Rally Silkeborg, Danmark
24-25/8 2013

"Jag kan motstå det mesta, utom frestelser", Oscar Wilde (1826-1896)

Att sluta åka rally verkar ha stora likheter med att försöka sluta röka!
Alla goda föresatser åker ut genom fönstret vid åsynen av en god cigarr, det är i alla fall min erfarenhet. Den förledande goda cigarren var i det här fallet en sotsvart och ovanligt fet Porsche 911, som byggts med hjälp av min vän, Porschegurun, Magnus Wigren.
När bilen, som byggdes för att säljas, stod klar gick den bara inte att motstå. Den var äckligt provocerande och måste bara provas! Eftersom den var byggd för asfalt, skulle debuten självklart ske på asfalt och det närmaste asfaltrallyt som går att uppbringa fanns i närbelägna Danmark. Dit styrdes kosan 24-25/8.
Det hela är alltså Wigrens fel, igen. Inte mycket nytt under solen, alltså!

Silkeborg, som ligger mitt på Jylland, bjöd in till Danmarks första rallytävlingshelg för enbart historiska bilar. Tipset att åka dit kom från ½-svenske heldansken Karsten M Svenson och då han vet att sätta piff på sina erbjudanden så ingick allt. Extra ALLT, skulle det visa sig! Servicefaciliteter, reservdelar, tolkfunktion, garageutrymme, hotellbokning, administrativa tjänster, middagsbokning, fika, teamkamrater, kartläsare, mor Svensons pannbiffar och väldigt trevligt sällskap.
Vädret var strålande, maten lättuggad, asfalten smal, slät men onödigt snabb och man förstod knappt ett ord av vad infödingarna sa. Man var utomlands, helt enkelt!
Min kartläsare för helgen, Erland Salberg, var mycket trevlig men väldigt lokal. Lite Google Translate hade inte varit i vägen. Fundera själv hur du skulle reagera när du kommer galopperandes, på 5:an, mot ett blint krön och kartis vrålar i lurarna ”top-halvfjärs”……?!

Rallyhelgen bestod egentligen av två separata tävlingar. På lördagen var det en krånglig, trång och bökig rallysprint nere vid den vackra sjön inne i Silkeborg, men på söndagen skulle man få sträcka ut på mera "riktiga" rallysträckor. Att påstå att lördagens rallysprint var helt historiskt korrekt var kanske en överdrift, sett ur vår mer strikta reglementstolkande synvinkel. Men det var genuint trivsamt, så de flesta trivdes alldeles utmärkt.
Lördagens arrangemang organiserades av Danska Hillclimb föreningen. Ja, du läste rätt! Ett land, vars högsta punkt, Møllehøj, enbart sträcker sig 171 m.ö.h, har faktiskt en Hillclimb förening. En väldigt aktiv förening dessutom! Deltagarlistans åkdon avspeglade, följaktligen, det som används av arrangörsföreningen, men med inslag av "vanliga" historiska bilar enligt FIA Appendix K samt bilar med danska nationella historiska vagnböcker. Hillclimbs reglemente verkade ha klassindelningar där vikt/hkr spelade en avgörande roll.

Klicka på bilderna

Söndagens minirally, ca 55 km ss, arrangerades av den lokala motorklubben och nu var enbart bilar med historiska vagnböcker, nationella eller internationella, välkomna. På söndagsmorgonen var planen rekognosering med eget notskrivande samt start efter lunch. En del av deltagarna skulle, precis som vi, dubblera, alltså åka båda dagarna. För en gångs skull var vi inte enda svenska, ja i alla fall halvsvenska, ekipage på plats. Hasse "Gas" Gustafsson hade övergett Jönköping och fraktat sitt team innehållande son, liten Toyota, stor Cheva och servicefolk över sundet för att tampas med den danska dynamiten. Resan gick antagligen på marknadsföringskontot då den vassa Starleten senare dök upp till salu på en dansk hemsida.

Vi checkade in på ett hotell som låg bara några 100 meter från serviceområdet. På samma hotell bodde även norska Morganklubben, så parkeringen var fullsatt med produkter från Malvern, Worcestershire, på både tre och fyra hjul. En glad norsk dame berättade att: Det drar förfärligt i en Morgan, så om man är kvinna och åker Morgan på semester kan man inte ha kjol. Om man ändå åker i kjol behöver man inte boka övernattning med dubbelsäng..... Hur det var med deras boende vet jag inte, men själv hade jag både långbyxor och smal säng i enkelrum!

Morgonen startade med en överdådig dansk Morgenmad. Sedan styrdes stegen ner till serviceområdet, vilket också innehöll både start och målplats.
Besiktningen var en trivsam historia, i det vackra vädret, med ett koncept som borde antas även på de svenska tävlingarna. Istället för att köa med bilarna fram till besiktningsplatsen vandrade besiktningsfolket helt enkelt runt i depån och gjorde besiktningen på plats där tävlingsbilen stod parkerad. Smidigt och enkelt för alla inblandade! Självklart passerade vi det tekniska nålsögat med flygande fanor och inhöstade även lite beröm för design och utförande. Det var inte igår man fick beröm av besiktningsfolk!

Sprintslingan bestod av 950 meter av asfalt och gick nere vid vattnet, ca 100 meter från stora torget. Då den dragits mellan olika gator fanns det skumpiga övergångar med gat- och kantsten. Vissa delar var väldigt trånga och bökiga då man satt ut stora höbalar utställda. Stora delar hade inget riktigt flyt, kunde man tycka. Varje omgång skulle man åka två varv och tävlingen omfattade tre heat där sammanräknad tid gällde. Före själva tävlingen fick man en genomkörning med pacecar och sedan två träningsrundor, med tidtagning.
Att det skulle bli spännande var dagens understatement. Helt nybyggd bil, inte åkt rally-Porsche sedan finska Rantaralli 2007 och inte åkt rally överhuvudtaget på ett och ett halvt år.

TOPFIELD XXXI Rantaralli 2007-10-06 Kong Christian 2012-04-28

Redan under pacecar genomkörningen kunde man notera att det gick alldeles för långsamt. Javisst, det var bökigt och eländigt men i det gåsmarsch tempo som föråkaren presterade så fick 911:an inte tillräckligt med kylning för oljan. Temperaturmätaren kröp stadigt upp mot den röda markeringen. När sedan träningsrundorna, med tidtagning, gick blev det lite bättre men med god fart i bilen var det, å andra sidan, svårt att hitta växlarna. Att få in tvåan var en prövning varje gång och tvåan var en användbar växel! Tiderna blev därefter.

När det var dags för tävling startade inte bilen. Det knäppte bara stillsamt i solenoiden men i övrigt var startmotorn helt var tyst. Det fick bli att putta igång monstret! Det elektriska var något som Wigren varnat mig för då original kabelhärva satt kvar i bilen.

SS1
När starten gick kom vi iväg med god fart! Bilen går som ett spjut. Inte ett skrammel i kaross eller hjulupphängning när man studsade över gatstenen och stadig som en tegelsten över de korta rakorna, men lätt på foten som en ballerina i ingången till kurvorna. Å vilka bra bromsar, men viktigast: Vilket ljud, vilket ljuuuuuuud!!! Det är precis så här det skall låta och det var faktiskt precis så kul som som jag kommer ihåg.
Kul tyckte troligen också klockan att det var för den passade på att ta ett riktigt skutt framåt, alltså ingen bra tid. Per G o Karsten var en mil före oss och undrar om inte Riskokaren från Smålands Jerusalem också smet in före.

Väl i mål lyckas jag, i alla entusiasm över den förhållandevis lyckade resan, förstöra huvudströmbrytaren. Den var av plast men det torde ha varit något fabrikationsfel på den så själva hålet där man sticker ner nyckel gick i tusen bitar. Men Karstens Killar lovade att fixa det till nästa resa.

SS2
Efter att ännu en gång använt "backstart", som finnarna kallar det, rullar vi fram mot startlinjen. Nu j-lar! Grön stolpe, lagom hjulspinn och vi drar iväg som Kumla-rymling från startlinjen. Sagolik väghållning, grym motor, men växellådan var förfärlig. Som om inte det var nog droppade det tydligen olja ner på vänsterfoten. Jag såg det inte men pedalerna var hala som ålar för jag hade lyckats smeta ut den över alla pedalerna. Men resa gick fläckvis riktigt bra förutom en växlingsmiss vilket gjorde att jag tog chikanen, inkl. hårnålen på trean istället för ettan.
Men under över alla under, det hade gått snabbare än första resan, även om dansk-Porschen var långt före hade vi i alla fall knutit upp svansen på Jönköpingsmaffian.

Medan Karsten dukade upp Mor Svensons världsberömda pannbiffar, vilka faktiskt heter Frikadeller på originalspråket, kastade sig Karstens Killar över 911:an för att fixa diverse elfel. En ny huvudströmbrytare monterades och så drog de en helt ny kabel, med tryckkontakt, till startmotorn. Vi hade numera självstart! Själv torkade jag olja från skor och pedaler samt försökte lokalisera läckan, mellan pannbifftuggorna.

SS3
Nu då?!
Med reparerad självstart och magen fylld av Mor Svenssons Frikadeller borde förutsättningarna för en gångbar tid vara goda. Att vi dessutom hittade runt banan gjorde väl sitt till och vi belönades faktiskt med en riktigt bra tid. Enda problemet var ett tjuvstopp i hårnålen, men med fungerande självstart var det inga större problem. Tiden räckte inte riktigt till mot vår Porschekamrat som gjorde ett riktigt kanonåk på sista turen, men den var klart gångbar!

Så under, under över alla under för när motorerna tystnat, dammet lagt sig och resultatet presenterades blev vi faktiskt trea i klassen och femma totalt vilket ju var en minst sagt strålande debut med den nya bilen. Att det dessutom var fantastiskt kul må ändå ses som huvudsaken!
Som ytterliggare påbröd så var det ännu en tävling påföljande dag, om vi skulle orka upp, vill säga. Det senare var tveksamt då Per och Karstens kompis lovat hämta oss med båt för en tur på det närbelägna vattnet. Där skulle det också finnas en trevlig krog med riktigt bra traditionell dansk mat och troligtvis passande dryck.

"Aalekroen är värd ett besök", basunerar man ut på sin hemsida (www.aalekroen.dk) och för en gångs skull stämmer verkligen reklamen. Har man möjligheter att välja skall man, givetvis, ta sjövägen dit i trevligt sällskap, precis som vi gjorde. Väl på plats finns det en omfattande menyn, Menukortet, men specialiteten är givetvis Ål. För min del har jag aldrig ätit Stekt Ål så när Källarmästaren berättade att den serverades med periljestuvad potatis var det bara att slå till. Hela sällskapet valde att understödja den orädde utlänningen!
Det smakade utsökt och man äter med händerna. De avätna ålbenen skall läggas på tallriken och måste, minst, bilda ett varv runt tallriken. Det visar att man uppskattat maten och lär motsvara 2-3 hekto av den feta fisken. En "riktig" dansk ålälskare gör flera varv och avslutar med att lägga de sista benen i ett kryss, på tallriken, för att visa att denne inte förmår mera. Men från detta var jag fjärran! Middagen avslutades med en rent förtrollande båtresa i månskenet. Vi satt på akterdäck och smuttade på 5-liters Irish Coffee som vår båtägare fått loss från sin stamkrog. Ibland är livet lite extra gott, även om Per G hade rätt i att man skall alltid försöka bjuda på första middagen, eftersom den andra tenderar att bli avsevärt dyrare. Rätt hade han!

Den nya dagen hälsade oss med strålande sol och nio ss. För de ambitiösa bereddes möjlighet till att åka ut och skriva egna noter. Den glada överraskningen, ur notskrivningssynpunkt, var att de nio sträckorna egentligen endast var fyra stycken, varav gårdagens sprintsträcka skulle gå tre gånger. Alltså tre ss två gånger och en ss tre gånger. Starten skulle gå vid lunchtid så det var gott om tid, då det ju egentligen bara var tre ss som skulle notas.
Den som någon gång varit i Danmark och bekantats sig med deras sifferspråk har troligen noterat att det skiljer kraftigt mot vårt eget system. Det går rätt bra upp till nitton (19), men sedan kör det ihop sig. Från trettio och uppåt är det mer eller mindre omöjligt att förstå. Icke desto mindre bestämde vi oss för att skriva siffernoter.

Notande gick finfint och då hela rallyt enbart bestod av fyra ss, som var väl samlade, var det strax gjort så vi kunde återvända till depåområdet för vidare uppladdning. Under vår bortavaro hade återigen bilarna besiktigats och som vanligt var det inga problem.
I vår klass hade vi en 911 RSR och två Volvo 240 Turbo, de senare körda av far och son. Danskarna, som har mindre underlag i antal bilar, är inte så nogräknade med årsklasserna. De är inte så nogräknade med mycket annat heller, skulle man kunna påstå........

SS1
Bestod av gårdagens sprintsträcka, men den här gången åkte man tre varv istället för två.
Vår start var väl inte så illa, egentligen, men vi var klart distanserade av Per o Karsten.

Sedan bar det ut på vischan för den första riktiga sträckan.

SS2
Start med en lång raka där man enbart så ett krön. sedan några svängar med massor av grus och sedan rätt rakt igen, men väldigt smalt, som en cykelbana ungefär. Nästan inga åskådare och tur var väl det!
Vi startar efter både Pers 911 och de två Volvo Turbobilarna så vi kan se när de drar iväg. Pers Porsche går riktigt bra, men Söderqvistens kelgris, Volvo 240 Turbo, går faktiskt mycket värre. Du milde vad det bar iväg! Vi gör också en manlig start och jobbar oss upp genom växlarna. Med femman inne närmar sig krönet med skrämmande hastighet. Då vrålar min codriver, för dagen, så att hjälmen håller på att spricka: "TOP Halvfjärs"!!! Vad i herrans namn menar karlen?!!! kan man undra. Stort garv bryter ut inne i bilen och med låsta bromsarna sniglar vi oss över krönet. Resterande SS går i makligt tempo, spänning har totalt släppt. Det är svårt att åka rally när man fnissar.......

SS3
En heldansk ss. Smalt, vinklar och otäckt snabbt!
En SS där man hade lite översikt, alltså man så ungefär hur det svängde, när det eventuellt svängde....

SS4
Rundbana inne på ett industriområde, med påfarts-/ och avfartssträcka. Körde två varv vill jag minnas. Generös bredd på vägen, men en hel del grus i hörnen där det genats grovt.
Finfin ss för oss med tveksam lingvistisk korrelation. Efter ett varv hade man fått kläm på svängarna.

Så här såg det ut

SS5
Sprintsträckan igen.
Vid det här laget kunde vi den hyfsat.

Nu var det paus och dricka. Karsten lättade, till allas förtjusning, på förrådet av Mor Svenssons Pannbiffar (Frikadeller) så mätta och glada satte vi av igen ut på en ny runda. Bilen gick finfint, även om vi hade en hel del problem med att få in växlarna. I alla fall om man ville ha in "rätt" växel, vilket ju måste anses som en fördel. Bilen kändes också alltmera slängig i bakändan allteftersom tävlingen led, men det kunde kanske bero på chauffören.
Samma sträckor igen och på den första "riktiga SS, tidigare SS2, gick det riktigt krattigt. Satt hela tiden och tänkte på "halv-fjärs". I allt under kontroll!

I mål visade det sig att vi fått smisk av Per G/Karsten i Porschen, samt de båda 240T bilarna och en Escort. Tiden som saknades upp till pallen hade vi lagt på "halv-fjärs" sträckan. Per o Karsten vann totalt, i kraft av en snabbare SS1, då de åkt sekundlika med den snabbaste Volvo Turbon, körd av Junior. För detta presentades de med en check på 1.000 dkr, förutom en pokal.

Sammanfattningsvis var det en lyckad "comeback" efter 1½ års rallyträda. Att samtidigt få bota den 6-åriga abstinensen från Porsche åkande var också skönt. men det kändes inte mer dramatiskt än att ta några bloss på en god Havanna, efter kaffet, på en trevlig fest. Den nybyggda bilen, cigarren, var lika fantastisk som den ser ut och får den bara några mindre justeringar kommer den att bli perfekt. Antagligen behövs det större justeringar i vänsterstolen för att stå högst upp på pallen, men man lär sig hela tiden även om man börjar bli gammal och grå.

En lärdom drog jag i alla fall under weekenden och det den hårda vägen: Man skall alltid försöka betala den första kvällens middag, inte den andra!

Stort tack till:

Karsten och hela hans team för bra service och fantastiska pannbiffar

Erland Salberg för trevligt sällskap och god notläsning

Per G för goda råd

Per G:s kompis för lån av garage och fantastisk båttur

Dansk Rally Foto för lån av bilder
 

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!