Vi kom från nordöst. Förra gången di svenske drog in i  Nykøbing, kom de från andra hållet och det med ödesdigra konsekvenser för Danmark!

Den något rundlagde kung Karl X Gustaf kom, med sin armé över isen, från Jylland, via Fyn och Lolland till Nykøbing i februari 1658. Den djärva planen hade utarbetats av Karl Gustaf Wrangel.  Kungen lär ha ätit middag och övernattat i staden, innan han drog vidare för att betvinga den danska huvudstaden Köpenhamn.  (resvägen utsatt på kartan) Det hela resulterade sedan i freden Roskilde, vilken nog är den mest betydelsefulla förhandling som någonsin hållits av svenskar, med dansk hjälp, på franska. Till sin hjälp hade svenskarna nämligen den danske "överlöparen" Corfitz Ulfeldt. Om det var tack vare eller trots detta, vet man inte, men Sverige "erhöll" då Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län.

Källa: Bohusgillet.se

Om kung Karl XVI Gustaf skulle tänka sig att upprepa sin föregångares bravad skulle jag rekommendera honom att stilla sin hunger till lite senare. Han bör göra som vi gjorde och vänta tills han kommer till Ringstedt, för där bor Per G Hansen och han brukar bjuda på alldeles utsökta middagar. Han är dessutom kungligt generös med jästa såväl som destillerade drycker, av bästa kvalitet. Vår bilintresserade monark kan dessutom beundra en bilsamling av helt kunglig kvalitet! Allt under stort danskt gemyt. Hela den nuvarande svenska armen skulle dessutom, troligen,  få plats på det närliggande och utmärkta hotellet Scandic. De 42 stridsvagnar, som svenska armén numera äger, kan de parkera, utan avgift, på gästparkeringen om de säger till i receptionen.

Så hade "vi" gjort och det var väldigt trevligt. Men det är en tveksam aktivitet, betraktat som uppladdning för krigiska eller motorsportsliga äventyr. Med vi förstås den här gången min codriver Peter Sanell och till vår hjälp hade vi den danske "överlöparen" Karsten M Svensson, med serviceteam.
Det var det alltså dags igen! Danmark, rally, asfalt och Porsche i glada vänners lag. Kan det bli bättre? Nej, det är bara att hålla med i Storm P:s, träffsäkra, påstående om Tuborg öl och konstatera att det gäller för också för rally och kalas!

Den danska Yokohamamesterskabet är en sprintcup som är smart organiserad av däcksmärket Yokohama. Man kör fyra deltävlingar vardera i två regioner, Öst och Väst, för att sedan samlas till en final där de bästa ekipagen från respektive grupp gör upp. Huruvida deltagarna gynnar sponsorn, i någon högre omfattning, vet jag inte, men efter vad man kan ana är det inte obligatoriskt att åka på  sponsorsprodukten. Vi gjorde det i alla fall inte, måste vi tyvärr erkänna. 

Att hitta till rallyn i Danmark är enkelt! Man bara åker efter en vit Brian James trailern, med K. M Svensson dekal på. Då brukar man hamna vid besiktningen och där är det bara att lasta av. Så gjorde vi även där här gången, och tur var det att det fanns en ledsagare, för jag var fullt engagerad i att lyssna till allahanda historier om bilsport på bana och i skogen. Peter måste vara 140 år, minst, med alla de historier han samlat på sig eller har han levt ovanligt intensivt i motorsportens centrum. Underhållande var det i alla fall! Du kan se mera Peters spännande bilval, som förare, om du klickar här. 

Underhållande tyckte också de danska besiktningsmännen om vårt avgasljud!
På 3.500 rpm bluddrade den morgontrötta boxersexan svårt och visade sitt missnöje genom upprepat skjuta i avgasröret. Vår ljudmässiga entré stod troligen inte Karl X Gustafs långt efter. Nålen på decibelmätaren gick högt upp på det röda vid varje smäll. Men eftersom danskarna, troligen, fortfarande är lite skotträdda släpptes vi igenom "den här gången", precis som 1658.

Besiktningen var förlagd långt utanför det egentliga tävlingsområdet, och utanför tätbebyggt område. Men ledsagaren hade nu bytts från trailer till Porsche RSR. Rutinen var däremot densamma. "FÖLJ MIG", och tur var väl det för jag hade väldiga bestyr med att prata i mobiltelefonen. Lyckligt hamnade vi på tävlingsområdet.

För dig som varit på "Lille Mats" behöver jag inte förklara, men om det till äventyrs finns någon som inte besökt Skånes/Sveriges äldsta (?) rallysprint tarvar upplägget en liten information. Arrangören hade bundit samman ett antal gator och mindre transportvägar till en bana som gick runt. Varvet mätte drygt 3 km och varje heat skulle gå tre varv. Man skulle åka 4 heat, två motsols sedan en liten paus för att vända banan och sedan två medsols. Det fanns en separat påfart och avfart så man kunde ha flera bilar ute samtidigt. Inne i centrum av "banan" låg depån.
Där hade ett 70-tal deltagare i varierande förfall samlats. Här fanns allt ifrån WRC, via Kitcars till Historiker och nationella klasser i olika kubik. En minst sagt blandad kompott!
Runt banan hade ett större antal åskådare samlats med paraplyer till skydd mot det ihärdiga duggregnet. Banan/Sträckan låg våt och det fanns varierande underlag. Allt från slät fin asfalt till gatsten, brutet oljegrus och ett par tre lerhål.
Karstens boys hade riggat tälten så vi stod på rad. Per o Karsten hade ett lägre startnummer än vi så de stod först. Så snart de lämnade regnskyddet, för att ta sin runda, skulle vi rycka fram och därigenom lämna utrymme för dem när de kom tillbaka och så skulle det fortsätta. Vårt tillhåll låg mycket centralt, i förhållande till sträckan, så man kunde med mycket liten fysisk insats ta sig till en bra åskådarplats för att spana på med- och mottävlare.
Nu väntade de flesta tävlande på Mastervarv för att tillförsäkra sig om att det inte gjorts några ändringar i bansträckningen. Man hade tävlat på samma slinga sedan flera år tillbaka i tiden och de flesta verkade kunna banan. Nyrekryteringen till sporten är kanske lika skral i Danmark som i Sverige.
Men, medan somliga väntade på Mastervarv, väntade andra, främst, på att Karsten skulle packa upp de, förhoppningsvis, medhavda mor Svenssons Pannbiffar!

Mastervarv eller Recce.
På en oändligt lång rad åker vi runt sträckan i sakta mak, medan duggregnet strilar ner och gör vägen halkig. Peter går an som värsta Moya, om nu någon kommer ihåg Carlos Sainz smattrande kartläsare. Det var vänster TRE, HÖGER fyra om vartannat inklusive förslag på spårval. Han gjorde dessutom samtidigt, noteringar. Se det var en effektiv kartis det, själv hade jag nog med att försöka hålla rimligt avstånd till framförvarande bil. Det var ju fortfarande tidigt på morgonen och Per G:s bjudningar går inte spårlöst förbi.
Nu hade vi, läs Peter noter, för sträckan och en allmän uppfattning om hur det såg ut. Det var mycket blandat bök, med en accelerationssträcka. Underlaget var minst sagt blandat och man kunde ana att det var halkigt, både av vätan och på de diverse ställen där det kommit upp lera på vägen.
Vi hade startnummer 66 så vi skulle starta i slutet av fältet och det passade oss alldeles utmärkt då vi hoppades att de framförvarande bilarna skulle torka upp ett idealspår, för oss att åka.
Men nu var vi i Danmark! Så när vi frågade startmannen om när vi, med startnummer 66, kunde tänkas att starta svarade han något i stil med att "ni kan åka när ni får lust, det där med nummer är inte så noga........"

"Pokal eller Hospital"
 

SS1
I kön fram till start får vi se hur det går till!
Startmannen håller utkik efter en lucka bland de bilar som redan finns ute på sträckan och när han uppfattar att det finns tillräckligt utrymme ger han tecken och börjar räknar ner. 5-4-3-2-1-kör. Efter kör har man några sekunder på sig att dra iväg och tidtagningen börjar när man passerat fotocellen som sitter vid starten. Sedan är det tre fulla varv, efter bästa förmåga. Koll i backspegeln är påbjuden så att man inte bildar kö. På sista varvet, vilket ju självklart kartis får hålla reda på, skall man stanna i en "fålla" av koner. Tidtagningen stoppar då man passerar fotoccellen vid "fållans" ingång. lyckas man inte få stopp i "fållan" eller kör på någon kon får man tidstillägg.

Vi drar iväg med ett mäktigt hjulspinn på det regnvåta underlaget! Bilen tvärar mäktigt ut på sträckan. Snabbt in med ny, och högre, växel. "Vä3-100", vrålar det inne hjälmen. Skär kurvan. Mer växlar! "Vä2-100- håll ut",  Bromsar hårt, halkigt, svårt få i 2:an, svängen går fint, och så fortsätter det. När varvet är klart ut på ett nytt och ännu ett innan vi med låsta hjul står stilla inne i målfållan.  

Sammanfattningen var att det måste vara väldigt halkigt, slirigt. Bilen var över hela vägen och bakändan hade klara ambitioner att komma före framändan, i alla fall ut ur kurvorna. Motorn går som ett spjut, men växlarna är fortfarande bökiga. Kan bero på något så enkelt som ovana. Har ju inte åkt manuellt växlad bil till vardags på 15-20 år och mycket tävlingsåka är det ju heller inte nuförtiden. Peter var ju ett fynd! På bred småländska upplyser han inte bara om kurvans riktning och radie samt längd på efterföljande raka. Nej, när han blev varm i kläderna fick man också förslag på spårval, växel och gaspådrag samt stödjande tillrop. Allt med en ljudnivå som passat för speakern på Nya Ullevi.
Vårt antagande om att det skulle finnas en torrt spår att åka kom på skamm. Danskarna hade spårval som påminde om en onykter fårflock, så de hade inte lyckats torka upp nästan någonting, men de hade däremot lyckats dra upp en del lera på asfalten, de smutsgrisarna. Vår tid var väl inte överdrivet bra, men rimlig med tanke på omständigheterna. Om man i omständigheterna räknar in Per G och Karsten, vilka ledde den historiska klassen stort!

SS2
Efter välförtjänt vila var det dags igen!
Nu hade det torkat upp lite mera så vi satte av med "high hopes", som tedrickarna säger!

Växlarna fortfarande ett problem och det känns fortfarande väldigt halkigt, inte minst för bakhjulen. Vi går halvbrett ut ur de flesta kurvor, men 3 liter puttar på rätt bra. Tyvärr snurrar vi en tvär kurva och tvingas backa. Annars var det riktigt kul! vi hade t.om. lyckats få fart på den nyinköpta minikameran, för första och enda gången, så här kan du åka med "free of charge", men på egen risk. Rally kan vara smittsamt!.

http://www.youtube.com/watch?v=QYCG807L5Lk&feature=youtu.be

Gör en riktigt bra tid, inte minst med tanke på snurren, och nu skall det bli lugn och ro för banan skall vändas.
Men icke! Väl inkomna i serviceområdet kommer Karstens killar störtandes och upplyser oss om att vänster bakhjul verkar vara löst. De hade masat sig ner till vägkanten och där fått se att hjulet hängde i framkant på hjulhuset när vi bromsade och i akterkant på hjulhuset när vi gasade, eller var det tvärtom. Bra var det i alla fall inte och troligen inte alls så som Dr Porsche hade avsett när han konstruerade bakhjulsupphängningen!
Men med hjälp av Karstens servicekillar, ett spännband och en spärrnyckel grovinställdes hjulet och drogs fast igen. Nu kunde det väl bara bli bättre?!

Pausen gav oss möjligheter att fördjupa oss i hur vi körde likväl som tid till "fördjupning" i Karstens kylväskor. Det senare var lika gott som vanligt, medan det förra gav oroande insikter. Vid en jämförelse påstod Per G, som ju var avsevärt snabbare än vi, att han nästan i varje moment/svårigheter hade en växel upp mot oss. Eftersom vi trodde att vi hade likadan slutväxel var detta oroande. Kanske borde vi vara mer sparsamma vad gällde nedväxlingar? Sagt och gjort! Till nästa runda skulle vi prova, nu verkade det ju i alla fall som om hjulen satt fast!
Vi fick också tid att titta till hur de andra deltagarna såg ut och här får du några exempel.

SS3
Nu var det samma sträcka igen, fast medsols, vilket gjorde att det mesta var nytt.

Vi drar iväg bortöver den, tidigare, långa målrakan. Starten gick på ettan, även om Per G hade påstått att han brukade starta på tvåan. Just när vi hörde det påståendet undrade vi om han verkligen hade varit seriös i sin beskrivning av växelval. Icke desto mindre framhärdade vi och åkte hela slingan med genomgående "en växel upp". det gick stadigt och faktiskt riktigt raskt!

Väl i mål var vi förväntansfullt smånöjda men när vi konsulterade lokala "Fröken Ur", visade det sig att det var en schimär! Vi var 16 sekunder efter den, troligen,  "bedrägliga" dansken, att jämföra med 12 sekunder efter när vi både snurrade och hade ett löst bakhjul. Kanske man skulle lossa några muttrar till nästa heat?!
Av erfarenhet vet jag ju att folk söderifrån är luriga, men hade Per G verkligen dragit oss så vid nosen, beträffande växelval? En titt på däcksstorleken gav ett delsvar: den danska Porschen gick på "cyckeldäck", om man jämförde med vår manliga däckssättning, vilket ju följaktligen gav högre höjd på hjulet. Här fanns antagligen skillnad mellan växlarna!
Vi låg också risigt till i den historiska klassen och sista repan hade ju inte direkt hjälpt oss att avancera. Nu hängde det på det sista "skottet". Nu skulle det, för att låna Per Hansens favorituttryck; bli: Pokal eller Hospital!

SS4 Pokal eller Hospital
Före start bestämde vi oss, följaktligen, att vi "kör som vanligt", alltså låter boxersexan sträcka ut ordentligt och inte ligga och småputtra på drygt förhöjd tomgång.

Åskådarna komplimenterade oss med applåder redan när vi med spinnande bakhjul lämnade startplattan! Peter var i högform så det haglade noter åt alla håll och på den bogen gick det hela resan. Jag vill dessutom komma ihåg att vi lyckades åka ikapp och om två medtävlare ute på banan. Skoj var det också. Boxern, i bakluckan, röt och terriern, inne i bilen, tjöt. Själv var jag manligt samlad, men ändå genomsvett när vi kom i mål.

Se det såg bättre ut! Tyvärr 4 sekunder efter Per o Karsten, men det var ett gigantisk kliv, om inte för mänsklighet, så för de närvarande svenskarna. Därmed lyckades vi också kravla oss upp på prispallen, om än bara på nedersta steget. 

Som vanlig var danskarna luriga, så den här gången fintade de oss på vår välförtjänta pokal. Istället fick vi, högtidligen, motta en bockad aluminiumplåt, storlek mindre, men det gällde även för våra snabbare kamrater så det fanns ingen anledning att sura.

Efter väl förrättat värv satte vi oss i depån för lite eftersnack med öl och pölse. Det var väldigt trevligt så tiden gick fort. Hux flux hade Karstens gäng dragit iväg, med Peter hack i häl. Nästan ensam kvar på serviceplatsen  var bara att klättra in i 911:an och dra iväg till besiktningsplatsen där trailern stod parkerad. Problemet var bara att det enda jag kom ihåg var att man skulle svänga höger när man kommit ut från tävlingsområdet. Sedan var allt ett blurr av avtagsvägar och rondeller. Det enda jag kom ihåg, från morgonens resan till tävlingsområdet, var mobiltelefonsamtalet samt att det gått en dam som rastat 5 hundar utanför ett litet hus, men nu sågs varken damer eller hundar. Mina tankar gick till när Söderqvisten och jag åkt rally i Tjeckien och använt en skrotbil som landmärke vid notskrivningen. När vi kom i full fart, på tävlingen, var bilrackarn försvunnen och följaktligen vårt landmärke också, så vi var helt borta i noterna. Nu var jag också helt "borta", men lyckades efter ivrigt kryssande, samt telefonerande, runt omkring i Nyborg långt om länge lokalisera trailern och dragbilen. Där var det lika bråttom att komma iväg som det alltid verkar vara när en tävling avslutats.
Varför denna oerhörda brådska att komma hemåt? Om man varit borta i två dagar kan väl inte 20 minuter spela så stor roll?

Nåväl, Peter och jag fick strax lastat upp och satt oss tillrätta i den bekvämare dragbilen. Kändes skönt att få sitta i ett par riktiga stolar i en vältempererad och ljudlös miljö, efter att ha varit nedpackad i en bullrande, trång och bråkig tävlingsbil hela dagen. På vägen mot delar av bytet från Roskilde, Skåne, Halland och Bohuslän, sammanfattade vi helgens äventyr och diskuterade våra intryck:
- Fredagens trevliga samkväm i strålande miljö. Detta var verkligen att "hygge ej"!
- Tävlingsformen var lättsam om än fylld av väntan
- Bilen går som ett spjut och ser asläcker ut
- Det borde finnas potential till tidsförbättringar om hjulen sitter fast och växlarna går in lättare.
- Karstens Teams serviceanda och mathållning får, återigen, 5 getingar
- Peter och jag fungerade finfint tillsammans. Det borde kanske upprepas?
- Per G och Karsten hade, ännu en gång, varit för svåra för oss. Men nästa gång....!!
- Det hade varit en lyckad helg

Så när vi satt där i bilen på hemväg var det bara en sak som grämde oss: Vi borde ha tagit upp arrangörens erbjudande om att köpa upp all den starköl, som blivit kvar från serveringen i tävlingsområdet, till rea-pris. Om inte annat så för att stödja sporten!        

Stort tack till:

Karsten och hela hans team för bra service och fantastiska pannbiffar

Peter Sanell för trevligt sällskap och god notläsning

Per G för generöst mottagande samt "goda" råd

Dansk Rally Foto för lån av bilder

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!