återigen SAAB:s restaurang stängd. Vi gjorde detsamma och satte kursen raka vägen hem för inte vågar man gå på lokal i Trollhättan. Om det nu fanns någon som ännu var öppen!
Stort tack till fotograferna
samt
Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!
Copyright råder på allt material!