TOPFIELD XXXI Rantaralli

2007-10-06

(klicka på bilderna nedan)

 

Någon finländsk rally-bacill hade slagit till i Uppland!

Jag tror Roten fanns i Almunge, men den hade en trolig smittväg över viken ända bort till bilbyggaren och rallyåkaren Taipales väna fru Alix. Efter ett lågintensivt gerillakrig i diverse gästböcker och andra samlingsplatser för äldre rallyfantaster hade halva Stockholm, stora delar av Uppland samt en rörläggare från Kolsva och Helgonets lillebror bokat sig för båtfrakt till Åbo. De flesta medtog rallybil! Andra, såsom t.ex. M4S-bossen Åkerström, reste lättare och hade enbart medhjälpare, kameror och den svenska flaggan som handbagage.

Återigen satte vi alltså kurs mot Finlands andra stad. Det var andra gången som Åbo-borna skulle få det tvivelaktiga nöjet att bese Hartalukko´s rattvridarkonster i en Porsche. Första/förra gången var sommaren 2001, då Lagström, Perry och jag, tog första SS och den finländska publiken med storm. Sedan gick det väl inte fullt så bra! Du kan läsa mera om äventyret om du klickar HÄR.    

Den här gången reste jag inte tillsammans Perry och "Ragnar" utan med den synnerligen aktive, HRC-legenden, Erik Uppsäll och hans kamrer, kamrat samt tillika kartläsande fru. Om jag någon gång skall byta bank så råder det numera inget tvivel om vad man skall välja.

Det var alltså långt ifrån oangenämt att äntra Silja Line på fredagseftermiddagen f.v.b. Åbo via en generös buffé. Silja Lines Raukalista är en fröjd för den som är härdad av det karga livet på Sea Wind. På Silja är man på behörigt avstånd från Sea Winds Sysmä-inspirerade krogstandard och "behörigt avstånd" det är definitivt åt rätt håll.

Åbo är som ni säkert vet Finlands andra stad och anses som svenskspråkig. Den är alltså ganska lik svenska storstäder som t.ex. Göteborg. Inne i centrum av staden så kan man tala och förstå svenska, men ju längre ut i förorten man kommer desto mindre gångbart är svenskan. I de nejder där rallyt gick var svenskan troligen likställt med farsi, ingen fattade eller brydde sig, punkt slut! Ei ymmärrä!

Mitt deltagande i Rantaralli kunde dock inte hänföras till Uppland utan till Box, eller möjligen Kolbäck I det senare bor Perry som, förutom att vara en av Sveriges absolut bästa Porschemekar, också är en stor Finlands vän i allmänhet och finländsk bilsportvän i synnerhet.  I finska Box finns Eugen som ju är en synnerligen utmärkt kamrat, inte minst i rally- och bastusammanhang. Dessa båda hade slagit sig samman i "Operation Övertalning Rantaralli" och de var lika samkörda som Helan och Halvan.

Kort sagt, det fick bli Finland!

Själva tävlingen ingick också i min konvalescens efter malören i Midnattsolsrallyt, samt som en förberedelse för Safarirallyt. I det heta Afrika skulle ju Eugen och jag åka tillsammans 4500 km i en Escort, så 74 km SS i en Porsche i ett höstsvalt Finland kunde ju vara en bra förberedelse. Åbotrakten i oktober tedde sig i alla fall mera realistisk som träningsområde än när vi "tränade" för 2003 års Safari. Då gick vår träningsrunda i kyliga Arctic rally i Rovaniemi i januari. Minus 36 grader, Hutter! 

Att vi åkte Porsche berodde åter nästan enbart av miljöskäl! UWD180 stod parkerad i Kolbäck och det är ju nästan i Finland mätt i koloxid från Göteborg, så Perry rullade upp åket på trailern, satte frugan i bussen och drog till Finland. Porschen hade ju dessutom knappt svalnat sedan Kolsva tävlingen och dessutom hade växellådan lagat sig själv, så nu skulle vi ha "fullt hus" igen. Five on the floor!

Eugen skulle ansluta från Box och jag skulle ta mig dit bäst jag kunde. Bäst jag kunde blev alltså tillsammans med Uppsälls och det var odelat trevligt, så distansen kändes ovanligt kort.

Svea hade skickat tio av sina team till de finska lejonen, så inte sedan de Vinterkrigets Finlands Frivilliga hade en sådan uppställning synts till från svenskt håll. Tyvärr skulle det visa sig att dessa senkomna Finlands Frivilliga hade mest lösa skott i bössan. Men det var seriösa pojkar som åkte över viken! Utflykten skulle i alla fall minst ta tre dagar så nu var det ki att köpa ny bil i Bålsta och avloppen fick tätna bäst de ville i Kolsva. Ingen hjälp skulle finnas att få!

Uppställningen var:

Visste den frimodiga skaran vad som väntade, kan man undra? Fördelningen av erfarenheter var nog som på en skoldansen i realskolans avslutningsklass. Några förhärdade, men merparten var oskulder och hade inte ens varit i närheten, så de visste ingenting utom det de sett på film!

Bland de förhärdade intog vi ju som vanligt en framträdande position! Så, kunskapen om vad som väntade gjorde att man kunde kasta alla illusioner över bord redan före startflaggan fallit. Nu var vi i Finland och här väntade High Speed Racing, inget knöende runt mjölkpallar och virkeshögar på tvåan och trean. Här var det Big Balls och "Direkten" som gällde!

Efter att ha klarat av besiktningen under den allseende Ralf Petterssons vakande Argusögon, kunde vi dra oss tillbaka till en skola för att äta. Nu hade vi  lämnat Silja Lines finesser långt bakom oss till förmån för Bamba-tanternas mer rustika utfordringsfilosofi. Väl stärkta kunde vi konstatera att det låg ca 74 km SS framför oss. De var fördelade på 8 Ek eller SS som vi säger. Vi blir också städslade att ha en incar kamera av finska videoteamet Jent (www.jent.fi). Varför det just blev vi var väl egentligen oklart, men troligen ville de väl ha jämförelsematerial. Typ "före" och "efter" och i vilken kategori vi skulle hamna var väl rätt klart!

Servicen var så vist anordnad så den skulle stå stilla på en plats och sträckorna gick alltså i slingor runt denna. Minst tre gånger var det tänkt vi skulle återvända till serviceplatsen, vill jag minnas. Detta skulle ta en del tid, så de uthålliga kunde påräkna minst skymning innan spektaklet var till ända. Därför var de flesta bilar utrustade med extraljus i nosen, så det hela såg väldigt historiskt korrekt ut. Vi hade inga extralampor, men Perry´s teori var att vi troligen kört in så mycket tid medan det var ljust, att vi hade råd att förlora lite i skymningslandskapet. Eugen, däremot, hävdade att extralampor antagligen var onödigt för vi borde ju ha brutit i god tid före solnedgången. Själv valde jag att inte ha någon åsikt.....

Startordningen var klassvis, men arrangören hade ändå försökt hålla de svenske tillsammans så att vi inte skulle känna oss ensamma på den finska landsbygden. Fältet startade med de minsta och äldsta bilarna först. Först ut var i det här fallet en FIAT 850 Speciale och det avslutades med en Opel Ascona 400. Däremellan fanns det bokstavligen allt! De gamle var väl ca 100 bilar starka, men totalt gick det dryga 200 bilar då det var "utfyllt" med andra mera moderna klasser.

På totalisatorn talades det mest om gamla favoriter. Järvinen, Westerback, Eklund, Laaksonen och en Ascona 400:an var starkt betrodda. Halvfinnen Tony Jansson kunde man också tänka sig att spela en och annan euro på, men för övrigt var man ganska skeptiskt inställda till de svenske. Kanske var detta delvis mitt fel, då jag ju inte en gång efter ett antal försök har lyckats skrämma något större antal finnar. Pappersbranschen inräknad!

Vår startposition var bland idel ädel rallyadel. Roten, Westerback, Uppsäll, Laaksonen, Eugen o jag, Tom Axelsson, Eklund och Järvinen. Bland dessa skulle vinnaren troligen koras, men dessa åkte troligen inte svansmotorbil..........................

 

Ek 1 Palkintokeskus 14,73 km

Start rakt genom en skog, med lövskog som flankerade vägen. Löst grus i mitten och på sidorna, men bra fäste i spåren. Vägen egentligen lite smalt ofinsk, men snabb som katten fläckvis.

Eugen och jag dundrar i väg med rytande boxersexa! Det går riktigt bra faktiskt. Vi lyckas ta några svängar elegant så självförtroendet kommer sakta krypande uppför växelspaken. Växlarna sitter bra, vi måste ha minst fem!

Eugen den olyckan lyckades inte fippla igång videon! Synd eftersom vi åkte fläckvis riktigt bra. Nästan som i fornstora dagar på väg till Damernas dans i Granbacka och Kåtebol.

Några som definitivt inte var väg till damernas var Uppsäll, men han hade frun ombord så det fanns ju ingen anledning till brådska. Både Uppsälls SAAB och Tom Axelssons Escort packade ihop på första sträckan. Uppsälls motor orkade inte med det finska klimatet och Tom bröt med "Kytin" eller snarare "Utan Koppling" kan man tro, efter sträckan. Westerback hade också problem så Lahti Historic vinnaren 2006 kastade i handduken. Av de tio Sveas boys fanns nu enbart åtta kvar. Med den här takten skulle de svenska bilarna vara slut redan efter ss5!

Några som definitivt inte var "slut" var Freddie Eklund och Esa-Pekka Rask. De var raskast på SS1 i sin Escort RS1600 med den imponerande medelhastigheten av 114 km/tim.

Sedan följde:

Hur gick det då för de kvarvarande blågula pojkarna? Bävfe klämde sig in på 11:te plats strax före oss och sedan droppade våra landsmän in allteftersom bakom i fältet. 

 

Ek2 Mylly 13,95 km

Nu är det mera finsk standard på vägen. Bred slät och snabb, stenhård utom i ett par lite grisiga partier, några gårdsplaner passeras också

Lovade i M4S gästbok att jag skulle tuta om de tog med sig flagga och det hade de gjort. Tyvärr stod de i utgången av en vänster som gick  direkt i en höger, men vi lyckades nog ändå leverera ett litet tut.  Före det nationalistiska tutandet hade vi klippt en höbal inne på en gårdsplan så det var en riktig oturssträcka. M4S är alltså väl i klass med kollegorna från Småland, Ericssonarna!

Sträckan vanns av en Opel Ascona 400 med Mika Turkki/Mikko Leponiemi som hade 106 km/tim i snittfart.

Hur gick det då för Sveas Pojkar? Anders Bäfve hade blivit så till den milda grad uppjagad av sin finske kartis att han lyckades tränga A Asconan in 1,3 sekunder före självaste Jansson/Andersson. På köpet fick han en fin 5:te plats! Tony och Stefan 6:a, medan ännu ett svenskblock hade bildats längre ner med Rörläggare Ling i spetsen.

Service

Sedan blev det service och då var det proffsigt värre med TK in och TK ut och dessutom tank-zon. Bredvid den senare stod det en brandman, i full utrustning och kedjerökte, medan han raggade svårt på två lokala rallygroupies. I övrigt var vår service rätt händelsefattig förutom att Sonja ordnat kaffe och det är man ju inte bortskämd med på serviceplatserna.

 

Ek3 Topfield 3,68 km

Stenhård torparasfalt eller kanske oljegrus som gick igenom ett otroligt vackert och kuperat lövskogsområde.

Vi pallrar oss i väg rätt så mitt i vägen på behörigt avstånd från höbalar.

Mika Turkki/Mikko Leponiemi, i Ascona 400:an tar ännu en Eka, nu med 109 km/tim i snittfart

Tony och Stefan vaknar till liv och blir fin fyra. Bäfve har lugnat sig lite, men blir ändå 8:a. Vi kommer lite senare med resten av de blågula i släptåg.

Ek4 Topfield 6,03 km

Vi är som du förstår fortfarande kvar i Finland och vägen är därefter.

Vi pallrar oss i väg rätt så mitt i vägen på behörigt avstånd från höbalar.

Ännu en SS-seger åt Ascona 400, nu med 102 km/tim i snitt. Jansson femma, Bäfve sexa och sedan kommer resten av de svenske på något blygsammare placeringar, men det rullar!

 

Ek5 Topfield 7,6 km

Nu är vi på en riktigt otäck Finlandsväg, i alla fall sista delen som bär svagt utför med långa harmoniska svänga.

I ett vägbyte blev det lite tokigt då vi kom lite snålt in! Istället för handbromsen fick jag tag i värmereglaget, som ju också är en liten spak på golvet. Handbromsen på 911:an är väl ingen höjdare, men värmereglaget är ändå sämre om man skall vända hastigt. Garanterar! Hur som helst lyckades vi i alla fall göra en 360 och nu hade givetvis Eugen fått igång kameran!

Eklund/Rask har nu ryckt upp sig och vinner SS5 med en snittfart om 112,5 km/tim. Bäfve lyckas slå Jansson med två tiondelar så Asconan tar femte med Tony/Stefan på sjätte. Sedan är det glest med svenskar på topplaceringarna, men ännu hänger alla med.

Service

Väl in genom TK tappar vi kopplingen! Pedalen spelar död på golvet så felsökningen var enkel. Wireinfästningen mot pedalstället hade pajat, så det var bara att kasta in handduken. Det var ju synd för vi hade precis tänkt byta däck och uträtta stordåd i resultatlistan. Vår Kajsa Varg filosofi gjorde att vi nu åkt 5 hela SS i Rantaralli, hela Kolsvarundan, en tränings-/skojdag samt hela Abu Dhabi Classic (ca 200 kmSS) på samma uppsättning Yokohama. Detta är alltså ett däck att rekommendera för taxiåkare i glesbygden!

Hur gick det då för de Svenska Hjältarna?

 

De andra svenskarna kunde avföras enligt följande

Den som kan uttyda och förklara alla finska uttrycken kommer att få hedersomnämnande! Vann hela tillställningen totalt gjorde Fredrik Eklund med Rask kartläsare i en Escort RS1600.

Av de tio förhoppningsfulla ekipagen passerade alltså bara hälften mållinjen för egen maskin. Faciten var alltså en aning grym för de svenske med 50% förluster i första linjen.

För att ställa det hela i proportion låt oss leka med följande siffror:

á-pris antal antal summa
T.o.r färjeläge i Sverige 35 kr 20 10               7 000 kr
Färja t.o.r Åbo med trailer 2500 10 1             25 000 kr
Sovhytter 1500 10 1             15 000 kr
T.o.r färjeläge i Finland 35 15 10               5 250 kr
Övernattning Finland 1000 10 1             10 000 kr
Traktamente 3 man/bil i 2 dgr 475 30 2             28 500 kr
Startavgift 3500 10 1             35 000 kr
Servicetransport 35 5 10               1 750 kr
Däck 4/bil utom oss, Uppsäll o Tom 1500 4 7             42 000 kr
Bensin rallybil 700 8 1               5 600 kr
Normalslitage rallybil 200 kr/ss km (5 bilar) 200 74 5             74 000 kr
       
Summa fasta kostnader                249 100 kr
       
Därtill kommer kostnader för de stackare som inte åkte hela vägen.   
       
       
Renovering av Escort koppling 8000 1 1               8 000 kr
Kopplingsvire till Porsche 100 1 1                  100 kr
Montering av ovan 1000 1 1               1 000 kr
Renovering av SAAB V4 motor 10000 1 2             20 000 kr
Ur-/imontering samt frakt av ovan 5000 1 2             10 000 kr
Rikt o lack av kaross 25000 1 1             25 000 kr
       
Summa "rullade/rörliga" kostnader                   64 100 kr
       
Grand total                313 200 kr
       
Medelkostnad per team              31 320 kr

Då kan man ställa den (o)vanliga rallyfrågan, nämligen var resan hela mödan värt?

Svaret är givetvis mångfacetterat och beror helt på vem man frågar. Den som tillbringade helgen i Kolsva utan fungerande avlopp, då Rörläggaren var bortrest på rally,  skulle säkert svara NEJ. Men många av teamen som drog i österled svarar säkert JA, om inte annat bara för den underbara upplevelsen. Finland det är Finland och i Finland, ja där är det verkligen som i Finland och ingen annan stans än i Finland åker man rally just som i Finland. Och tur är väl det...........

Följaktligen kan man konstatera att vi svenskar spenderade någonstans mellan 300 - 350.000 kr för att få spö av de finska pojkarna, men att de som tog Silja Line fick i alla fall ett hyggligt Sillbord för pengarna.

Nog måste man väl ändå påstå att vi svenskar är ett generöst folkslag..........??!

Som vanligt: STORT tack till inblandade fotografer som den här gången kommer från Finland. Besök gärna hemsidorna www.reissumies.kuvat.fi www.teejii.net samt video sidan www.jent.fi .

Copyright råder för allt material

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar, felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!