Sanremo Storico  

Tävlingsdagen 9 april 2005

På lördag morgon den 9 april går reveljen i camp "Lagom-Lagom" i svinottan. Hakkapelle var ju hemma i Finland så teamet har självfallet nytt namn.

Detta är också den dag, för 65 år sedan, som Hiter-Tyskland invaderade Norge och Danmark. Vid den ungefär den tiden som väckarklockan ringer hade norrmännen på fortet Oskarsborg, för 65 år sedan, sänkt den tyska kryssaren Blucher med ca 1.000 man ombord i Oslofjordens djupa vatten. Denna insats räddade regeringen och Kungafamiljen från att falla i tyskarnas händer, eftersom de tyska sjöstridskrafterna drog sig tillbaka för att landsätta längre söderut och ta landvägen till Oslo. Genom att Kungen och regeringen slank undan kunde motståndskampen organiseras effektivare. Norge må ha varit ockuperat men inte totalt besegrat som t.ex. Danmark. Samma dag hade utgjordes Helsingborgs totala försvar av två soldater, vilka var hemma på permission. Vår beredskap var god!

Vår beredskap var också god! Ulf och jag hade intagit en närande frukost, men den tredje i Teamet hade varit på fötterna ännu tidigare. Ingenjör´n hade tillsammans med Värmlands-Åke och Kolbäcks-Perry redan givit sig iväg till det första servicestället för att finna en bra plats. Vid sjutiden skulle starten gå och vi som har startnummer 27 skall rulla över rampen vid halv åtta tiden. Fältet är nu också omflyttat så att före oss har vi inte en österrikisk Porsche Carrera RS utan en italiensk Carrera RSR, följaktligen en bil med de "nya" stötfångarna, G-karossen. Det skulle bli en välbekant syn för oss, men det var en klar uppgradering från Nisse Bergqvist ända vilken jag stirrat in i under att antal tävlingar.....

På den 45 km långa transporten ut till dagens första SS, om hela 24 km, är det rätt tyst i bilen. Ulf lotsar oss med säker hand ut genom den vindlande staden, ut på motorvägen, in på "riksvägen", sedan byvägar och uppför mäktiga backar. Var och en tänkte väl på sitt. Ulf tänkte troligen på hur debuten skall gå. Han hade ju aldrig delat Porsche med en gammal dalslänning på ett asfaltrally där dikena är 50-200 meter djupa. Hur skulle det gå? "Will I live to see tomorrow?", som John Wayne sa......

 För min del tänkte jag på Wigren! Han har sagt att man inte ser på de förfärliga "avkörningszonerna", utan får ett tunnelseende på SS. Kan det verkligen vara så?  Eftersom han inte var på plats för att bjuda motstånd måste vi plocka ut någon annan att mäta oss mot. Tyvärr går det nog inte att hitta någon lika pålitlig, med vilken vi har samma goda plusstatistik. Eftersom min andra "huvudmotståndare/måttstock", Forsman heller inte är på plats bestämmer jag mig i tysthet för att tävla mot tidigare norske mästaren Walther Jensen, WRC-Jensen även kallad. Det kan låta lite övermaga, men mål bör sättas högt för att de skall vara meningsfulla. Jensen/Pedersen får det bli!  Målsättningen skall alltså vara att slå WRC-Jensen oavsett placering!

Under de långa uppförslöporna drar vi ur bilen lite. Ulf är mäkta imponerad, men så är han ju van vid lite finare kaliber såsom Toyota Starlet och Citroën Xsara. Själv tycker jag att den inte går så där "in-i-h-e", som minnesbilden var från senaste gången jag provade bilen för 6-7 månader sedan. Men man kanske vänjer sig, den går ju faktiskt rätt bra även om det inte "killar i magen". 

Vi kommer fram i god tid och börjar det eviga köandet fram till start. Det är lika över hela världen, i alla fall där jag har åkt. Samma eviga kissande, samma rökande, samma gloende i motorrum, samma krypande under bilar, samma nervösa skratt bland småpratande åkare, samma pappersbläddrande co-drivers, samma ryckande i säkerhetsbälten och samma rusande av tävlingsmotorer i kön. En skillnad var det i alla fall, co-drivers skulle masa sig på egna ben fram till TK-in med tidkortet. Detta utlöste ljudliga protester inte minst i en vit bil med svenska skyltar......

SS1 "Colle d'Oggia 1" Km 23.98

Start uppför i K-vänster, sedan kom en liten raka på hela 30 meter, hårnål höger, medium vänster 20, etc, etc i ca 30 sidor tätskrivna A4 sidor framåt. Karaktären på SS kan i grova drag delas i tre faser. Första delen gick skarpt uppför på en "cykelbana", sedan ett vägbyte och lite bredare väg där det växlade uppför, platt och utför. Ännu ett vägbyte och bredare, mer flytande väg. Avslutningen var en rysare med smalt, smalt och därtill utför. Räcken var tidvis en bristvara och fallhöjden "tillräcklig" för att Du vid en eventuell avkörning inte skulle utgöra ett störningsmoment för bilarna efter. De skulle troligen aldrig ens se röken av Dig.... 

Redan i starten märktes det att ingen var riktigt hemma. Bilen hoppade från startlinjen med ett glatt skutt istället för med fräckt och lätt spinnande drivhjul. Men det tog sig på rakan! 

Ulf smattrar fram noterna och dirigerar samtidigt med händerna, bra! Han skriker påtagligt men det är bra för sången från 6.an är en svår ljudkonkurrent. Som vanligt har vi påfallande mycket frambroms men det är nog inte så tokigt, i alla fall bättre än om det varit grus. Växlarna är också som vanligt tröga men de sitter i alla fall bra. Bilen styr in lysande så sättningen och däcken jobbar fint. I de tvära hårnålarna har vi däremot problem då framvagnen skuttar glatt som en hare i utgångarna. Hela apparaten är kraftigt understyrd och den är svår att "trycka ut" med gasen, svaret på den frågan får vi sedan. 

Vi tar det "roligt" som norrmännen säger, för även om Wigren intygat att han inte tänkte på diken så gör jag det. Inga chanser! Efter drygt halva SS får vi syn på Porschen som startat före oss. Efter ett vägbyte, där det drar uppför för att sedan stupa utför på ganska bred väg, kommer vi ikapp honom. Ulf tutar med kompressorhornet via fotknappen, italienaren bryr sig speciellt, men i en k-vänster lyckas vi sticka in nosen på Porschen så att han inte kan styra in och vi tränger oss förbi. Nya vägbyten och ut på avslutningen. Då slutar bilen att svara för att sedan dö! Stor panik utbryter inne i Peltor hjälmarna, var i herrans namn? Vi rullar nerför längs den kringelikrokiga vägen. Jag försöker igen...  under över alla under den slår igång! troligen hade vi för lite bensin så all soppa hade samlats på ena sidan i skummet och pumpen gick tom. I "ekonomifart" drar vi vidare mot SS-målet, på slingrig väg smalare än en cykelbana, med berget i vänsterdörren och stupet strax utanför högerdörren... 

Inne i TK ryker det om frambromsarna så att folket hotar komma med brandsläckare. Ulf hade inte kunnat förhindra det då han knappt kan få fram ett ljud efter att ha skrikit sig hes i 20 minuter. Vi får se en tavla med tider och vår tid är faktiskt inte så illa, men det fanns många snabba bakom i det 70 man starka fältet. Viktigast av allt vi har slagit WRC-Jensen trotts att vi tappat 10-20 sekunder! Ett par vassa Spaghetti-Kamikaze kör en egen tävling, i alla fall om man ser på tiderna, men så är tydligen sträckan återkommande i de flesta rallyn, både stora som små.   

Vår tid 20.01, snittfart 72 km/tim

Vi rullar sakta ner mot service och i bilen är det livat värre! Stenungsunds "Bruno Berglund" kraxar glatt som en kråka vilken funnit en silversked. Lite vatten gjorde susen på den torra halsen och Totalreklam är en perfekt beskrivning på konversationen. Troligen var han i själva verket bara glad för att ha överlevt! 

Start SS1-2-4, 7,7 MB   SS1 omkörning 7,7 MB   SS1 Soppatorsk

I service får vi nytt bränsle till bilen och besättningen. Stor diskussion utbryter om bränslemängder. Jag hade själv tankat bilen dagen innan med Shells 100-oktaniga bensin. Då var det nästan full tank, alltså 35-37 liter. Vi hade åkte lite i stan, tranportsträckan 45 km samt en SS på 24 km. På SS var det mestadels 2:an och 3.an som gällde. Vi ett par högtidliga tillfällen hade vi fått stoppa in 4.an, men aldrig direkten. Följaktligen så drog "besten" våldsamt med bensin! Om man räknar med 2,5 liter/mil på transport så blir det dryga 11 liter, samt lite i stan 2-3 liter, så borde vi alltså ha haft minst 20 liter kvar. Kan den verkligen stoppa i sig 8-10 liter/SS-mil?? Eftersom vi aldrig åkt med den motorn på något liknande, mera än en liten sprint i Vänersborg, hade vi inga referenspunkter. Undrar just om vår säkerhetstank har inbyggd catch-tank?

Norrmännen slokar med öronen och byter däck. De hade före tävlingen testat däck och då kommit fram till att Dunlop var bäst. Just då var Dunlop väldigt långt ifrån bäst...... 

SS2 "Mendatica" Km 18.98

Start på kort raka i uppför. Sedan vindlande svängar, i uppför. Förhållandevis bred väg som till och med hade diken av dalsländskt snitt, bitvis. Sedan en lång raka som slutade direkt efter en tunnel med Tvär-höger. Lurigt! Därefter utför fram till ett vägbyte inne i en by. Smalare väg men utför hela tiden och genom byar. Även här en hel del serpentinhårnålar, företrädesvis i utför. Mål togs strax efter att man gått förbi ett hönshus inne i utkanten av en by. 

Efter att Ulf motionerat fram till TK var vi i business! När vi får grönt släpper jag kopplingen men bilen slirar,  på kopplingen istället för på bakhjulen, till min förvåning. Kopplingspedalen känns lite stum men vi drar vidare uppför. Körningen stämmer så där vilket också märks från högersidan. Noterna smattrar. "K-vänster 20, K-HÖger, nyper och öppnar i TVÄr vänster 20. K-HÖger över bro GENA INTE 30, VARNING! K-HÖGer på krön 50, osv, osv, " Alla broar hade inte räcken, medan några hade väldigt bastanta stenpollare. Att gena var lika fatalt i båda fallen, då varken sten i fronten eller luft under hjulen är att föredra. Varningarna var mer förekommande vid högersvängar, varför kan man undra....

Vi slet med slirande koppling vilket fick oss att tappa tid speciellt i utgångar på tvära kurvor. Vi fick ta det piano med gaspådrag. Sträckan var delvis lite snabbare än den första, med lite mera 3:an-4:an, men snittfarten drogs ner av bland annat svåra, trånga  hårnålar inne i byar där även 1:an kom i bruk.  I mål lyckades vi i alla fall ta oss med en tid som var rätt medioker. Local-Heros var långt framför oss och det var också WRC-norrmännen vilka spöade oss med ca 1,5 sek/SS km

Tid 14.49 snittfart 77 km/tim

SS2 Start  SS2 Tunnel  SS2 Slutet

Nu var de muntra minerna som bortblåsta. Att WRC-Jensen slagit oss var väl en sak, men vad som var värre var att vi inte visste huruvida vi kunde fullfölja tävlingen och det skulle vara snopet. Ny service och ny klagan! KOPPLINGEN!! skrek vi när vi kom in till Intelligentsian. De hissar genast upp bilen och släpper skyddsplåten. Samtidigt kikar Värmlands-Åke in i styrhytten och börjar rota med pedalstället. Heureka! En insexsbult, som antagligen var reminiscenser från något jobb, hade kilat sig in i pedalstället så att kopplingspedalen inte gick riktigt tillbaka. Den, tillsammans med diverse annat skräp, togs bort och vips hade vi koppling igen. Tur att det inte var bromsen!

SS3 "Colle d'Oggia 2" Km 23.98

Sammasträcka som den första så vi var tillbaka till brottsplatsen så att säga! Efter Ulf´s sedvanliga promenad fram till TK, vinkar han nådigt fram mig och så glider vi fram till start. Den går självklart på exakt samma ställe och sträckan ser exakt likadan ut som förra gången. Det här är ju asfalt och det finns inga genande VOC eller WRC med i fältet. Förresten skulle det troligen inte bli några spår om de genade, i alla fall inte om de genade på "utsidan"...... 

Direkt när vi smäller igång känns det tamt från aktersnurran. redan på den första lilla rakan märks det att "alla är inte hemma". Gaspedalen, vilken redan tidigare haft en tendens att inte "ta", känns nu lite mera "död". Jag får släppa och gå på igen igen för att få ner pedalen i botten. Men vi rullar på. När 7-8  km återstår har vi kört ikapp Porschen framför oss. Vägen är smal men det finns ställen att släppa förbi på. Ulf har foten tryggt planterad på tutknappen och jag slår på helljuset. Trotts att den italienska bilen inte har märket för hörselskadade synligt på bilen, så uppvisar de alla tecken på att vara kvalificerade för att bära det. De släpper oss inte! vad som värre är att vi har olika rytm. I kurvorna är jag ikapp, men på de korta rakorna drar han lätt ifrån. Under stigande irritation stirrar vi rätt in i Porschehäcken, vilket får till följd att jag nästan glömmer både noter och väg. Ulf hutar åt mig och det blir åter ordning på torpet. Alternativet att lägga bilen finns inte! Uppförande känns igen från vissa tävlande på Safarirallyt, där det manliga egot var större än både backspegel och respekten för de som kom ikapp. Jag menar har den bakomvarande kört in en minut så är det väl lite väl sent att försöka köra ifrån....... 

Undantaget våra problem kändes sträckan bra. Vi hade jobbat upp lite aggressivitet och attack, kanske beroende på irritation. Vi lyckades i alla fall förbättra vår tid lite från förra resan, men det gjorde många andra också. Inte minst WRC-Jensen vilken nu hade ca 1 sek/km SS upp på oss.

Vår tid 19.47 snittfart 73 km/tim

SS3 Bilkö  SS3 Mitten   (båda filerna ca 7MB)

Tillbaka mot service med tunga moln hängandes över oss. På vägen övade vi säkert tyst, var för sig, på öppningsrepliker. "Varför ända in i....", "Hur kan det komma sig...." 

Väl framme konstateras det att vid "full gas" på pedalen har vi ca 60-70% öppning på spjället. Ny krypning under bilen där det konstateras att "något stag, länk" var skadat så det var därför vi inte hade "full spruta". Det var ju tråkigt, skulle man kunna säga ..... De mixtrar med gasreglagen och vi får lite bättre fart i grejorna, men inte fullt pådrag. Är det månne behovsprövat?

Lunchuppehåll 90 minuter

Från service drar vi mot en av dagens höjdpunkter. Lunchuppehållet! Det var beläget på en bergstopp med sagolik utsikt över flera kyrksocknar. Lika sagolik var den lunchbuffé som var uppdukad. Här fanns det mesta av lokala, regionala och nationella läckerheter representerat. Till det hela var den givna måltiddrycken vin. Rött och vitt vin! På alla bord, vilka var för fyra personer, stod det en liter vatten och en flaska lokalt rött vin. WRC-Jensens teori om dubbelt och enkelt rödvinsrally skakade i grundvalarna. Vi var långt från Säffle!

Här fick vi också en överblick på fältet. På de många plåt skadade bilarna kunde man utläsa att satsningsnivån, om ej menyn gudskelov, var helt finsk. Tyvärr så tog sig inte just våra finska medtävlare till uppehållet. Redan på någon av de första sträckorna "föll muren" och deras öststatsjärn tackade för sig. Till uppehållet släpade sig i alla fall WRC-meriterade Jensen/Pedersen, Volvo PV-matadorerna Sellberg/Boström, samt inte minst Storm och undertecknad.

Eftersom vi inte smakade av den röda måltidsdrycken så intog vi en ödmjuk inställning till den kvarvarande sträckan. Resultatlistan indikerade att vi låg på 13 plats, men i fint sällskap. En Lancia Stratos var ca 30 sekunder före och en Alpine A110 var lika långt bakom. Ingen anledning att fresta på de sista ynka kilometerna alltså, det skulle ändå inget förändra!

SS4 "Pantasina" Km 9.21

Sista sträckan! Starten och första delen delades med SS1/SS3. Sedan tog man vänster, istället för hårnål höger i en uppförslöpa. Vägen därefter gick bitvis på "flacken", som Stenmark sa, för att därefter kasta sig nerför bergssidan igen innan man tog målflaggan med klingande spel och flygande standar, på en snabb raka som slutade tvärt i en hårnål vänster. Klarade man inte svängen var man väldigt nära Gud, för rakt fram stod det en kyrka med porten vänd mot vägen. En 911.a med bra fart hade troligen nått fram till altaret! 

Till altaret har både Ulf och jag varit, men notera att det varit var för sig! Trotts det kändes vi lite "gifta" efter att tillbringat dagar med träning och dagen med tävling. Samarbetet i bilen gick verkligen bra. Speciellt när co-drivern var i högform, för då hade han ordentlig fart på både rösten och händerna. Hans handviftande hade väl platsat i gamla TV-succén "Gäster med gester". Dessutom tror jag att han såg slutet på dagen och med det en förhoppning om fortsatt jordeliv. Vi hade ju klarat oss utan tillstymmelse till "moment" under de tidigare sträckorna, vilket ju också var planen. 

Vid starten drog vi åter iväg med ett omanligt skutt! Sedan fick vi upp farten rätt bra fram till vägbytet. Efter det var det lugna gatan fram till en serie höger vänster i en lång utförslöpa som slingrade sig utefter en bergssida. I en tvär vänster, öppnar missbedömde jag greppet lite och fick låsning på framhjulen. Det hela redde dock upp sig utan att jag ens tror Ulf märkte något, för han var redan flera kurvor fram. troligen var en bidragande faktor att u var våra framdämpare så trötta att vi körde "haren" i alla längre tvära kurvor. Detta var faktiskt det enda lilla "moment" som vi hade haft på hela tävlingen. Vår, min, strategi för tävlingen hade varit att "safe is better then sorry"! Att köra med förstånd så att vi inte skulle riskera liv eller egendom. Norrmännen slog oss åter med ca 1 sekund/SS km, men "so what"...

Vår tid 7.44 snittfart 71 km/tim

Batteriet tog tyvärr slut i kameran, men det såg ut ungefär som tidigare så du kan se om någon av de andra filmerna.

När vi, efter att ha pratat med service, drar oss mot målet är vi nog båda rätt glada att et hela var över. Vi hade ju tillbringat nästan en vecka i Sanremo för att bara åka knappa 100 km SS och det kändes som lite mycket spilltid. Glada var vi nog också, i alla fall jag, för att vi klarat oss "hela och rena". Det talades mycket om den Porsche som dragit av vägen förra året och hamnat 160 meter ner i ravinen. Vraket lär ha bärgats med helikopter, medan besättningen mirakulöst undgick skador. 

Efter att ha passerat målrampen gavs det tillfälle avspända pratstunder med medtävlarna. Bland annat fick jag tillfälle att provsitta en Lancia Stratos vilken gick som "skyltbil" för ett renoveringsföretag. Besättningen var två killar i trettio års åldern vilka fick betalt för att köra, vilket ju onekligen låter lockande. Cockpiten i en Stratos är verkligen en cockpit! Porschen kändes mera som en styrhytt måste jag tyvärr säga. 

Vi träffade också andra medtävlare vilka skall åka hela serien, bland annat några britter som skall åka med en Escort RS1600. Samt självklart hade vi nöjet att diskutera bakaxelupphängningar, "long links", över en öl med Jensen, vilken ju har goda meriter även som BDA/BDG åkare. 

Sammantaget så kom vi resultatmässigt på en 13:onde plats med Jensen/Pedersen på 10:onde. De hade slagit oss med mindre än 1 sekund/SS km och det var faktiskt inte så tokigt sett ur vår synvinkel med de problem vi dragits med. En tävlingsbil skall väl för höge farao kunna ge full gas? Genom att vi inte hade "full trottle" så blev bilen också mer än lovligt understyrd, då den inte svarade på samma sätt när vi ville trycka ut rumpan.

Nu går i alla fall bilen på "renovering" så att jag kan få ett riktigt pedalställ, stora bromsar, riktiga gasreglage, riktiga växellägen, nya stötdämpare, översyn av fjädrar samt ny säkerhetstank med Catchbehållare.

Asfalt är förskräckande roligt, däremot var Sanremo väldigt förskräckande. Nu är det gjort men hit åker jag troligen inte igen. Det känns tryggare med avåkningszoner bland buskar och träd eller kanske ännu hellre de släta fälten i Flanders än utför klippstup. däremot är Italien en kulinarisk fullträff! Den Italienska maten är oöverträffad och Sanremo var inget undantag, tvärtom! 

Att åka tillsammans med Ulf var nytt men, som sagt, väldigt kul och under hela veckan fördes en malande kampanj om fördelen med historiskt. Vem vet kanske fastnade något så med lite tur kommer kanske Storm Senior i något gammalt...  Starleten är ju såld så han borde vara likvid!

Till sist kanske Du undrar på bränsleförbrukning? Svaret är att den i genomsnitt TS/SS drog 3,9 liter/mil och det med bara ½-gas.......

Ett stort tack till alla de som gjorde rallyt möjligt, trevligt och njutbart!