Abu Dhabi Classic 2007-01-12/13

Ibland kan det GÅ åt skogen, men ibland ÄR det rent åt skogen. Trots avsaknad av träd var UAE tävlingsmässigt det senare!!!

(klicka på bilderna så blir de större)

Annars är UAE, eller Förenade Arab Emiraten,  för mig mest en gul Mercedes 280 CE och whiskyflaskor som rymmer ett gallon.

Min storebror byggde nämligen pumpstationer i UAE under 70-talet och delar av lönen för vedermödan omsattes i ovanstående nyttigheter. Han hade dessutom köpt med sig hem det första TV-spel jag sett. En apparat med två lösa rattar med vilka man kunde spela pingis på TV´n. Ja, det var en grön "blip" som åkte fram och tillbaka på rutan. High-Tech värre med andra ord! Många och goda var de förfester i ungkarlslyan på Lugnet där vi förtvivlat jagade Plimsollmärket på whiskynpavan och den gröna pricken, i nämnd ordning......

Annars ligger Förenade Arab Emiraten på Arabiska halvön och är en en förhållandevis ny stat. 1972 förenades sex Emirat (småstater/landskap) till statsbildningen UAE. På en yta nästan som Götaland, 83.600 km2 men mestadels öken, samsas drygt 6 miljoner invånare. Värt att notera är det faktum att endast 20% av invånarna har medborgarskap. Resterande 80% (!) är gästarbetare på olika typer av tidsbestämda kontrakt, och gästarbetare behövs och de flesta lever ett strävsamt liv!

Medborgarna, däremot, behöver inte anstränga sig över den hövan för sitt dagliga bröd, även om hela landet är en enda stor byggarbetsplats. Detta är alltså landet bak-å-fram, sett ur vår synvinkel, för i Sverige hävdar ju vissa att det fungerar precis tvärtom..... Dessutom går den tongivande delen av befolkningen, de med medborgarskap, klädda enligt ålderdomligt snitt. Tänk dig delar av Sveriges befolkning i klädda folkdräkt, alltid pratandes i mobiltelefon där de åker omkring i sina sprillans nya SUV:ar och Mercor?! Det finns inte mycket Opel i UAE, om jag säger så.....

Annars verkar infödingarna leva efter devisen: "går det inte att köpa behövs det inte". Landet är en syntetisk och unik miljö som är baserad på Konsumtion, med STORT K. Dessutom flyter landet på olja, i dubbel bemärkelse!  Här byggs heller inte skyskraporna en och en, utan det smälls upp hela skogar av designade höghus vilka får Malmö´s stolthet, Turning Torso, att framstå som ett litet rött torp med vita knutar. Vem som skall bo eller arbeta i alla dessa byggnader framgår inte helt klart, men UAE har inlett en massiv satsning på turism, shoppingturism. Detta är tänkt som "livet efter oljan".

År 2007 är UAE alltså en bra bit från stora whiskyflaskor, halvgamla Mercor och blippande TV-spel, men pumpstationerna lär fortfarande fungera. Ett gott betyg för de svenska entreprenörerna!

Hit styrde vi alltså kosan i tidig januari 2007 för att åka ökenrally! Med "vi" förstås i det här fallet Senior och Junior Andersson samt en Axelsson, en Hågeman och en Wigren beväpnade med "norske-Porschen". Den senare i sällan skådat slag!

Meeeeeeeeeeeeeeeen, som vanligt började det långt tidigare!

Längre bort från öknens UAE än Österrikes gröna, sköna och regnmättade bergstrakter går nog inte att komma. Den sprittande glada Julie Andrews möter den surmulne och högdragne Lawrence of Arabia, skulle man kunna säga! Men, det var i Österrike vi genom smarta däcksinvesteringar skapade förutsättningarna för deltagande i Abu Dhabi Classic. Se Österikes Rally.

På tal om däck och utrustning så hade vi packat bil och reservdelar i en container redan i slutet av november. Med oss hade vi lite av varje, men inte alls i paritet med en Safaripackning. Däckvalet bestod av Yokohama 195:or fram o 205:or bak, monterat på 6 resp. 7" fälgar. Det skulle visa sig fungera alldeles utmärkt! För övrigt hade vi väl en komplett utrustning för ett två dagars rally, förutom att Perry inte fick skicka med sina trycklufttuber. Dessa ansågs för farliga då de var förvillande lika gastuber. Så på serviceplatsen saknades tryckluft, men kanske mest av allt en dammsugare. Men det senare visste vi inte när vi packade vår "låda".

Annars var bilen i normal svensk grushöjd, allt enligt arrangörens rekommendation. Vidare hade vi luftfilter enligt Ferdinand original, med ett stort pappersfilter och av dessa hade vi massor, för de skulle enligt planen bytas efter var eller var annan ss. Allt för att förhindra motorskador på grund av sand och damm. Utväxlingen var hög, även detta på arrangörens inrådan. Bilen hade en teoretisk toppfart på dryga 225 km/tim med vår manliga däckssättning. Vi körde med en semität låda av "Safarisnitt", där ettan var start och krypväxel med en toppfart på ca 30 km/tim. Sedan ett skutt till tvåan och sedan kom växlarna i en snörrät rad som starar på en telefonledning. Motorn var som vanligt den snälla, ja nästan menlösa, 2,8 liters boxersexan med mekanisk direktinsprutning och dubbeltändning. Kammarna är så tama att man nästan kan klappa dem under gång!

Som vanligt var vi också det enda svenska ekipaget bland 40-talet startande. Finnarna hade däremot tagit ett djupare tag i plånboken och skickat gräddan av sina Historiska ekipage. På plats fanns hela den vassa Escort BDG-ligan med Eklund, Westerback och Järvinen. Som backup hade de ett sexcylindrigt gäng med Porscheåkarna Veikkanen och Damstedt samt Finlands snabbaste sponsor, Cellbase direktören Klaus Wilkmann. De senare i en ståndsmässig Volvo 164E med originalradio och en radioantenn som gjort sig på raggarrundan i Dals-Ed. 

Många länder fanns representerade men merparten av de tävlande kom från Österrike, Tyskland och Italien: Förklaring till det förstnämnda var troligen att tävlingen var organiserad av en Österrikare och svaret på det stora italienska deltagandet var nog att italienare inte bara kan laga mat utan också räkna. Hela rallyäventyret kunde nämligen köpas för endast 5.500 Euro. 50.000 sek får väl anses som minst sagt överkomligt för 4 flygbiljetter, 8 nätter på 5 stjärnigt hotell, hyrbil för träning, några fria middagar o events samt frakt av tävlingsbil t.o.r. Europa.

Så billigt går det inte att åka Kopparsvängen eller liknande om man slår ut det per person, km ss och kanske ser utflykten som en veckas trevlig semester till ett fjärran resmål.

Sedan kan man stillsamt undra vad som är enklast. Att få servicefolk och kartläsare att betala 12.500 kr för en vecka på Abu Dhabi´s lyxhotell eller att betala 1.200 kr för en natt på Scandic i Örebro?! Jag menar Örebro....?!!

Totalisatorn speglade en tuff kamp mellan finska Ford Escorter och Porsche 911, där en italiensk Lancia Stratos var outsider med vinstpotential. I övrigt var det också väldigt mycket Finland! Finnar överallt med likadana T-shirts och finnar med blåvita flaggor. Hade det varit flaggrea på K-Rauta månne.... När vi checkade in på hotellet låg det dessutom en personlig inbjudan till det Finländska konsulatet i anledning av rallyt. Som klädsel föreskrevs "Evening Dress" eller "National Dress". Eftersom vi blev lite tveksamma frågade vi råd från Damstedt och han lät hälsa att "träningsoverall och träskor" skulle duga för det var att anse som finsk "National Dress". Vi stod undrande............... och förundrade. Skulle Mamma Sveas blågula utsända representanter någonsin spendera snittar och dryckjom på sådana som oss? Jag menar, tänk dig feministen Margareta Winberg ihop med ett gäng små snälla Rallykallar........??!!

Att åka rally i Abu Dhabi var alltså strävsamt! Välkomstparty på tisdag, Dessert Night Party på onsdag, finska konsulatets mottagning på torsdag och tävling på fredag o lördag..... Det kostar på! Däremellan hade vi "lådöppning", presskonferens, informationsmöte och träning så det var full fart hela tiden. Fick ligga i som en rem, puuuuuuuuuuuuuh.

På presskonferensen dök det dessutom upp en i dubbel bemärkelse "lokal celebritet", helsvenske Bengt numera boende i Partille! Bengt har bott i UAE och då arrangerade han det lokala rallyt som ingår i FIA Middle East Championship för moderna bilar. Han drev även andra rallyn i serien, vilken är motsvarigheten till EM. Nu hade Bengt suttit hemma i Partille och tröttnat på regnet. Längtan efter öken och rally hade tagit överhanden så han beslutade sig helt enkelt för att komma och hälsa på i Abu Dhabi. Med sin kunskap om lokala sedvänjor och terräng blev det ett både trevligt och nyttigt tillkott när han anslöt till teamet. SAAB-man som han är, till trots.

Lådöppningen var lite dramatisk för vår del. Inte nog att vi kom iväg lite sent, i alla fall enligt lådans andra bilägare, då frukost ingick ju i rummen. Alla containers innehöll nämligen två bilar och vår stod längst ut. Vi saknade dessutom tändningsnyckeln, vilken i och för sig Perry svor på att vår containerkompis hade försnillat som hämnd för vår sena ankomst! Detta gav hemska déja vue upplevelser från tävlande i Tjeckien! (se Horacka Historic Rally)  Men nu hade vi framförallt bättre om tid samt tre av Sveriges bästa Porsche-mekar tillhands så det hela redde ut sig. Tråkigt dock att behöva starta en riktigt snygg Porsche med en gammal sned skruvmejsel i tändningslåset. Det skulle också visa sig att det komplicerade tillvaron högst betydligt....

I försnacket pratades det alltså mest finska! Heta bilar som BDG-1, BDA-1 och THE passerar inte obemärkta ens mitt i den stekande öknen! Att "Lilla Sjön", Westerback och Eklundh dessutom var styva Escortpiloter visste också de flesta. I snacket förekom även dubble Österrikiske rallymästaren Harrach, med en ljuvligt preparerad Porsche 911. Han hade dessutom klättrat ner från sin alptopp och farit till UAE tidigare för att åka rally, så en del erfarenhet fanns säkert även från öknen. Men, som vanligt i EM-cirkusen, fanns det en variation av bilmodeller och utföranden. Mest malplacerade såg de italienska asfaltjärnen ut. En 911 RSR, breddad för 10" bakhjul, ser lite vinglig ut på 7"....!!

Äntligen recce!

Efter allt partandet var det skönt att få ge sig ut på recce och skriva noter! Morgonen var ung när Hågeman och jag äntrade en bilskolebil för att köra 150 km ut till tävlingsområdet. Jo, du läste rätt! Vår lånebil var en bilskolebil med dubbelkommando och hela paketet. Hågis kände sig ung och stark med både gas och broms, äntligen, inom räckhåll för de egna fötterna. 

Vi satte iväg och hittade nästan omgående rätt ut på den 3-filiga, spikraka motorvägen som ledde ut till tävlingsområdet. I träningsbilen hade det monterats en GPS som, via satellit, rapporterade om allt som hände. Vi valde att plugga i den först när vi var framme för det råder strikta fartbegränsningar i Emirernas land. Begränsningen följde även med ut i öknen! På sträckorna gällde max fart 60 km/tim samt enbart tre rundor/ss. Allt kunde sedan avläsas i HQ och ve den som fuskat. Dryga penningböter var att vänta för överträdelser, enligt arrangören, och vi ville absolut inte ha reda på vad som avsågs med "dryga" böter i ett land där det flyter oljedollars på gatorna (jmfr. fortkörningsböter i Norge).

Att nota är spännande men dubbelt! Dels vill man göra ett så bra jobb som möjligt, samtidigt som man vill bli klar så fort som det bara går. Det är lätt hänt, i alla fall för mig, att "kapa några hörn". Vanligtvis blir det på avståndsbedömningen. Är det 100 meter eller 300 meter, 300 eller 600 meter? Mja, kanske 200....?! Det är också tråkigt att ändra sig för Hågis skriver ju upp avståndet först i nothäftet. Men det är en väldig skillnad på ca 200 meter i 60 km/tim och faktiska 120 meter i 150 km/tim!

Här gällde det också att få in vägval i noterna. "Håll höger vid buske", betyder att man skulle hålla in mot busken för att undvika ett dolt hål i vägen ute på vänstersidan. Sedan var det en hel del "kinks" och "vinkel höger i vägskäl, gena", "utanför spåret" "håll höger om ledningen" och allt möjligt annat som man inte ser eller hör i Finland, San Remo eller andra platser där vi skrivit våra egna noter.

Tre SS om dryga 20 km vardera skulle skrivas. Varje ss skulle sedan åkas tre gånger så sammantaget blev det dryga 180 km ss. Roadbooken var föredömlig och till vår hjälp hade vi också de sandsäckar som ställts upp i vägbyten. Gul betydde att man skulle höger, medan röd betydde vänster. Inga pilar eller förvarningar som vi är vana vi hemifrån. Det fanns antal vägbyten där man kunde gena och det fanns också slättland där man kunde välja alternativ väg eller kanske något av de befintliga spåren som ringlade genom landskapet. Att gena i vägskäl blev därför legio även om varningar utfärdats. Det var nämligen väldigt lätt att köra fast i den lösa sanden eller i alla fall tappa massor av fart. Redan under träningen började det att bli väldigt spårigt, så på sina ställen fick skolbilen verkligen jobba.

Sedan var det sanddyner! Sanddynerna sträckte sina långa sugande armar in över "vägen" eller det som betecknades som väg. Då gällde det att hålla farten, huvudet kallt och ratten hårt så att man inte tappade någotdera. Om man tappade en av dessa var man ohjälpligt torsk och behövde bärgning, i bästa fall! Tappade man flera kunde man väldigt enkelt ligga upp och ner i denna jättelika sandlåda.

Första sträckan uppfattade vi som mest "ruff" men också mest platt. Den gick genom ett ökenlandskap med enbart få höjdförändringar. Tvåan kallades The Dunes och det gick inte att missa varför! Här sträckte sig mäktiga sanddyner ut sig på både höjden och längden. Underlaget var lösare än på 1:an och det fanns ett par riktigt giftigt ställe som var som gjorda att köra fast på. Även 3:an hade en riktigt finurlig sandfälla, lämpligt placerade i en skarp stigning. Det var fläckvis väldigt snabbt.

 Men det fanns positiva saker också! Vägarna var översiktliga, man såg bra och kunde planera sin körning. Det fanns inga stora träd eller stenar i vägdiket som lurade på en stackars rallykalle. Det var också tydligt att ett jämnt, vägvinnande tempo utan våldsamma satsningar eller chansningar över krön skulle bli avgörande. Det här var ingen Rally Sprint, utan detta var "Handelsresande-vägar"!  Skälet att "vägarna" fanns var att de användes för underhåll av telefonledningar och "brorsans pumpstationer". De betecknades också som "öppna", man kunde alltså få möte därför att det var helt omöjligt att spärra av dem. Speciellt då en av folksporterna bland medborgarna är off-road körning bland sanddyner, hade det krävts en oändlig massa folk att passa bansträckningen. Återigen, "Handelsresande-vägar"!

Vi hade alltså GPS i träningsbilen och det skulle också monteras i rallybilen. Det var tillåtet att avvika från vägsträckningen med 25 meter, så man var alltså fri att finna egna vägar från tid till annan, men inom 25 meters linjen. Om man avvek mera och det bedömdes ha givit en fördel så kom det tidstillägg i första hand, i grava fall hotade diskvalificering.

Sanddynerna slet hårt på träningsbilarna, så flera av oss som körde bilskolebilar tappade lite plastattiraljer bort över i öknen. Mest förekommande var bortslitna akterpartier.

Besiktning

Inga problem, skulle man kunna sammanfatta om det inte vore för den ombytlige Monsieur Meny! Vår framrutedekal som stolt förkunnade "m52.se" var absolut inte tillåten! Något förvånande kunde kanske tyckas, eftersom samma besiktningsgäng inte haft några synpunkter, på samma dekal, varken i San Remo eller Österrike. Meeeen, det kanske är något nytt för 2007 eller Abu Dhabi eller kanske de bara var på dåligt humör i allmänhet och ogillade dekaler i synnerhet............

Cermonial start

På kvällen före tävlingen var det cermoniell start ute vi ett jättelikt köpcentra inte långt från vårt hotell. Där samlades alla tävlingsbilar för att under stora pompa köra över en ramp och applåderas av den lokala eliten. Dessa hade också färdigskrivna tal, troligen köpta, som skulle hållas. I dessa tal förklarade de samstämigt hur spännande det skulle bli med ett historiskt EM-rally i UAE. Vi höll med! Spännande var också uppställningen av bilar på det lilla torget. Du har säkert sett eller gjort det själv, så du har en uppfattning om hur det ser ut.

Bilarna kommer mullrandes in mot den anvisade platsen. Arrangörerna vinkar och dirigerar åt alla håll, gärna olika. Tävlingssugna chaufförer gasar onödigt mycket, om så bara för ljudets skull. Nervösa co-drivers viftar inne bilarna och skriker anvisningar till den stackars föraren. Åskådare som tränger på och mest står i vägen.

Sedan väl på plats blir allt tyst och besättningarna börjar lämna bilarna för att småpratande samlas i klungor. Då brukar åskådarna närma sig försiktigt för att titta lite närmare på vidundren. Så var det också här, men med ett viktigt undantag. Här gick man helt ogenerat in och provsatt rallyjärnen och började knäppa på knappar och prova växlar! Ur vår 11:a fick jag jaga ett par tre killar innan jag fick stopp på provsittandet. Vår närmsta granne, den italienska Stratosen, var ännu populärare så de tvingades låsa sin bil för att hålla nyfikna utanför.

Real Start

Tävlingen var upplagd som så att man startade i utkanten av staden Abu Dhabi för att sätta av ca 150 km ut till tävlingsområdet. Där fanns en central service plats till vilken man hela tiden återkom eftersom SS gick i en treklöver strax utanför. Först ut SS1, sedan service. Ut för att åka SS2 som slutade bara några hundra meter före där SS3 började, så de här var två sträckorna åkte man utan service.

 Serviceplatsen lägrades strax av teamen som inrätta sig för ett par, förhoppningsvis, bekväma dagar i solskenet. De flesta hade rest sina tält, plockat ut stolar och andra bekvämligheter, men det fanns ändå gott om plats så att ingen behövde trängas om man inte ville...... Men det hela var egentligen en enda stor etnologisk studie, där fördomar om olika länders mentaliteter kunde få bekräftelse!

Tyskarna reste sina tält med vattenpass och på behörigt avstånd från varandra. Infartsvägen för tävlingsbilen var om inte sprutmålad så näst intill! De ordnade oändliga mängder av apparater, skinande verktyg och reservdelar i förväg. Stolar var uppställda i snörräta rader och drickan fanns i kylväskor! Konversationen var dämpad, men avbröts av rapp ordergivning när en bil kom in. Mekarna höll sig noga i närheten av sina respektive tält.Bara taggtråden saknades!!

Österrikarna hade det nästan lika välordnat fast de hade färre apparater, verktyg och reservdelar och så pratade de lite mera än sina nordliga grannar. De sökte sig också mera till varandra och bildade små österrikiska block på campingen.

Finnarna kamperade tät tillsammans och hade utbyte mellan teamen, men givetvis under manlig tystnad. Förutom när det kom in någon illa tilltygad finnbil, för då blev det liv i luckan men med ord som knappast kan återges här. De hade laddat uppt med försvarliga mängder reservdelar och halva K-Rautas verktygsavdelning förutom de alltid närvarande blå-vita flaggorna.

Italienarna hade det mysigast! De tältade tätt ihop men lite hipp som happ och körde in där det fanns plats. Verktyg och delar låg trivsamt utsprida över asfalten och de flesta rökte, åt eller drack någonting, hela tiden. Alla var överallt och mekarna drog fram och tillbaka som ett mindre abborstim eller fotbollsspelare i knatteserien. Man ville vara där det hände något och goda råd i massor strömmade mellan teamen! Här var det inte så mycket ordergivning utan mera en aldrig sinande ordström som gällde. De verkade ha väldigt trevligt!

Vi hade också en liten svensk-koloni dit även Eugen anslutit sig, mest för att vi försökte dela serviceresurser. Där rådde givetvis tysk ordning, finsk tystnad och italienskt trevnad eller var det tvärtom??!!

Så då är scenen satt, du känner till vedermödorna, förutsättningarna, stämningarna, förväntningarna och landskapet.

 Du kan nästan känna ökendammet i munnen och den stekande solen på den begynnande flinten, eller hur?

Då var det är äntligen dags för lite Historiskt RALLY, men mer om det imorgon...................