Datsun 16000SSS

Datsun 1600SSS, eller P510, var en liten trevlig bil som skapades sig ett rykte inom rallyvärlden som näst intill "oförstörbar".

Bakgrunden till det ovanliga namnet kom från Datsuns marknadsavdelning. Modellen betecknades som P510, men marknadsnissarna ville ha något klämmigare. Eftersom japanerna på den här tiden sneglade (läs kopierade) mycket på hur man gjorde i Europa och USA så beslöt man sig för att ta efter bruket att ge de lite mera sportiga modellerna ett S som tillnamn.

Alltså bilen skulle döpas till 1600, efter motorstorleken samt S, vilket gav besked om att här fanns det "vassa grejor", som det dessutom gick att ta extra betalt för. Marknadsavdelningar har ju som bekant aldrig snålat som man beslöt att klämma till med två (2) S, alltså SS.

I Japan framstod detta som en alldeles utomordentlig idé! Bilens namn lät ju ändå vassare, utan någon extra kostnad. Toppen!!

En framgångsrik marknadsavdelning bör ha kontakt med sin marknad sägs det men nu framstod med ens avståndet mellan Japan och USA/Europa i full dager.

1968, 23 år efter krigsslutet, var bokstavskombinationen SS förknippad med helt andra saker än sportiga vardagsbilar. Varför namnet genast återremitterades till Marknadsnissarna. Nu var goda råd dyra! Ute på Stilla Havet seglade redan ett antal 1600SS med destinationer i Europa och USA så för att inte uppröra Mr Datsun krävdes både list och mod, men framförallt inga tillkommande kostnader.

I detta krisläge sorterades agnarna från vetet och istället för att falla undan så gick marknadssamurajerna på full attack. Man lade till ännu ett S och skickade nya märken via flygfrakt så att bilarna "uppgraderades" till SSS när de lastades av. Datsun skapade därigenom en trend, med flerställiga modelbeteckningar, som sedan Ford förfinade med avancerade modelbeteckningar såsom GTXLR, etc.

Motorn i SSS var en rak 4:a på 1595cc, den hade enkel överliggande kamaxel och matades, i rallybilarna, med dubbla förgasare (45:or). Hela kalaset gav 125-130 bhp. Den hade 4 växlad låda men en tilläggshomologering för 5-växlat fanns och den var givetvis bakhjulsdriven.

Hela understället var som hämtat från en BMW 02:a, förutom hållfastheten. Datsun överträffade BMW med hästlängder i hållfasthet såväl som förmåga att svälja större ojämnheter.

Med en torrvikt på ca 925 kg så gav detta sammantaget ingen sprinter utan det var på långa krävande rallyn som SSS skördade sina framgångar. De främsta meriterna torde vara en 3:dje plats i Safari 1969, samt seger i Safari 1970. Aaltonen lyckades också få till en 8:onde plats i RAC 1969.

Tyvärr klämdes 1600SSS ihjäl av storebror Datsun 240Z, vilken hade hållfastheten som 1600SSS, men 240Z hade också de prestanda som 1600:an så tydligt saknade. Därför var 1600SSS karriär mera av karaktären "Hon dansar en sommar". Fabriksteamet koncentrerade sig på 240Z medan 1600SSS blev något av privatåkarnas favorit i krävande rallyn.

I USA tävlades det flitigt, både rally och bana, med 1600SSS/P510 och det finns fortfarande ett stort intresse för bilmodellen. Den används både som historisk racerbil och i de inhemska klasserna, med tvivelaktiga homologeringsgrunder.

Australien är också ett land med ett stort intresse för Datsun. I Finland går det ett par 1600SSS i deras historiska mästerskap.

I Sverige kördes den som grupp1 bil för att senare återuppstå som Standard A bil, då den passade väl in i det svenska hemmagjorda reglementet 10 kg/hkr. Svenska Datsun hade till och med ett "Fabriksteam" med två stycken 1600SSS. Bilen på bilden är faktiskt en av dessa gamla kämpar.

Vidare så har det, via ett mail från Kent Andersson, kommit fram att en förare vid namn Sven "Hundra" Olsson som åkte Rally Cross med en sådan här vagn i Skåne i mitten på 70-talet

Personligen har jag haft/har en stor svaghet för Trippel-S . I tidigt 70-tal lokaliserade jag via IB en rallyutrustad Datsun 1600SSS, uppe i Stockholm, och förhandlade fram ett acceptabelt mellanpris på den gentemot min dåvarande bruksbil. På den tiden ägde jag en MGB-cab som fläckvis var i utomordentligt skick. Affären gjordes upp på telefonen och jag skulle ge mig till Stockholm för bytet. Döm om min förvåning när jag nere på gatan finner att en Televerkslastbil har parkerat inne i sittbrunnen på MGB:n. När jag, per telefon förmedlar den glada nyheten till Datsun-säljaren drar han omgående öronen åt sig. Att byta in en MGB var säkert illa nog, men att byta in ett MGB-vrak var inte aktuellt. Min egen rallyutrustade Datsun 1600SSS fick förbli en dröm.

För ett par år sedan fick jag kontakt med säljaren av BDA 350. Även han fanns i Stockholm. Då jag inte hade möjlighet att själv åka och titta på bilen så skickade jag ut en kollega som ansåg sig väl meriterad i ämnet tävlingsbilar då han åker bantävlingar i Porsche Cup.

Efter att kollegan fått sig en "sväng runt garaget", på en liten grusväg med den dåvarande ägaren vid ratten, ringer han mig och med en röst i falsett förklarar han att detta "monster" till bil måste gå värre en 930 i accet, väghållning och bromsar. Visst det var lite skavanker, men inget som inte en händig pojke kunde fixa…. Affären gjordes upp och pengar skiftade händer, nu skulle drömmen förverkligas!

Lärdomen av detta är att visa drömmar mår bäst av att få förbli just drömmar samt att aldrig lita på folk som bara åker runt i cirklar hela säsongen.

Efter att själv ha ägt bilen under en kort period, sålde jag den vidare till en mycket intresserad och kunnig man i Skåne. Där lär numera denna gamla kämpen, BDA 350, ha återuppstått i sin fulla forna glans så jag hoppas verkligen att få återse bilen någonstans, någon gång, för visst är det en kul bil?!